Det Europeiska Samhällets Begynnelser, en inbjudningsskrift till åhörande af de tal, med hvilka professorerae O. Winqvist och C. O. Dellden tillträdde sina embeten vid Upsala universitet, af Erik Gusiaf Geijer, professor m Mm. Vid offentliga debatter i politiska frågor, åberopas teorier beständigt, och om de ej åberopas, så förutsättas de obemärkt. Man behötver ej seblifva teoriernas närvaro dervid och deras välde äfven öfver dem, som påstå sig hata alla teorier och endast hålla sig vid factax, vid ,erfarenhetenn, vid det praktiskan; ty sådana debattanter bilda då af erfarenheten och det praktiska en teori åt sig sjelfva, för tillfället, sig sjelfva omedvetet. Teorier fordras ock, för att gifva ledning ät diskussionen. Utan någon sådan rättningspunkt kastas man på slump omkring af de kämpande meningarnes svalivågor, likt ett skepp utan kompass eller landkänning. Men när detta slags ledning icke kan undvaras och icke undvikas, så är det af vigt att den är rigtig och säker; så framt semligen diskussionen eller dess resultat har någon vist. I detta hänseende kommer professor Geijers prograra just som det vore kaliadt. Det är ej vidiyftigsre, än att de ledande ideerna deri kunna med lätthet uppfattas och ihågkommas, och det är utrustadt med den klarhet i framställningen, som tillhör snillet, så ofta detta öfverblickar ett fält, som det fullständigt genomforskat på förhand. Hvad författaren velat meddela, kan derföre bepgripas af hvar och en; det akademiska programmet är på samma gång lärdt och högst populärt. Ingen som följt med de nyare undersökningarne öfver samhällenas ursprung, eller våra dagars upptäckter angående nutida och forntida folks eiler folkstam mars beligenhet, tror mera på det så kallade naturtillståndet, såsom någonsin förverkligzadt någonstådes, eller söker i detta ett stöd för sina politiska åsigter, hvilka dessa än må vara. Men sådant hindrar ej konservatismen att dagligen pådikta sina motståndare denna tro, för att på den lätta vederlöggningeo deraf söka resa upp reparationsställningar åt sina egna förfallna gatser. För den som ej tycker om fördomar — och vi kunna förutsitta, att största delen af våra nuvarande landsmän ej älskar sådana — för den kan under dessa omständigheter ingenting vera SRENSEIRSRRAE ST TA ETERN KE DAS TOT NESS ESA TEES NR