velat begagna tiden innan han afgår, att fägna en
af sina politiska anhängare. Denna anmärkning
bar för öfrigt ingalunda för afsigt att nedsätta
värdet af Hr B:s arbete, och lika litet är detun-
derligt, att han tager emot hvad han får.
RR — EE
— Det faller af sig sjelf, att man nu alla d2-
gar i sällskapskretsarna sysselsätter sig med giss-
ningar rörande en blifvande sammansättning a!
konseljen, och att ganska olika kombinationer der-
vid komma i omlopp. Dagligt Allehanda för i
dag återgifver en sådan, att Kammarherren Frih.
Hugo Hamilton (Ordförande i sednaste Statsrevi-
sionen) skulle komma att inkallas såsom konsul-
tatift Statsråd, i ledigheten efter Stadsrådet a!
Wingård, för att framdeles emottaga ecklesiastik-
portföljen: Det vissa torde vara, att ingenting
angående konseljens blifvande sammansättning än-
nu är bestämdt, ehuru det anses såsom gifvet,
att H. E. Justitie Statsministern sjelf önskar åter-
taga sitt presidentsembete, att chefen för Landt-
försvarsdepartementet, Frih. Lovisin, skall erhålla
fjerde militärdistriktet, och att Statsrådet Heur-
lin kommer att lemna ecklesiastikportföljen så
snart en passande reträtt för honom yppas. En
sådan finnes redan uti Kumla pastorat, som lärer
vara M 4 i Nerike, och ungefär lika godt med
Fellingsbro.
I följd häraf talas naturligtvis i första rummet
om successionen både till Justitie- och Krigsde-
partementet. Allt detta är lik: äl ännu så löst
och obestämdt, att wvi anse för tidigt att yttra
något derom för egen räkning; se här hvad Deg.
ligt Allehanda berättar rörande Krigsportföljen:
Likaledes hör man talas om, att Krigs-Ministern
Friberre Lovisin, önskar att ju förr desto heldre åter-
gå i lugnet och att Landshöfdingen i Östergötbland
Friherre Palmslierna påtänkes att tills vidare, emot-
taga Krigsportföffjen. Andra nämna äfven General-
Mojoren Lefren, såsom aspirant till sistnämnde port-
följ; men ran hoppas, att detta rykte saknar grund,
då Hr Lefren, ehuru en man med djupa kunskaper
samt enskildt aktad och aktningsvärd, likväl numera,
såsom politisk karakter, egentligen endast är känd så
som: ett echo af Hr von Hartmansdorff och hans
grundsatser — och att dessa sednare ur ingen syn-
punkt passa för de nya omständigheterna, torde väl
vara temligen gifvet.