kunna åstadkomma. Insändaren vill nu här framläj några enkla skäl till bevis af det olämpliga i vi paragrafer. Paragraferna 4, 2, 3, 4, 5, 6 och hvilka egentligen handla om den så kallade ges boken), bör och kan hvarje rättskaffens gesäll eft följa. Och insändaren skulle tro, att redan dessa ragrafer lägga något hinder i vägen, för att, som : säller ofta, pläga resa endast af okynne ock riktigt måfå, utan att veta hvar eller när de skola få ar!i te, och mängen gång utan att ega så mycket i på ningar, att de kunna lifnära sig 6 å 8 dagar, ifall ej finna något arbete. Men deremot 8, som lyd Har icke gssällen å den ort, der pass begäres, ar! tat tre månaders tid, må han ej erhålla pass, m mindre så är, att arbete för honom der icke finr att tillgå, och bör, ifall sistnämnde förhållande åt ropas samt ej redan är tillförlitligen kändt, detsamr styrkas genom intyg uti gesällboken, meddeladt vederbörande ålderman eller ordförande, om såd finnes i orten, och eljest af den handtverkseller slöj idkare, hos hvilken gesällen arbetat eller sökt arbete utgör ett för stort tvång, att riktigt kunna efterfölje ty om t. ex. en gesäll, straxt efter sedan han dert blifvit antagen, vill resa till en annan ort, der hi vet sig kunna få bättre och förmånligare emploj, n han väl dertill äga rättighet, eller om han vill u pehålla sig för att lära något annat för honom ny tigt, som t, ex. räkna, skri:va, mathematik och rit eller ett fremmande språsx, ifall han ämnar resa uti kes, må det väl sedan stå honom fritt att resa, ute att först arbeta den bestämda tiden; eller om h: erhäller arbete å en ort, men utaf orsaker ej är nö dermed, må han väl inom den nämnda tiden få 8 Tesa till en annan; eller om han efter ankomsten t en ort sjuknar, och sedan, när han har förmåga de till, vill resa tillbaka utan att först arbeta, bör d väl ej förnekas honom; eller till och med om han, särskilda orsaker, vill och har tillgångar att uppehö la sig å en ort utan all göra någonting, må hö väl sedan ega frihet att resa derifrån, fastän han arbetat. Paragrafen 9 handlar endast om passe Paragrafen 40: Gesällen må hvarken vika af från de utsatta vägen, elier genom tiggande eller pockanq söka förskaffa sig mat eller herberge, eller på ann sätt besvära allmänheten, ej heller utan laga skäl uj pehålla sig längre på resan, än i passet finnes utsat Sker någotdera Häraf, vare gesällen förfallen, att so! passlös behandlas. Hvar som af gesällen finner s besvärad eiler förnärmad, äger att anteckna förhållar det å gesällens pass, hvilket denne är skyldig att, sådant ändamål på anfordran genast förete, vid vi af 3 Rdr 46 sk. Att gesällen, då han begär pas skall bestämma den väg han ämnar taga, bör ha kunna göra, men om han under resan af oförutsedd orsaker vil! begifva sig en annan väg, må han vi derföre ej anses som landstrykare; och om han ur der resan belsar på slägtingar och vänner, samt ho dem blir uppehållen, och i följd deraf ej hinner fram komma till sin bestämda ort, på den utsatta tider skall han väl derföre icke som passlös behandla Och sedan huru hårdt och orättvist, det gesällen ska vara tvungen att för hvar och en, äfven den sämst Person, som finner sig af honom besvärad eller för närmad, förete silt pass, för att deri låta honom teck na sina anmärkningar. Ty huru ofta kan det ej hän da, att sådana anteckningar ske endast af kitslighe: och emedan de veta, att gesällen står under en så dan förordning. Paragrafen 41: Om under väge till den ort, hvarå passet lyder, gesällen finner till fälle till arbete, är honom ej förbudet att, för mot tagandet deraf, inställa resan, med villkor likväl, at han med behörig person då uppgör ordentligt kon trakt, att i arbetet rainst en månad qvarstanna, sam härå förskaffar sig intyg å passet af vederbörande ma gistratsperson, polismyndighet, eller kronobetjente. Att gesällen, under vägen till den bestämda orten, får emottaga arbete på mindre än en månad, är äl! ven ett svärt tvång; ty det kan ofta inträffa, att ha under resan kan fiona arbete hos personer, som be hböfva honor: blott 4 å 2 veckor, eller endast någr dagar, och då bör det väl ej vara honom förbjudet att på sådant sätt förljena några riksdaler. Paragra fen 42 handlar om huru med passets uppvisande, ef ter framkomsten tll bestämd ort bör förhållas, sam tiden, inom hvilken gesällen sitt ärende hos vederbö rande person bör anmäla. Genom paragraferna 4: och 44 har gesiällen vunnit en stor lindring deruti, at det gamla förbudet för honom att begagna gästgifvare skjuts, samt att färdas med vanligt pass som andr: medborgare, blifvit upphäfvet; för hvilket han alltic är skyldig regeringen tacksamhet. Genom paragrafer 45, som lyder: De vitesböter, som i denna förordning stadgade äro, fördelas lika emellan kronan och åklagaren,, kan det ofta inträffa, att personer af blot egennytta och vinningstystnad göra sig till åklagare i oträngdt mål. Ännu flera svårigheter kunna genom en bokstaflig tolkoing af denna förordning uppkomma. så att hvar och en säkerligen läst inser, huru stort de: tvång är, som derigenom blifvit pålagdt gesällerna. PP Gesäll. To omen Öv