kunna åstadkomma. Insändaren vill nu här framläj
några enkla skäl till bevis af det olämpliga i vi
paragrafer. Paragraferna 4, 2, 3, 4, 5, 6 och
hvilka egentligen handla om den så kallade ges
boken), bör och kan hvarje rättskaffens gesäll eft
följa. Och insändaren skulle tro, att redan dessa
ragrafer lägga något hinder i vägen, för att, som :
säller ofta, pläga resa endast af okynne ock riktigt
måfå, utan att veta hvar eller när de skola få ar!i
te, och mängen gång utan att ega så mycket i på
ningar, att de kunna lifnära sig 6 å 8 dagar, ifall
ej finna något arbete. Men deremot 8, som lyd
Har icke gssällen å den ort, der pass begäres, ar!
tat tre månaders tid, må han ej erhålla pass, m
mindre så är, att arbete för honom der icke finr
att tillgå, och bör, ifall sistnämnde förhållande åt
ropas samt ej redan är tillförlitligen kändt, detsamr
styrkas genom intyg uti gesällboken, meddeladt
vederbörande ålderman eller ordförande, om såd
finnes i orten, och eljest af den handtverks- eller slöj
idkare, hos hvilken gesällen arbetat eller sökt arbete
utgör ett för stort tvång, att riktigt kunna efterfölje
ty om t. ex. en gesäll, straxt efter sedan han dert
blifvit antagen, vill resa till en annan ort, der hi
vet sig kunna få bättre och förmånligare emploj, n
han väl dertill äga rättighet, eller om han vill u
pehålla sig för att lära något annat för honom ny
tigt, som t, ex. räkna, skri:va, mathematik och rit
eller ett fremmande språsx, ifall han ämnar resa uti
kes, må det väl sedan stå honom fritt att resa, ute
att först arbeta den bestämda tiden; eller om h:
erhäller arbete å en ort, men utaf orsaker ej är nö
dermed, må han väl inom den nämnda tiden få 8
Tesa till en annan; eller om han efter ankomsten t
en ort sjuknar, och sedan, när han har förmåga de
till, vill resa tillbaka utan att först arbeta, bör d
väl ej förnekas honom; eller till och med om han,
särskilda orsaker, vill och har tillgångar att uppehö
la sig å en ort utan all göra någonting, må hö
väl sedan ega frihet att resa derifrån, fastän han
arbetat. Paragrafen 9 handlar endast om passe
Paragrafen 40: Gesällen må hvarken vika af från de
utsatta vägen, elier genom tiggande eller pockanq
söka förskaffa sig mat eller herberge, eller på ann
sätt besvära allmänheten, ej heller utan laga skäl uj
pehålla sig längre på resan, än i passet finnes utsat
Sker någotdera Häraf, vare gesällen förfallen, att so!
passlös behandlas. Hvar som af gesällen finner s
besvärad eiler förnärmad, äger att anteckna förhållar
det å gesällens pass, hvilket denne är skyldig att,
sådant ändamål på anfordran genast förete, vid vi
af 3 Rdr 46 sk. Att gesällen, då han begär pas
skall bestämma den väg han ämnar taga, bör ha
kunna göra, men om han under resan af oförutsedd
orsaker vil! begifva sig en annan väg, må han vi
derföre ej anses som landstrykare; och om han ur
der resan belsar på slägtingar och vänner, samt ho
dem blir uppehållen, och i följd deraf ej hinner fram
komma till sin bestämda ort, på den utsatta tider
skall han väl derföre icke som passlös behandla
Och sedan huru hårdt och orättvist, det gesällen ska
vara tvungen att för hvar och en, äfven den sämst
Person, som finner sig af honom besvärad eller för
närmad, förete silt pass, för att deri låta honom teck
na sina anmärkningar. Ty huru ofta kan det ej hän
da, att sådana anteckningar ske endast af kitslighe:
och emedan de veta, att gesällen står under en så
dan förordning. Paragrafen 41: Om under väge
till den ort, hvarå passet lyder, gesällen finner till
fälle till arbete, är honom ej förbudet att, för mot
tagandet deraf, inställa resan, med villkor likväl, at
han med behörig person då uppgör ordentligt kon
trakt, att i arbetet rainst en månad qvarstanna, sam
härå förskaffar sig intyg å passet af vederbörande ma
gistratsperson, polismyndighet, eller kronobetjente.
Att gesällen, under vägen till den bestämda orten,
får emottaga arbete på mindre än en månad, är äl!
ven ett svärt tvång; ty det kan ofta inträffa, att ha
under resan kan fiona arbete hos personer, som be
hböfva honor: blott 4 å 2 veckor, eller endast någr
dagar, och då bör det väl ej vara honom förbjudet
att på sådant sätt förljena några riksdaler. Paragra
fen 42 handlar om huru med passets uppvisande, ef
ter framkomsten tll bestämd ort bör förhållas, sam
tiden, inom hvilken gesällen sitt ärende hos vederbö
rande person bör anmäla. Genom paragraferna 4:
och 44 har gesiällen vunnit en stor lindring deruti, at
det gamla förbudet för honom att begagna gästgifvare
skjuts, samt att färdas med vanligt pass som andr:
medborgare, blifvit upphäfvet; för hvilket han alltic
är skyldig regeringen tacksamhet. Genom paragrafer
45, som lyder: De vitesböter, som i denna förord-
ning stadgade äro, fördelas lika emellan kronan och
åklagaren,, kan det ofta inträffa, att personer af blot
egennytta och vinningstystnad göra sig till åklagare
i oträngdt mål. Ännu flera svårigheter kunna genom
en bokstaflig tolkoing af denna förordning uppkomma.
så att hvar och en säkerligen läst inser, huru stort de:
tvång är, som derigenom blifvit pålagdt gesällerna.
PP Gesäll.
To omen Öv