SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS sammankomst d. 44 Febr. 1844. Af de ärenden, som vid denna Akademiens sam mankomst förekommo, må följande anföras: Tillkännagafs ett Akademiens ledamot, prosten Kumla och Hallsberg, magister C. E. Kjellin, mec döden afgått d. 9 sistl. Jan. . Friberre Berzelius fästade Akademiens uppmärk samhet på en åsigt af de knallsyrade salternes sam mansättnins, som syntes honom sannolikare än der sbittills antagna, enligt hvilken de voro cyansyrade salter, men i hvilka cyansyran befann sig i en eger modifikation, som ger den egenskapen att förstöra med. knall, Penna. egenskap vore likväl derigenon lika litet. fönkjarad, som den att ur en upplösning a knallsyrad silfveroxid hvarken alkali eller chlorföre niogar utfälla mer än hälften af den deri befintlig: silfverhalten. i Det salt med alkalisk basis, som uppkommer d hälften af silfveroxiden utfälles, knallar lika lätt oct starkt, fastän hälften af. den -oxiderande kroppen ä: safskiljd. Detta bevisar att-den knallande!egenskaper beror inpå ;nåvot annat. än en förbränning på metalloxidens bekostnad. Det återstår då att gissa på,-au den andra hälften af metallen, som icke utfälles, är Orsaken till knallen. Den måste då befiona sig der i form af qväfmsetall, om hvilka vi veta att de vid upphettning eller stöt våldsamt sönderdelas med knall. Frih. Berzelius ansåg i följd deraf att knallsyran kan vara en så kallad kopplad syra, hvars koppling:är en qväfmetail, och visade huru detta ganska enkelt in stämmer med förhanden varande analyser, under det att det uppger orsaken till de egna forhållanden, för hvilka den äldre åsigten icke redogör. Frih. Berzelius meddelade vidare ett utdrag ur ett bref från Connecticut i N. Amerika, innehållande några interessanta upplysningar .om-do isändsten; söm der brytes, befintliga spåren efter fornverlIdens foglar. Hr Sclander framställde till V. A:s pröfoing en fråga om grunderne för tiden till påskhögtidens firande, hvilken rättar sig efter den tid, då päskfullmånan infaller. Genom den olika grund för beräkningen af denna fullmåna, har det någon gång händt, att i tiden för påskdagons firande bos oss och i andra evangeliska länder uppstått en veckas olikhet, som i serskilda fall skulle hafva kunnat gå tillen månad, I de öfriga länderna beräknades påskfullmånan cycliskt, d. ä. efter månans medellopp, hos 0ss deremot var det sedan 47553, då nya stilen infördes, befaldt, att beräkningen skulle ske strängt astronomiskt, men derjemte ätt påsken icke fick firas samma dag som Judarnes. .. Presteståndet-fästade vid 1823 års riksdag uppmärksamheten derpå och ingick derefter med underdånig hemställan till Kongl. Maj:t, att likstämmighet i beräkning med andra evangeliska länder måtte hos oss få göras. K. M: beslöt att intet afseende behöfde göras å judarnes påsk och att beräkningen i öfrigt skulle blifva som förut. Men genom denna fortfarande olikhet i beräkningssätt skulle.det nästa år 1845 inträffa att, när andra evangeliskar länder fira påsken på den 23 Mars, skulle vi komma att fira den först: på den 30. Hr Selander föreslog. derföre att Akademien skulle till K. M. göra underd. hemställan