da de till skymford och knytnäslag; — i Paler mo och Cadix draga de kuifvarna. Det är icke meringen att här företaga en ut förligare undersökning huruvida orsakerna till des sa karakteristiska olikheter, denna ideosynkras hos nordens och söderns folk, kommer deraf, at de lefva under den eller den latitudsgraden. V våga endest, äfven med risk att blifva ett åtlöje för herrar fysiologer och psykologer, yttra att: linder under en mera brännande sols strålar, bjernans organer tyckas, under vissa essentiella aise. enden, hafva afträdt sina funktioner till förmån för hjertat. Ty de handlingar, som bära uttryck a! en serdeles våldsam karakter, synas mindre be. roende af viljan, — egenskapen af själens inteiligens — än af häftigheten i blodets svallning. Denna oöfverlagda häftighet, dessa verkningar al ett vulkaniskt temperament träffar man isynnerhet hos vad man kallar folket, hvars ouppodlade naturanlag ännu icke undergått den enerverande inflytelsen af en civilisation öfver den krets hvar: de lefva; men man märker ännu mera dessa verkningar under epoker af politiska skakningar, då förenade i massa, hänförda af homogena passioner, dessa menniskor vända sin håg åt ett och samma mål; ty då röres och ökas hvarje enskild persons böftighet af hela massans. Vid återkomsten till byn, berättade bönderna för folket som var församladt på kyrkovallen, ty det var Söndag — resultatet af sammanträffningen mellan de konstitutionella och trons försvarare, och detaljerna af deras besök på bataljfältet. aNegros nederlag och deres anförares tillfångatagande, förorsakade en vild clädije bland denna hop, hvars nit af en vanveltig spådom, varit till högsta höjd sogradt för thronen och altaret. Också förfelade icke böndernas berättelser att, såsom uppväcka en böftig gäsning. läsaren gissat, Klockorna återkallade till be:gedomen den utanför kyrkoporten församlade menigbeten och det lilla antalet af dem som redan återvändt hem. Enig: bruket uppstämde presten vexe!vis Te Deum och