Article Image
velat begagna tiden innan han afgår, att fägna en af sina politiska anhängare. Denna anmärkning bar för öfrigt ingalunda för afsigt att nedsätta värdet af Hr B:s arbete, och lika litet är detunderligt, att han tager emot hvad han får. RR — EE — Det faller af sig sjelf, att man nu alla d2gar i sällskapskretsarna sysselsätter sig med gissningar rörande en blifvande sammansättning a! konseljen, och att ganska olika kombinationer dervid komma i omlopp. Dagligt Allehanda för i dag återgifver en sådan, att Kammarherren Frih. Hugo Hamilton (Ordförande i sednaste Statsrevisionen) skulle komma att inkallas såsom konsultatift Statsråd, i ledigheten efter Stadsrådet a! Wingård, för att framdeles emottaga ecklesiastikportföljen: Det vissa torde vara, att ingenting angående konseljens blifvande sammansättning ännu är bestämdt, ehuru det anses såsom gifvet, att H. E. Justitie Statsministern sjelf önskar återtaga sitt presidentsembete, att chefen för Landtförsvarsdepartementet, Frih. Lovisin, skall erhålla fjerde militärdistriktet, och att Statsrådet Heurlin kommer att lemna ecklesiastikportföljen så snart en passande reträtt för honom yppas. En sådan finnes redan uti Kumla pastorat, som lärer vara M 4 i Nerike, och ungefär lika godt med Fellingsbro. I följd häraf talas naturligtvis i första rummet om successionen både till Justitieoch Krigsdepartementet. Allt detta är lik: äl ännu så löst och obestämdt, att wvi anse för tidigt att yttra något derom för egen räkning; se här hvad Deg. ligt Allehanda berättar rörande Krigsportföljen: Likaledes hör man talas om, att Krigs-Ministern Friberre Lovisin, önskar att ju förr desto heldre återgå i lugnet och att Landshöfdingen i Östergötbland Friherre Palmslierna påtänkes att tills vidare, emottaga Krigsportföffjen. Andra nämna äfven GeneralMojoren Lefren, såsom aspirant till sistnämnde portfölj; men ran hoppas, att detta rykte saknar grund, då Hr Lefren, ehuru en man med djupa kunskaper samt enskildt aktad och aktningsvärd, likväl numera, såsom politisk karakter, egentligen endast är känd så som: ett echo af Hr von Hartmansdorff och hans grundsatser — och att dessa sednare ur ingen synpunkt passa för de nya omständigheterna, torde väl vara temligen gifvet.

20 mars 1844, sida 3

Thumbnail