CUnsverstie (sammaniattningen af hela det verldsliga uppfostringsväsendet), och som uppkommit genom det förras begär att ensamt och oberoende af staten styra alla högre och lägre läroverk, har föranledt utgifvandet af många skrifter för och emot båda partierna. Blard dem, som väckt mesta uppmärksamheten, är en med titel: Les Jesuites et VUUniversiten, af den lärde och snillrike professor F. Gåenin. Sedan denne författare följt alla de försök, dem jesuiterne gjort till vinnande af ofvannämnde ändamål, undersöker han en ryktbar bok, med titel: Instilulions philosophiques, för icke så lång tid sedan utgifven af biskopen af Mans. De satser, denne högt uppIsatte andlige uttalar, blotta så öppet prelaturens J sinnelag (och prelaterne hafva i de flesta länder Jnågra gemensamma drag), ätt deras framdragande Jutan tvifvel utgör ett af de vigtigaste bidragen till den nyare jesuitismens historia. i En af de första satser man träffar på i biskop Bouviers skrift, skulle man tro vara fälld för trehundrade år sedan, om icke biskopen af Mans ännu lefde: Man frågar, säger prelaten, om det är nyttigt, att alla menniskor lära sig läsa,, och derpå : svarar han väl: )Många neka det, i anseJende till de talrika missbruk, som deraf uppstå; men vi äre böjda att besvara det jakande,; men tillägger straxt derefter, att det vore önskligt, om de olika folkklassernas barn endast lärde sig läsa; skrifva och räkna. Hvad derutöfver är, det är öfverflödigt och ofta skadlist, deraf födes äregirighet, begär att höja sig öfver sitt stånd och andra laster, dem vi dagligen se i tillvext. Huru liftigt påminner icke detta om biskop Brasks ord, vid lutberska lärans införande i :Sverge: Bättre vore, att Paulus blifvit bränder, än af hvar man känder, och huru äkta kristligt är det icke, att stämpla såsom en last det begär till förbättring, både andlig och kroppslig, som Skaparen nedlagt i hvarje menniskas bröst, och som skall föra henne till salighet! Det torde icke väcka förundran, att den, som så vill hämma andens fria utveckling, också dömer menniskan till fysisk träldom. Hr Bouvier förklarar, att slafveriet, för sig sjelf betraktadt, är en absolut tillåtlig -sak. Det är icke otillåtligt, så länge det icke i evighet beröfvar menniskan . sip frihet; men det beröfvar icke menniskan i evighet sin frihet, således, etc. Till ersättning bjuder biskopen de förtryckta den trösten, att det timliga lifvet är kort, men det eviga långt, och förklarar, att de böra lyda, med tålamod underkasta sig sitt öde-och troget tjena, tills man behagar skänka dem friheten. Deremot hyser han medlidande för deras arma herrar, kolonisterne, och beklagar dem: sBen nyare filesofiens heroer,, säger hån med bitterhet, hafva aflägsnat sig från dessa visa lärdomar (om slafveriets tillåtlighet), drifvit negrerne till uppror och på det sättet, under förevändning af mensklighet, varit orsaken dertill, att nästan alla kolonisterne blifvit beröfvade sin egendom och grymt mördade., Trösta er,-herr biskop — svarar Genin — slafhandeln är ännu till, och om edra visa lärdomar komma att inpräntas i seminariernas och skolornas lärjungar, så skall den snart återvinna sitt anseende i Frankrike. För att foratt. låta läsa messor derför. Man kan icke föreställa sig huru mycket ondt, dessa den nya tidens filesofer. åstadkomma enligt 2 prelaternes åsigt. Biskopen tillägger dem, rysand de, tanken på dödsstraffets afskaffande! I ett:bref!8 rån en af dem, finnes verkligen ett bevis påls riktigheten af denna försäkran. Benne den nyal tidens .filosof hette Sanct Augustinus; han var ili jerde århundradet biskop i Hippo, således hans nögvördighets embetsbroder. Några sekterister, som mördat en katholsk .prest, hade blifvit fastj .agna: och skulle afrättas. Sanct Augustinus skrefi lå till tribunen Marcellinus: I stället för att traffas till lifvet, böra dessa menniskor förvaras ir fängelse, på det de måtte vändas från en kralt, om yttrar sig i det onda, till något nyttigt ar-. ete-och från brottets dåraktighet till förnuft och)m ill ånger. Men biskop: Bouvier behöfver blott he raga en slutsats för att så tydligt visa orimlig-de eten af denna mening, att man kan taga på den Ii red handen. Då en lem är sjuk, bör man afugga dennr, säger han skarpsinnigt. Mam bör boden! utropade. en al den nya tidens filosofer, ir hvilken denna punkt upplästes. ba I politiken börjar prelat filosofen naturligtvis re ed, att brännmärka den syndiga läran om folkäldet, af hvilket många svåra olyckor kommit,, ch nedergör i få ord Rousseaus system: Nålni äln, säger han, om alla menniskor äro jemnli-at a; Vill medborgaren i Gendve då, att inga sty;smän skola finnas bland dem? med flere dyli-!sp 2 argumenter, på hvilka medborgaren i Geneve lmi nnolikt icke hade svarat. : hä Se här deras theori om den af Gud förlänade akten: Högsta makten kommer af Gud, ochl!he in icke komma annat än af Gud, emedan den dr: rgerliga styrelsen endast är en bild af den fa-sol rliga myndigheten, hvilken uppenbarligen kom-1 er af Gud. — Gud ensam kan döma den hög-vö : makten, ty han. ensam är öfver den.—Gudp, bel t vill säga hens tjenare restersk i p rvid bokeas förfältare. pen Forskapet, infaltor Se här vidare ett formligt försvar för godtycbef t: Egentligen att tala, äro furstarne icke in-It. . ränkta af någon borgerlig lag, ty de kunnalka ke inskränkas af lagar, gjorda af andra än dem till va. Och sådant kan icke vara, emedan delste orbkåmnaA NAMAN fm flnmerhena oo op ÅA