försök att vanställa som egentligen åstadkommit
bitterheten i diskussionen, och att Biredaktionon
sålunda, då den sjelf ej observerat allt detta, hit-
tills varit förblindad af en förvånande grad af fa-
natism och oförmåga att se bjelken i sitt eget
öga, hvilken förbiindelse det skulle vara för fram-
tiden önskligt att kunna afbjelpa.
Det kan här naturligtvis ej komma i fråga, och
det blefve dessutom omöjligt att anställa en de-
taljerad vidräkning mellan den konservativa och
oppositionspressen öfver alla möjliga misstag el-
ler småsynder i polemiken, ty ärligheten fordrar,
att ingen örklarar sig heit och hållet ren; detär
nog af att hålla sig vid det hufvudsakliga, och vi
skole i detta afseende taga oss friheten framställa
några frågor, som äro vigtiga att få besvarade:
Vi fråge således, och underställe hela allmän-
heten detta spörsmål till besvarande, om icke
Biets hela taktik, ifrån början till slutet, hufvud-
sakligen baserat sig icke på detta är detta, utan
på lögnaktiga uppgifter och vrängda framställnin-
gaå till allmänhetens förvillande och förledande.
Bevisen härför hafva oupphörligen stått att läsa
i Biet. Långt ifrån att upptaga oppositionens an-
märkninger till sakdiskussion, för att försvara det
gamla, har Biet tverom sökt undvika en sådan
diskussion, Ja t. o. m. någongång uttryckligen för-
klarat, att det ej ville åtaga sig att försvara det
klandrade, men likväl sökt åstadkomma ett så-
dant försvar indirekt genom förvridning af an-
märkarnes afsigter och motiver.
Sålunda förekommer i främsta rummet, att
Biet, medan det klagat öfver pressens ensidig-
het i att berätta, sjelf gått allralängst i denna en-
sidighet. Oppositionstidningarna hafva nemligen
ofta upptagit och lofordat sådana åtgärder, som
kunnat lända Styrelsen till beröm; men deremot
har Biet merändels sökt alldeles förbigå eller för-
tiga hvad som kunnat föras den till något klander.
Vidare har Biet aldrig underlåtit att öfverdrif-
va och angripa oppositionens yrkanden på refor-
mer. När frågan är alt säva: detta är detta, hu-
ru rimmar sig dermed det handlingssätt, Biet
ådagalagt såsom ett genomgående karaktersdrag,
och hvilket framträder hvart man vänder sig?
När oppositionen anmärkt något vid regerings-
systemet, har icke Biet då genast varit till hands
att påstå, det detta härledt sig från personlig ovil-
ja mot kosungen? Om någon eller någre riks-
dagsmän yrkat en reform eller mera bushållning
i det dryca försvarsverket, har icke Biet ofta nog
varit till bands med beskyllningen, att denne el-
ler desse velat lemna riket utan försvar, bvilket
väl utgör en af de värsta beskyllningar? När en
riksdagsman yttrat den tankan, att sjöförsvaret
kunde organiseras med mera afseende på skär-
gårdsflottan, har icke denna opinion, ehuru den
egt flere kunnige sjömän för sig, blifvit rubrice-
rad snart sagdt såsom en afsigt att lemna rikets
kuster öppna för fienden? Huru har det mång-
åriga och inom en så stor del af nationen yrkade
behofvet på en representations-förändring samt
Konstitutions-utskottets hvilande förslag blitvit
af Biet bemött, på humanitetens vägnar? Har det-
ta icke nyligen indelat bela den orepresenterade
delen af folket, såväl bland ståndspersonerne
som allmogen, uti lösdrifvare i frack och lösdrif-
vare i bondtröja! Med hvilken aktning har
den bemött sjelfva medelklassens stigande in-
tresse för de offentliga angeligenheterna, då det
på denna klass användt de vackra benämningarne
Sven Syman och Jöns Borstbindare och Hans
Klacklappare? —
Och för att slutligen betrakta Biets förfarande
i frågan om kyrkliga ämnen, hvilken massa al
beskyllningar bar det ej utstött emot Altonbla-
det, under påstående, att det ville utrota kristen-
domen, så snart det yrkat på den vetenskapliga
diskussionens frihet? Man kunde på detta sätt
nästan steg för steg genomså hela den konserva-
tiva pressens, men serdeles Biets historia ända till
dess verkligen nedriga försök emot grefve Frölich,
och dess förklaring öfver sin egen bolagshistoria;
och om man då dertill ligger dess mer än väl
kända, ja allmänt beryktade sätt att citera sina
motståndares yttranden, så finner allmänheten
buru föga dess bandlingar öfverensstämma med
de försäkringar, och om man icke, att döma af
alla yttre omständigheter, haft anledning att sluta,
att snarare Jesuitism och Machiavellism utgjort
grundvalen för dess hufvudtaktik, och att denna
innefattats uti det vid ett tillfälle gjorda förkla-
randet, att Bired. ansåg alla medel tillåtna mot
en sådan motståndare, som Aftonbladet.
Uti en omständighet kan Biet bafva rätt, nem-
ligen att det icke skapat den ton, som det null
sjelf tycker hafva gått för långt. Det är nemli-
gen onekligt, att något när samma ton och sam-
ma vanställningsbegär förut egt rum i andra äl-
Ara tidningar af csarmma före cågAM Granskaren. (