lemente eller hvad f—n ni vill kalla det, som i
botten förstör alla prerogativer, som de kungligt
frivillige med priset af sitt blod förvärfvat sig.
— Omöjligt!
— Nå så bör då!
Och han uppläste nu med hög röst reglementet.
En tystnad af förvåning och fasa efterträdde
läsningen. Trapisten bröt den först, i det han
utropade: .
— Nå väl, ned med Ferdinand! lefve don Carlos!
— Ned med Ferdinand, lefve don Carlos! upp-
repades af alla, raed undantag af fruntimren och
senor Martenez.
— Vid min ära, sade El Rojo, som affirerne
nu gå, kunna rojalisterna vara beredda på allt;
det skall min själ inte förundra mig, om jag en
vacker -morgon får se sjelfve presten Merino ut-
stucken af en Morillo eller Ballesteros.
— Rojalisterna stå vid randen af en afgrund.
De äro förlorade om de sofva, sade en annan.
— Men de skola vakna! utropade brodren Ma-
ragnon. Måtte orden: till edra tält i Israel, gen-
ljuda ifrån ena ändan af Spanien till den andra,
och. inom : få dagar skall horisonten Jjusna. Vi
hafva en sak som himmelen gynnar, beslutsam-
-ma hjertan och starka armar, för att försvara den:
med detta allt fruktar man intet.
— Bravo!
— Vänner utropade han, i det han skakade ett
krusifix och en bred knif, som han alitid bar till-
sammans i gördeln, ned med alla konstitutionel-
la, negros, kommuneros och frimurare!
— Död åt dessa röfvare! instämde i korus by-
presten, den unge markisen och hans kamrater.
— Bröder, jag har ännu icke slutat, återtog
Trapisten med en tilltagande häftighet. Jag bar
endast nämnt den minst farlige brottslige: förena
er på nytt med mig: död åt Cruz! död åt paste-
leros, moderados, död åt de franske trupperne!
död åt hvar och en, vore han än komung, som
drager sig tillbaka intän Trons fiender, hemliga