Er RME PE BOSE: PR hyrt sd en 5
vaccinämne blifvit efter inkomne reqvisitioner ti
landsorterna afskickade.
— Stadens: drätselkommission lärer från Rik:
marskalks-embetet mottagit en framställning Oo!
angelägenhbeten deraf, att, i anseende till Högstsa
Konungens förestående begrafning, sprängnings- oc
;planeringsarbetet på Riddarholmen måtte sedna
-innan- den 25 i nästa månad: vara så fulländad
att något hinder för begrafningsanstalterne derig
nom icke möter.
— Den bekante violinisten Hr Ghys har för e
par dagar sedan anländt till hufvudstaden, stad
på en resa till Petersburg.
——SERR—
— Rörande H. M. Konungens åsigter om regle
randet af de unionella förhållanden mellan brö
drafolken, meddelar norska tidningen Morgenbla
det en berättelse, som vi bär nedanför återgilv:
-.ehuru den innefattar en omständighet, som syne
oss mindre sannolik. Deri påstås nemligen, at
unionskommittens svenske ordförande, herr
Hartmansdorff, skall hafva önskat ställa erkän
.nmandet af Norges rättigheter i afseende på flag
gan i beroende af dess bidrag till de unionell
utgiflerne, och man kan knappt föreställa sig, åt
herr v, Hartmansdorff velat yttra en tanka, son
så litet irimar sig med svenska nationallynne!
som alltid låtit rättvisa och trohet mot ingångn
aftal gå framför alla egennyttiga-beräkningar. Utar
tvifvel får man snart erfara hvad grund dett
påstående kan eza, och, i händelse det skulle be
sanna: sig, trösta sig med den förhoppningen, at
en man med sådan politik icke mer må få sam
ma inflytande som tillförene på de stora angelä
genheterna. Morgenbladets berättelse följer:
Man berättar att H. M. Konungen skall hafv
ålagt. unionskommitteen att genast inkomma me
dess. flera år gamla förslog angående unionsflag
gan. Man kan således hoppas att det ändtiige
blir slut på det åsidosättande af riksakten, son
Norge i 29 år nödgats fördraga i denna flagga
Det samtal H. M. Kovungen säges hafva haf
med kommitteens svenske ordförende är äfve
så karakteristiskt, att vi icke kunna neka oss de!
glädjen att. omtala det, då det jinnebåller något
som i alla fall snart bliv bekant. HH. M. skall ny
ligen hafva tillkännagifvit Fr v. Hartmansdorf
att H. M. nu väntade att få emoltaga kommit
teens förslag angående umionsflägzan etc., hvarpi
Hr v. H; utvecklade den gamla krämare-politi
ken, att man först måste få en större bevillnin;
af norska Storthinget för de gemensamma utgit
terna. H. M. skall då hafva visat sis mycke
missnöjd med att man också dristade föreläggs
hozom slika teorier, förklarat Norge; anspråk föl
så billiga, att de längesedan borde våra uppfyllda
samt yttrat sig vilja ansvara för, att Norges Stor.
thing, om folkets rättigheter respekterades, aldrig
skullevägra ett förhållsmessigt bidrag till de ge-
mensamma utgifterna. Hr v. H. bleknade oc
konsternerades. Konungen sada att han om Tis-
dag ville hålla statsråd och till den tiden väntade
kommitteens förslag. Vi skola således snart få
se, hvad häri är sannt, och vi hoppas att norska
folket skall få orsak, att af fullt och upriktiat
bjerta utropa ett !eve konz Oscar den försteb
———ENE
— Uti flere tyska blad läses följande, ifrån
Kölnisehe Zeitung upptagna korrespovd nsartikel
från Stockholm, hvilken troligzen- skall intressera
läsaren:
Bref från Stockholm antaga för afgjordt, att
konungen är nära sitt slut; men de bekräfta icke
mindre öfvertygande, att icke derivenom minsta
oordning skall föranledas eller något det rinzxaste
binder uppstå för thronföljaren. Koncl familjen
och framför allt tbronföljaren äga allmän kärlek,
Wasahuset äger deremot icke mer en gång ett
partis. Europas blickar komma äfven sannolikt
att isden närmaste framtiden ofta rigztas på Sver-
ge, emedan män, som äro ganska förtrogna med
dess förhållanden, bysa den öfvertygelsen, att en
tid af djupt ingripande reformer för Sverge in-
trädt. Sverge bar lön;e märkt den skiljemur som
söndrar det från Norge, och hvarföre förbundet
med detta rike aldrig kan bli en verklig förening.
Medeltidsförfattningen med fyra stånd, den förål-
drade lagstiftningen, kyrkans brister och de mång-
falldiga bristerna i staten, hvilken framställer en
underlig blandning af lagar, plägseder och förord-
ningar, hvilka svära lika mycket mot hvarandra
som mot tiden: allt detta uppfordrar de svenska
fosterlandsvännerna på det högste, att förändra
det föråldrade och afskilja det obrukbara. Man
känner hvad hittills blifvit gjordt, och huru myc-
ket, äfven just genom konungen blifvit hindradt;
kronprinsen deremot anse svenskarne såsom den
första i reformernas led och hoppas al honom upp-
blomstrandet af en ny tid.
henstssistisAÅR
— Hvad: man än må söga om Hr Johanson,
så måsta dat LÄ! Af oc 4 aa Po sAR hAa