af min popularitet, tadlad af många uppriktiga vän-
ner, bittert håvad af många partimän just af samma
Orsak, tog jag mitt samvete till råd, och fann mig
pligtig att bekämpa en plan, som med sin dyra me-
kanism nästan förorsakar mera elände, än den skaffar
bjelp, och dessutom med sin bjertlö-a hårdhet strider
emot det Irländska folklynnet. Imedlertid har denna
.Jåtgärd i Irland blifvit lag, och sedan den det blef,
-Ihar jag icke vidare emot densamma gjort något mot-
eIstånd. Jag hänvisar till nämnde period af mitt lif,
såsom svar på den orimliga anklagelse, hvarmed man
-Inu uppträdt emot mig. För att komma till en ännu
;I närmare tids period, till sjelfva repeal-röre!sen (OCon-
j nell gjorde här i förbigående en vacker komplimang
Jat den förnämste bland vittnena på motsidan, steno-
i grafen Bond Hughes, i hvilken han återtog. den be-
Iskyllniog, han förut gjort honom, att i af:eende på
Jen af de anklagade, Barrett, hafva afgifvit ett falskt
vittnesmål) — så påminnen J eder på hvad sätt jag
lyttrat mig om de tal, Amerikanske presidenten Ty-
Tlers son hållit rörande repealfrågan, äfvensom i afse-
lende på sympathien, som öfverhufvud visas för vår
Isak i Amerika. Jag förklarade Amerikanerne hög-
ltidligt, att Irländska folket icke skulle af dem emot-
taga något bistånd, som i ringaste mån kunde kom-
promettera dess trohet emot Drottningen öfver dessa
lriken, hvarvid jag dessutom beder eder besinna, på
lbvad sätt jag så väl förut som efteråt yttrat mig öf-
I ver slafväsendet i Förenta Staterna. I de södra slaf-
hållande staterna hade äfven betydande summor blif-
I vit insamlade för vår repeal-kassa; men lät jag väl
af utsigten till detta understöd afbålla mig ifrån, att
lsäga sanningen rörande slaffcågan , att stämpla slaf-
bållarne och slafsaljarne såsom Guds och menniskors
fiender, såsom brottslige och förbrytare, såsom med-
bjelpare i den afskyvärda slafhandeln? O, mine her-
rar! vore jag verkligen en hycklare, så skulle jag
hafva kastat åt dessa slafdrifvare några öfversockrade
ord till försoving; men mitt bjerta är och var alltid
uppfyldt af kärlek till friheten och -mina medmenni-
skor, och de säga en osanning, som påstå att jag va-
rit en hycklare och skrymtare. J hafven, mine her-
rar! läst i tidningarne, att hjelp blifvit oss erbjuden
från Frankrike, alt det demokratiska partiet i Paris,
med Ledru-Rollin i spetsen, erböd oss penningar och
understöd, Detta parti hatar England djupt och af
hela bjertat— det vilda hat emot England, som ef-
ter bataljen: vid Waterloo, måhända icke utan skäl,
jäser i Fransyska folket, har sitt högsta uttryck i Le-
dru-Rollins parti. Sökte jag väl kamratskap med
detta parti, eller var väl det svar, jag gaf på dess
adress, affattadt i en uppmuntrande ton? Tvertom
talade jag i. den fasta tonen af en lojal och trogen
undersåte. Jag vägrade Fransysk hjelp, vägrade den
med afsky, och varnade Hr Leuru-Ro!lin uttryckli-
gen, att icke komma till Irland. Var detta väl en
hycklares handlingssätt? Å ven den nuvarande mo-
narken i Frankrike har jag icke ens på det aflägsna-
ste sätt sökt vinna för vår sak; tvertom har jag trot-
sat honom (J have hiurled defiance at him). Gene-
ralprokuratorn har med mycken skarpsionighet sökt
visa, att vi handlade enligt samma plan, som ledde
de förenade Irländarne, år 1797. Men hvar finnes
väl den ringaste likhet emellan dessa och repeal-
vännerna? De förenade Irländarne räknade visserli-
gen på hjelp från Frankrike, och hölo der utskicka-
Ide, under det, måhända, Fransyske emissarier genom-
ströfvade. Irland. Hafva vi väl sett oss om efter
IFransysk kjelp, eller efter vapenmakt och medel till
omstörtningar? Och vi skola hafva gått till väga ef-
ter samma plan, som de! Raka motsatsen. Man
lkunde snarare säga, att jag spekulerade på återstäl-
landet af den äldre Bourbonska linien, på en konung
Henrik V; imedlertid, mina herrar! skulle det vara
mig okärt, om jag skulle behöfva vänta med repeal
ända till Henrik V:s thronbestigning. (Munterhet.)
-IJag döljer icke min åsigt, att Europa aldrig skall
Iblifva fullkomligt lugnt, förrän den gamla dynastien
låter hlifvit insatt i Frankrike. Hon har mera gäl-
lande rättigheter, än hvilket annat furstehus som helst.
Dock nej! en bättre rättighet till thronen, än vår
) Ihulda monarkinna äger, fiones ej; men hertigen af
, Bordeaux har i alla fall en bättre rättstitel, än den
nuvarande Fransmännens konung. Jag har försmått,
-latt emottaga ens det ringaste bistånd af denne ko-
.nung; ja, jag slungade trotset af min ovilja emot den
, Iman, som öfverlemnar Frankrikes barn åt otrogna
, luniversitetslärares undervisning. Och på samma sält,
,som J sett huru jag skjutit från mig allt understöd
från Frankrike, hafven J haft tillfälle observera den
t Iställning, jag tagit med hänseende till kartisterne i
Enoglands De voro under vapen, de voro i öppen
resning, hade till tusen och tiotusen sammanskockat
sig i fabriksstäderna; deras läror utbredde sig, och
olantalet af deras lärjungar tilltog, ty för de fattigare
, I folkklasserna ligger någonting hänförande i kartismens
) grundsatser.. Den hade till mål kränkning af all
, läganderätt, agrariska lagar och pivellering. Karti-
sterne voro talrika, och de erbjödo mig sin hjelp.
Hvyad-gjorde. jag? Jag försköt dem och deras läror,
jag fördref dem från Irland, och Irländska folket var
så uppbragt emot kartisterne, att desse, för att häm-
-Inas, i Maachester misshandlade en hop Irländare.
t)Så snart vi erforo, att en kartist insmugit sig i repeal
n I föreningen, gåfvo vi honom hans penningar tillbaka,
åloch ströko ut hans namn från listan på föreningens
ål medlemmar. Hade folkuppror varit mitt mål, tron
tJ väl, att jag skulle hafva handlat på det sättet?
- Försätten eder, mine herrar! för et ögonblick i min
-Iställning. Gode Gud! om J förden i skölden ett väp-
-nadt uppror, en våldsam omstörtning, skullen J ej
r lsöka att göra eder så starka som möjligt, och att
dråga alla dem till eder, som yrka på våld och va-
r Ipens bruk? Gjorde jag väl så med kartisterne? El-
-Iler lät jag ej drifva dem ur Dublin, ur Irland? Jag
alpåstår fullt, och fast, Mylords! att utan mitt motstånd
emot kartismen, skulle den hafva hitvandrat från
England, utbredt sig från ena ändan af Irland till
njden andra, gjort gemensam sak med Ribbonmensr.
Gud vare lof! jag bekämpade den och huru äfven
denna process må slutas, så skall jag alltid glädja
le mig, avt jag hållit Irland rent från denna besmittelse.
8 Ett ytterligare factum, på hvilket jag fäster eder
a- uppmärksamhet, är mia beständiga, orubbliga tillgit
ilvenhet för min monarkinna, Aldrig, derom bära alla
t. berättelser i.tidningarne om mina tal vittne, har Jag
esluttalat hennes namn anneriunda än med vördnad;
an I då jag måste beklaga mig öfver regeringen, har jag
u- jalltid varit sorgfällig att skilja Hennes Maj:ts namr
tt, från hennes ministrars, Alitid gjorde jag denna tyd:
d-lliga grundlagsenliga skillnad, och har derföre skä
et I beklaga mig öfver generalprokuraterns påstående, som
HH RT RR
RV