N
eller åtminstone leremot så misstänksamme, den:
om sina rättigheter, icke blott de verkliga, utan
till och med de inbillade, så nogräknaden, den
pträtgirige, klipske, o. s. V., ban skulle helt ha-
stigt omubyta natur och öfverlemna allt sitt väl
och ve åt herrärne, genom att välja sådane, och
icke bönder, till representanter åt sig?
Vi tro det knappt. Låt den svenska bonden
först och främst allmänt och klart inse hvilka
grättigbeter ban, i bredd med sina skyldigheter,
verkligen i staten eger, och huru han kan lagli-
gen, men starkt ändock, göra dem gällande: låt
honom, !ör det andra, genom några riksmöten er-
fara, ati de beslut, som på dem fattas, bära nyl-
tiga frukter och ej, så ofta som hittills, eluderas;
så kan man vara viss på, att han ej från riksför-
samlingen skall uteblifva, och den om honom nu
så ömina politiska fraktionen i vårt land skall
icke umbära nöjet att få höra och se honom i
riksdagsöfverläggningarne.
Ena sasning är, att under nuvarande riksdags-
förhållanden hör man den väljande bonden på
landet stundom vara liknöjd nog öfver hvem som
på riksdagen blir bans ombud. Beklagligen har
man från en och annan ort före några riksdagar
bört så elaka rykten, som, att bönderne velat lå-
ta den blifva deras riksdagsman, som åtoge sig
mödan för minsta betalningen! Skam — utan tvit-
vel — om så förhålit sig: men det har då helt och
hållet ha!t sin orsak i den gång med riksdagarne,
som hittills varit förhanden, och för hvilka bon-
den väl endast genom ett underverk skulle kun-
na känna några sympatier, så utan gagn för ho-
nom, som deras beslut blifvit; då äfven det nyt-
tiga, som sjelfva den fyrdelta representationen ef-
ter ändlösa tvister emellanåt lyckats att komma
öfverens om, genom regeringens Jiknöjdhet eller
motvilja oftast gjorts till intet. Bonden har deri-
genom braets till den naturliga öfvertygelsen, att
riksdagen vore ett onus, en pålaga, likt alla an-
dra stitsbördor: och han ville göra sig den qvitt
det lindrigaste kan kunde. Skall man föreställa
sis, att detta hans tävkesätt kunde fortfara, om
riksmötenas natur, liksom följder, ombyttes?
Till en början, då, enligt det hvilande Represen-
tationsförslaget, riksdagsarfvodet skall utgå ur stats-
kassan, upphör dermed hela frestelsen att taga
en mindre god.representant, som erbjöde sig till
ombud för nedsatt pris. Denna punkt i den fö-
reslagna förbättringen är af en utmärkt betyden-
het; och det icke blott för bönderne, utan likale-
des för den ;siadre bemedlade adeln, som nu må-
ste bekosta siz sje!f på riksdagen, och för fattiza-
re borgare i mindre städer, om hvilka man stundom
försport, alt de dagtingat med principlösheten för
prisets sku!l. För det andra, och för att återkomma
till bönderne, då riksdagarne komme oftare, och de
erfarenheter, som de lemnadey följaktligen i lan-
det blefve tiitare, skulle de hemmavarande snart
-varsebliiva, om de vid ett riksmöte misstagit sig
i represeaiantval. Man kan då vara viss på, att
om de vid ett tillfälle till sin skada valt half-
herrar, och bränvinsadvokater, i stället för äkta
bönder — -åsom man förutspår — så skola de
gången derefter taga så många flere riktiga bön-
der,; och det onda skall finna boten inom sig sjelf.
För öfrigt oå man icke jemnföra Sveriges -bond-
folk med andra iänders. Många af dess medlem-
mar hafva redan riksdagserfarenheter, särdeles från
år 4840, som, om .de icke -kunna vara alltför hug-
nande i annat fall, dock ställa för de Svenska bön-
dernas ögon betydenheten och vigten af deras
riksdagsmannakall; visa dem hvad bönder kunna,
om de äro enige och kloke. Dermed finnes så-
ledes redan en tillräcklig sporre i landet, för att
förmå bondfolket välja män bland sig sjelfve till
ombud, äfven sedan, enligt det nu förhanden va-
rande förslaget, det icke längre vore ea ovilkor-
lig skyldighet för dem, att med valet hålla sig
inom sitt stånd blott. (4 Z