fribeten för oss sjelfva, icke för våra bröder, som
med oss lidit hava? Och om den fordna för-
valtningen har låtit folket lida, mycket lida, är
väl detta ett skäl att misskänna rättigheterna hos
våra bröder? Esger icke folket nu i sin författ-
ning en garanti mot sådana missbruk? Låtom
oss göra ett slut på dessa debatter, som måste
verka så ofördelaktigt på millioner utländska bel-
leners öde, hvilket vårt sändebud och vår konsul
i Konstantinopel så oaflåtligt bemöda sig att mil-
dra. Må vi icke befläcka vår politiska trosbe-
kännelse med företrädesrättigbeter och prohibitio-
ner, Med en princip af uteslutning, af tvedrägt!
Heldre må natiooalföreamlingen i ett högtidligt
dekret besluta adminisfrationens purifikation. Jag
har nu sagt min mening.
Sutet på de långa debatterna blef, att i kon-
stitutionen blott vi!koren för hellenisk medborga-
rerätt skulle upptagas och alt genom ett serskildt
dekret skuile bestämmas, hvilka kunde ega till-
träde till offentliga embeten. Ect sådant dekret
antogs äfven sedermera och bestämde, att med
undantag af läro- och militärtjenster, inga embe-
ten kunde gifvas åt hellener, som icke, efter om-
ständigheterna, två eller fyra år vistats i landet,
så vida de icke deltagit i befrielsekriget.