tguvernörsembetet anser sig förmodligen äfven hafv
afgifvit en sådan detaljerad och öfvertygande bevis
ning, i sin rapport till kanslern, och hvilken rappor
såsom stöd för slutdomen åtminstone till en del fin
nes intagen i besagde handling, i hvilket fall likv:
guvernörsembetet synes allt för knapphändigt hafv
expedierat saken, enär rapporten är mycket sparsar
med sina upplysningar. En legal handling har doc
blifvit synlig, och vi vilja först undersöka dess lega
litet. Vi ega dervid väl ej att tillgå kongl. brefve
af d. 25 Nov. 4823 och 4 Febr. 1841, lisaså lite
som reglementet för krigsakademien af d. 8 Apri
1799; men hafva dock något, som fullkomligt ersät
ter oss denna brist, nemligen Ordningsstadgan fö
kadetterna af år 4840. Låtom oss då uppslå art
om Straff, och undersöka 498 mom. Der stär:
Entledigande från akademien är det yttersta straf
som vederfares en kadett, och hvilket användes se
dan alla förenämnde) medel till rättelse funnit
fruktlösa, eller i den händelse att en kadett skull
hafva begått uppenbara förbrytelser, som kund
förnärma kadettkorpsens heder och krigsakademien
anseende, om en sådan tlla artad yngling der skull
få qvarstanna. En kadett, som anses hafva gjort si
förtjent af denna! bestraffoing, insättes i svår arrest
utan rättigbet att i lektionerne deltaga. För förbry
telsens undersökning och straffets ädömande, sam
manträde kansleren, statssekreteraren för krigsären
der, generaladjutanten för armån och flottan, oc
presidenten i krigskollegium, hvilka beslutet fatta oc
underställa det Kongl. Maj:is nådiga pröfning.o
Då man nu jemför delta moment i ordningsstad
gan med guvernörsembetets åtgärd emot B., följe
deraf påtagligen, att han blifvit eotledigad från Carl
berg, på ett sätt — som icke är legalt riktigt, ty
sakna — icke allenast presidentens i krigskollegiun
underskrift, utan hvad ändå är mera, oKongl. Maj.t
pröfning. Det ena, som det andra, utaf vigt —
emedan det kunnat förändra resultatet. Att godtyc
kel har sin dryga del med i guvernörsembetets be
teende, och det just i deras offentligaste åtgärd, in
ses imedlertid häraf; och hvad kan då betrygga e
och hvar, att detta godtycket ej så mycket mera gö
och har gjort sig gällande enskilt mot Barvander oc
öfriga kadetter.
Vid skipandet af menniskors rätt i allmänhet ä
ett formfel alltid ett stort fel; och då det gäller eI
ung mans hela framtid — blir det icke mindre
Hvem kan anse det otroligt att presidenten i krigs
kollegium kunnat vara af oiika mening med de öfrig
ledamöterne i kommittena, det hade ätminstone ick
varit omöjligt, och denna möjlighet gör målet, ru
skigt nog i och för sig sjelft, ändå ruskigare. Lägge
man dessutom, hvad man nödvändigt måste, vigt vi
Konungens nu helt och hållet förbisedda och förbi
gångna pröfningsrält, så måste guvernörsembetet
aktier, i det allmännas aktning, falla ännu så mycke
mera. H. M. Konungen har under sin styrelsetic
visat så många prof på karakteren af sin becädnings
rätt, att det gränsar verkligen till det otroliga at
han skulle, så till sägandes, lifdömt en yngling, föl
en pojkaktig förseelse, så vida nb. dennes sak blifvi
framställd så, som den verkligen förhåller sig och e
annorlunda, ett item, för hvilket dock alla moraliske
garantier synbarligen saknas.
Tvänne andra icke obetydliga omständigheter bör
här äfven observeras.
I enlighet med anförda ordoingsstadga är dei
kommitte, som har att afgöra frågor om kadetts skil
jande från Krigs-skademien, sammansatt af icke min
dre än fem ledamöter — och allenast trenne bafvi
nu afgjort saken. Det är väl sannt att Stäts-sekrete
rare-embetet för krigs-ärenderna upphäfdes då depar
temental-styrelsen infördes; men deraf följer ej at
principen för nu ifrågavarande kommitt också upp:
häfdes; en princip, synbarligen byggd på den grund
att fem se mera och äro mera opartiske än tre elle;
fyra.
Det hade tillkommit guvernörs-embetet vid Carl
berg, att fästa vederbörandes uppmärksamhet härpå
och om så skedt, hade säkerligen en af våra distrikt
generaler, eller någon annan lämplig auktoritet, kom
mit att fylla platsep. Men guvernörs-embetet vil
måhända vara blindt och det var det äfven. Då dett:
guvernörs-embete imedlertid så hårdt har bedömt er
yvgliogs förhastade och tillfälliga handling, må dei
förlåtas, om allmänheten ej heller så mildt uttalar sir
tanka öfver dess försummelse och ådagalagda godtyck-
liga behandlingssått. :
I ordningsstadgan står äfven, att kommitten skall
pundersöka kadettens förbrytelse; men man har lik-
väl nu dömt B. endast till följe af guvernörs-embe-
tets memorial och major. Ståls rapport, öfver det aj
honom sjelf verkställda förhöret. Kan man också
kalla detta en undersökning?
Vi bafva här framställt så många vigtiga anmärk-
ningar cmot lagligheten i det sätt hvarmed man be-
handfat Barwander, att det kanske skulle synas som
om ingenting kunde återstå; och likväl hafva vi än-
nu åtskilligt att tillägga, lika så graverande för guver-
nörs-embetet, som någonsin hvad vi redan sagt.,
) De straffbestämmelser, som för kadetide ega rum,
äro: Varning, tilltal, nekad permission, lindrig
arrest, mistning af befälstecken (för kurporal och
ordningsman), svår arrest, afgång och entledigan-
de från akademien.
— En person, vid namn Theodor Björkgren i
Norrköping, uppmanar i Flygande Posten Sverges
apgkarlar att göra sammanskott till minskande a!
brotten i rikets hufvudstad.
- RE pu