jä a Hm
ett par trefliga rum skolmästaren hade, allt vars
shyggt, så ordentligt, så prydligt och nätt; och han
lilla hustruwsen, en husmoder knappt nitton år gam
mal, med rosiga kinder och glada glänsande ögon
och den der lilla pojken der, med det ljusa, loc
-kiga håret, och de stora ljusblå ögonen, som sat
på sin lilla matta i förstugan och lekte med nå
gra. pinnar och en stor hund, som, betänksam oct
itrogen, -Jät lugga siv så mycket den lilla Call
ville; allt såg så trefligt och stilla ut. Gusta
bade också barn, men han såg dem sällan, de
voro sjukliga. Lifmedikus K. gaf dem droppai
och pultver-olika i hvar månad, och -barnsköter-
skan stod på tå dagen i ändan för att göra den
till viljes, och likväl voro de bleka och af et
ängsligt yttre. Allt, äfven hos honom, var or
dentligt och dessutom präktigt: hans rum strå
lade af guld och siden, af speglar och kristall
kronor, och dock, så barnslig är menniskan
vissa ögonblick, satt Gustaf Gillersvärd vid de
öppna fönstret i klockarstugan och bröt tanklös
några blad från häcken utanför och betraktade bar-
net genom: den öppna förstugudörrem och den
unga hustrun, som tigande och fort dukade ett
bord med en snöhvit duk. Der satt den rike
och mäktige i den fattiges stuga och suckade tungt
då han tänkte på sin lycka. ;
Den lilla måltiden var snart färdig: den be
stod, enlizt begäran, blott af smultron och mjölk
och nu inlät sig den-unga värdinnan i samtal med
sin mulna gäst. Hon utvecklade på en gång skarp:
sinne och en mängd kunskaper, söm man ej för-
modat hos en klockarhustru på landet; hon ta
gadöxritt ochotvunget med Gustaf, liksom de varit
sthlaächekanta. Hos henne fann: ban denna na-