arsa open. Just då fotsäcken af kusken uppkastales, skiljde han sig helt och billet från de öfriga, så att menigheten bildade liksom en vägg mellan honom och skjulet, der han nu med ett par steg var inne. Här ställde han sig tätt invid väggen, men så att han, ehnru sjelf osedd, dock kunde observera allt, hvad derute föregick. Han be.agsambet var föstad på en enda punkt, kurslädan, och just då det ena gubernatorsbenet stack utur slädan, hukade ban sig ner öfver Ts släda, tryckte med behörig verkan å den angifna springfjedern och fick äfven ganska rigtigt fatt i handtaget af det famösa röda skrinet; då det andra benet i sin ordning blef synligt, var skrinet redan framme och öppningen å sitslådan åter tillyckt; då benens ägare i Lebensgrösse presenterade sig för de paraderande kosackerna och den gapande folkbopen, var detsamma praktiseradt under tulubben, och då ändtligen gubernatorn urder en djup gäspnirg åtföjd af ett oartikuleradt lättjefullt läte, behegade riktigt con amore sträck. på sina fyra högeller välborna extremiteter, för att gifva dem behörig elasticitet, som de under det krumpna läget i slädan till en del förlorat. var Stt ij ett par skutt åter ute på gårder bland menigheten, hvilken Jikaså litet som kosackerne saknat honom. Allt delta var blott någr få ögonblicks verk och passerade på vida kortare tid, än den som för oss erfordrats, att omtala det. gt första tanke var visserligen den, ati omedelbart efter det lika lyckligt, som djerit utförda vågspelet aflägsna sig: men då ban besinnade med hvilken misstänksam vaksamhet ryt