— Red. har blifvit anmodad införa följande:
Till. Svenska Minerva!
Tit. och några andra, som af ett eller annat skä
ifrat emot Nyårsvistternas afskaffande, hafva sökt
att i allmänna opinionen nedsätta subskribenterna fö
denna förståndiga samt fullt oskadliga reform. Ised
naste Je af tidningen har tit., med anledning af ec!
uppmanivog från brr: Bonnier och de la: Croix till sub
skribenterne, att aflemna bidrag till de fattige, gjor
subskribenterna den beskyllning, att de bland dem
som icke till någondera af nämnde båda herrar lem.
nat gåfvor för de fattigas räkning, undandragit sig upp:
fyllandet af ett gifvet löfte. På det allmänheten
må förledas att sätta tro till beskyllningen, har ins
ansett nödigt att fästa uppmärksamheten .på några.
såsom det tyckes, hittills förbisedda omständigheter:
Subskribenterna fö bundo sig, att till de fattige er-
lägga hvad det skulle hafva kostat dem, att Nyårsda-
gen kringskicka visitkert; men de törbunsdo sig icke
att till herr. Bonnier eliter de ia-Croix aflemna medlen,
och derom var då icke heller fråga väckt. Tvertom
sade sig nämnde herrar icke hafva uppdrag, att för
berörde ändamål emottaga penningar, och erbjödo sig
dertill först omkring en vecka sednare.
Subskribenterne trodde sig med skäl kunna utdela
sina gålvor till hvilka fattige de sjelve ansågo mest
vara i bebof af understöd. Enligt hvad tit. bort in-
hemta af tidningarne, halva- flera af -hufvudstadens
kyrkoherdar, för fattige inom. församlingarne, äfven-
som .m:ll Bremer, till en inrättning för. vanvårdade
barer, emottagit och redovisat gåfvor från subskriben-
ter för Nyårsvisiternas afskaffande; enskilde fattige
håfva uti annonser uppgifvit sig hafva erhållit gåfvor
från såmma håll. Månne ej flera subskribenter, utan
att gifva denna sin egenskap tillkänna, lemnat sina
utlofvade bidrag? -Ins.. känner med visshet, att så är
förhållandet och han såg på listan öiver de till rmll
Bremer influtna medel flere för honom välbekaata
signaturer tillhörande subskribenter.
Mer än troligt är; att mängden bland. desse sedna-
re direkte till behöfvande, hvilka de personligen känt,
afgifvit sina bidrag, hellre änvått låta dem genom tred-
je man utdelas till obekanta. Och förmodas kan: väl
äfven, att de, hvilka ville genast afbörda sig sin he-
dersskuld, men ej egde tillfälle dårtill hos de båda
herrarne vid Bazaren, valde en utväg, som undgått
offentligheten. Välgörenheten verkar oftast obemärkt.
Ins., som dagen efter det han tecknat sig bland
subskribenterne, fick tillfälle att till en fattig familj
(emna sin skärf, skulle, i sakvad af detta tillfälle, lik-
väl aldrig vändt sig till de båda herrarne vid Baza-
en, just derföre, att man ville göra detta till ett tvång.
Jan har för mycket aktning för sig sjelf, för att un-
lerkasta sig kontroll af tit. och konsorter. Hans be-
anta -bland: subskribenterae och, såsom han förmodar,
luraliteten af de öfriga, dela denna tanka.
Nu ett ord angående hrr Bonniers och de laCroixs
ippmaning. De hafva i ins:s tanka hahdlat något o-
etänksamt, om än välment, då de ansett sig tillstän-
ligt, att utfärda denna uppmaning. Om de velat in-
inuera, att de fleste af subskribenterne svikit sitt löf-
e, derföre att desse ej i: Bazarn inlemnat sina gåfvor, I
a är detta en förolämpning. Har meningen ej varit
ådan, hvarföre ställdes då icke uppmaningen till he-
a allmänheten, hvarföre endast till subskribenternae?
Ins. vet ej, om tit. behagar i sin tidning! reprodu-
era denna artikel, men nppminar imedlertiddertill.
Subskribent för Nyårsvisiternas afskaffande.