tguvernörsembetet anser sig förmodligen äfven hafv afgifvit en sådan detaljerad och öfvertygande bevis ning, i sin rapport till kanslern, och hvilken rappor såsom stöd för slutdomen åtminstone till en del fin nes intagen i besagde handling, i hvilket fall likv: guvernörsembetet synes allt för knapphändigt hafv expedierat saken, enär rapporten är mycket sparsar med sina upplysningar. En legal handling har doc blifvit synlig, och vi vilja först undersöka dess lega litet. Vi ega dervid väl ej att tillgå kongl. brefve af d. 25 Nov. 4823 och 4 Febr. 1841, lisaså lite som reglementet för krigsakademien af d. 8 Apri 1799; men hafva dock något, som fullkomligt ersät ter oss denna brist, nemligen Ordningsstadgan fö kadetterna af år 4840. Låtom oss då uppslå art om Straff, och undersöka 498 mom. Der stär: Entledigande från akademien är det yttersta straf som vederfares en kadett, och hvilket användes se dan alla förenämnde) medel till rättelse funnit fruktlösa, eller i den händelse att en kadett skull hafva begått uppenbara förbrytelser, som kund förnärma kadettkorpsens heder och krigsakademien anseende, om en sådan tlla artad yngling der skull få qvarstanna. En kadett, som anses hafva gjort si förtjent af denna! bestraffoing, insättes i svår arrest utan rättigbet att i lektionerne deltaga. För förbry telsens undersökning och straffets ädömande, sam manträde kansleren, statssekreteraren för krigsären der, generaladjutanten för armån och flottan, oc presidenten i krigskollegium, hvilka beslutet fatta oc underställa det Kongl. Maj:is nådiga pröfning.o Då man nu jemför delta moment i ordningsstad gan med guvernörsembetets åtgärd emot B., följe deraf påtagligen, att han blifvit eotledigad från Carl berg, på ett sätt — som icke är legalt riktigt, ty sakna — icke allenast presidentens i krigskollegiun underskrift, utan hvad ändå är mera, oKongl. Maj.t pröfning. Det ena, som det andra, utaf vigt — emedan det kunnat förändra resultatet. Att godtyc kel har sin dryga del med i guvernörsembetets be teende, och det just i deras offentligaste åtgärd, in ses imedlertid häraf; och hvad kan då betrygga e och hvar, att detta godtycket ej så mycket mera gö och har gjort sig gällande enskilt mot Barvander oc öfriga kadetter. Vid skipandet af menniskors rätt i allmänhet ä ett formfel alltid ett stort fel; och då det gäller eI ung mans hela framtid — blir det icke mindre Hvem kan anse det otroligt att presidenten i krigs kollegium kunnat vara af oiika mening med de öfrig ledamöterne i kommittena, det hade ätminstone ick varit omöjligt, och denna möjlighet gör målet, ru skigt nog i och för sig sjelft, ändå ruskigare. Lägge man dessutom, hvad man nödvändigt måste, vigt vi Konungens nu helt och hållet förbisedda och förbi gångna pröfningsrält, så måste guvernörsembetet aktier, i det allmännas aktning, falla ännu så mycke mera. H. M. Konungen har under sin styrelsetic visat så många prof på karakteren af sin becädnings rätt, att det gränsar verkligen till det otroliga at han skulle, så till sägandes, lifdömt en yngling, föl en pojkaktig förseelse, så vida nb. dennes sak blifvi framställd så, som den verkligen förhåller sig och e annorlunda, ett item, för hvilket dock alla moraliske garantier synbarligen saknas. Tvänne andra icke obetydliga omständigheter bör här äfven observeras. I enlighet med anförda ordoingsstadga är dei kommitte, som har att afgöra frågor om kadetts skil jande från Krigs-skademien, sammansatt af icke min dre än fem ledamöter — och allenast trenne bafvi nu afgjort saken. Det är väl sannt att Stäts-sekrete rare-embetet för krigs-ärenderna upphäfdes då depar temental-styrelsen infördes; men deraf följer ej at principen för nu ifrågavarande kommitt också upp: häfdes; en princip, synbarligen byggd på den grund att fem se mera och äro mera opartiske än tre elle; fyra. Det hade tillkommit guvernörs-embetet vid Carl berg, att fästa vederbörandes uppmärksamhet härpå och om så skedt, hade säkerligen en af våra distrikt generaler, eller någon annan lämplig auktoritet, kom mit att fylla platsep. Men guvernörs-embetet vil måhända vara blindt och det var det äfven. Då dett: guvernörs-embete imedlertid så hårdt har bedömt er yvgliogs förhastade och tillfälliga handling, må dei förlåtas, om allmänheten ej heller så mildt uttalar sir tanka öfver dess försummelse och ådagalagda godtyckliga behandlingssått. : I ordningsstadgan står äfven, att kommitten skall pundersöka kadettens förbrytelse; men man har likväl nu dömt B. endast till följe af guvernörs-embetets memorial och major. Ståls rapport, öfver det aj honom sjelf verkställda förhöret. Kan man också kalla detta en undersökning? Vi bafva här framställt så många vigtiga anmärkningar cmot lagligheten i det sätt hvarmed man behandfat Barwander, att det kanske skulle synas som om ingenting kunde återstå; och likväl hafva vi ännu åtskilligt att tillägga, lika så graverande för guvernörs-embetet, som någonsin hvad vi redan sagt., ) De straffbestämmelser, som för kadetide ega rum, äro: Varning, tilltal, nekad permission, lindrig arrest, mistning af befälstecken (för kurporal och ordningsman), svår arrest, afgång och entledigande från akademien. — En person, vid namn Theodor Björkgren i Norrköping, uppmanar i Flygande Posten Sverges apgkarlar att göra sammanskott till minskande a! brotten i rikets hufvudstad. RE pu