N eller åtminstone leremot så misstänksamme, den: om sina rättigheter, icke blott de verkliga, utan till och med de inbillade, så nogräknaden, den pträtgirige, klipske, o. s. V., ban skulle helt hastigt omubyta natur och öfverlemna allt sitt väl och ve åt herrärne, genom att välja sådane, och icke bönder, till representanter åt sig? Vi tro det knappt. Låt den svenska bonden först och främst allmänt och klart inse hvilka grättigbeter ban, i bredd med sina skyldigheter, verkligen i staten eger, och huru han kan lagligen, men starkt ändock, göra dem gällande: låt honom, !ör det andra, genom några riksmöten erfara, ati de beslut, som på dem fattas, bära nyltiga frukter och ej, så ofta som hittills, eluderas; så kan man vara viss på, att han ej från riksförsamlingen skall uteblifva, och den om honom nu så ömina politiska fraktionen i vårt land skall icke umbära nöjet att få höra och se honom i riksdagsöfverläggningarne. Ena sasning är, att under nuvarande riksdagsförhållanden hör man den väljande bonden på landet stundom vara liknöjd nog öfver hvem som på riksdagen blir bans ombud. Beklagligen har man från en och annan ort före några riksdagar bört så elaka rykten, som, att bönderne velat låta den blifva deras riksdagsman, som åtoge sig mödan för minsta betalningen! Skam — utan tvitvel — om så förhålit sig: men det har då helt och hållet ha!t sin orsak i den gång med riksdagarne, som hittills varit förhanden, och för hvilka bonden väl endast genom ett underverk skulle kunna känna några sympatier, så utan gagn för honom, som deras beslut blifvit; då äfven det nyttiga, som sjelfva den fyrdelta representationen efter ändlösa tvister emellanåt lyckats att komma öfverens om, genom regeringens Jiknöjdhet eller motvilja oftast gjorts till intet. Bonden har derigenom braets till den naturliga öfvertygelsen, att riksdagen vore ett onus, en pålaga, likt alla andra stitsbördor: och han ville göra sig den qvitt det lindrigaste kan kunde. Skall man föreställa sis, att detta hans tävkesätt kunde fortfara, om riksmötenas natur, liksom följder, ombyttes? Till en början, då, enligt det hvilande Representationsförslaget, riksdagsarfvodet skall utgå ur statskassan, upphör dermed hela frestelsen att taga en mindre god.representant, som erbjöde sig till ombud för nedsatt pris. Denna punkt i den föreslagna förbättringen är af en utmärkt betydenhet; och det icke blott för bönderne, utan likaledes för den ;siadre bemedlade adeln, som nu måste bekosta siz sje!f på riksdagen, och för fattizare borgare i mindre städer, om hvilka man stundom försport, alt de dagtingat med principlösheten för prisets sku!l. För det andra, och för att återkomma till bönderne, då riksdagarne komme oftare, och de erfarenheter, som de lemnadey följaktligen i landet blefve tiitare, skulle de hemmavarande snart -varsebliiva, om de vid ett riksmöte misstagit sig i represeaiantval. Man kan då vara viss på, att om de vid ett tillfälle till sin skada valt halfherrar, och bränvinsadvokater, i stället för äkta bönder — -åsom man förutspår — så skola de gången derefter taga så många flere riktiga bönder,; och det onda skall finna boten inom sig sjelf. För öfrigt oå man icke jemnföra Sveriges -bondfolk med andra iänders. Många af dess medlemmar hafva redan riksdagserfarenheter, särdeles från år 4840, som, om .de icke -kunna vara alltför hugnande i annat fall, dock ställa för de Svenska böndernas ögon betydenheten och vigten af deras riksdagsmannakall; visa dem hvad bönder kunna, om de äro enige och kloke. Dermed finnes således redan en tillräcklig sporre i landet, för att förmå bondfolket välja män bland sig sjelfve till ombud, äfven sedan, enligt det nu förhanden varande förslaget, det icke längre vore ea ovilkorlig skyldighet för dem, att med valet hålla sig inom sitt stånd blott. (4 Z