SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS
sammankomst d. 44 Febr. 1844.
Af de ärenden, som vid denna Akademiens sam
mankomst förekommo, må följande anföras:
Tillkännagafs ett Akademiens ledamot, prosten
Kumla och Hallsberg, magister C. E. Kjellin, mec
döden afgått d. 9 sistl. Jan. .
Friberre Berzelius fästade Akademiens uppmärk
samhet på en åsigt af de knallsyrade salternes sam
mansättnins, som syntes honom sannolikare än der
sbittills antagna, enligt hvilken de voro cyansyrade
salter, men i hvilka cyansyran befann sig i en eger
modifikation, som ger den egenskapen att förstöra
med. knall, Penna. egenskap vore likväl derigenon
lika litet. fönkjarad, som den att ur en upplösning a
knallsyrad silfveroxid hvarken alkali eller chlorföre
niogar utfälla mer än hälften af den deri befintlig:
silfverhalten. i
Det salt med alkalisk basis, som uppkommer d
hälften af silfveroxiden utfälles, knallar lika lätt oct
starkt, fastän hälften af. den -oxiderande kroppen ä:
safskiljd. Detta bevisar att-den knallande!egenskaper
beror inpå ;nåvot annat. än en förbränning på metall-
oxidens bekostnad. - Det återstår då att gissa på,-au
den andra hälften af metallen, som icke utfälles, är
Orsaken till knallen. Den måste då befiona sig der
i form af qväfmsetall, om hvilka vi veta att de vid
upphettning eller stöt våldsamt sönderdelas med knall.
Frih. Berzelius ansåg i följd deraf att knallsyran kan
vara en så kallad kopplad syra, hvars koppling:är
en qväfmetail, och visade huru detta ganska enkelt in
stämmer med förhanden varande analyser, under det
att det uppger orsaken till de egna forhållanden, för
hvilka den äldre åsigten icke redogör.
Frih. Berzelius meddelade vidare ett utdrag ur ett
bref från Connecticut i N. Amerika, innehållande nå-
gra interessanta upplysningar .om-do isändsten; söm
der brytes, befintliga spåren efter fornverlIdens foglar.
Hr Sclander framställde till V. A:s pröfoing en
fråga om grunderne för tiden till påskhögtidens firan-
de, hvilken rättar sig efter den tid, då päskfullmånan
infaller. Genom den olika grund för beräkningen af
denna fullmåna, har det någon gång händt, att i ti-
den för påskdagons firande bos oss och i andra evan-
geliska länder uppstått en veckas olikhet, som i ser-
skilda fall skulle hafva kunnat gå tillen månad, I
de öfriga länderna beräknades påskfullmånan cycliskt,
d. ä. efter månans medellopp, hos 0ss deremot var
det sedan 47553, då nya stilen infördes, befaldt, att
beräkningen skulle ske strängt astronomiskt, men der-
jemte ätt påsken icke fick firas samma dag som Ju-
darnes. .. Presteståndet-fästade vid 1823 års riksdag
uppmärksamheten derpå och ingick derefter med un-
derdånig hemställan till Kongl. Maj:t, att likstämmig-
het i beräkning med andra evangeliska länder måtte
hos oss få göras. K. M: beslöt att intet afseende
behöfde göras å judarnes påsk och att beräkningen i
öfrigt skulle blifva som förut. Men genom denna fort-
farande olikhet i beräkningssätt skulle.det nästa år
1845 inträffa att, när andra evangeliskar länder fira
påsken på den 23 Mars, skulle vi komma att fira den
först: på den 30. Hr Selander föreslog. derföre att
Akademien skulle till K. M. göra underd. hemställan