CUnsverstie (sammaniattningen af hela det verlds-
liga uppfostringsväsendet), och som uppkommit
genom det förras begär att ensamt och oberoende
af staten styra alla högre och lägre läroverk, har
föranledt utgifvandet af många skrifter för och
emot båda partierna. Blard dem, som väckt
mesta uppmärksamheten, är en med titel: Les
Jesuites et VUUniversiten, af den lärde och snill-
rike professor F. Gåenin. Sedan denne författare
följt alla de försök, dem jesuiterne gjort till vin-
nande af ofvannämnde ändamål, undersöker han
en ryktbar bok, med titel: Instilulions philoso-
phiques, för icke så lång tid sedan utgifven af
biskopen af Mans. De satser, denne högt upp-
Isatte andlige uttalar, blotta så öppet prelaturens
J sinnelag (och prelaterne hafva i de flesta länder
Jnågra gemensamma drag), ätt deras framdragande
Jutan tvifvel utgör ett af de vigtigaste bidragen
till den nyare jesuitismens historia. i
En af de första satser man träffar på i biskop
Bouviers skrift, skulle man tro vara fälld för
trehundrade år sedan, om icke biskopen af Mans
ännu lefde: Man frågar, säger prelaten, om det
är nyttigt, att alla menniskor lära sig läsa,, och
derpå : svarar han väl: )Många neka det, i anse-
Jende till de talrika missbruk, som deraf uppstå;
men vi äre böjda att besvara det jakande,; men
tillägger straxt derefter, att det vore önskligt,
om de olika folkklassernas barn endast lärde sig
läsa; skrifva och räkna. Hvad derutöfver är, det
är öfverflödigt och ofta skadlist, deraf födes äre-
girighet, begär att höja sig öfver sitt stånd och
andra laster, dem vi dagligen se i tillvext. Huru
liftigt påminner icke detta om biskop Brasks ord,
vid lutberska lärans införande i :Sverge: Bättre
vore, att Paulus blifvit bränder, än af hvar man
känder, och huru äkta kristligt är det icke, att
stämpla såsom en last det begär till förbättring,
både andlig och kroppslig, som Skaparen nedlagt
i hvarje menniskas bröst, och som skall föra
henne till salighet!
Det torde icke väcka förundran, att den, som
så vill hämma andens fria utveckling, också dö-
mer menniskan till fysisk träldom. Hr Bouvier
förklarar, att slafveriet, för sig sjelf betraktadt,
är en absolut tillåtlig -sak. Det är icke otillåt-
ligt, så länge det icke i evighet beröfvar menni-
skan . sip frihet; men det beröfvar icke menni-
skan i evighet sin frihet, således, etc. Till er-
sättning bjuder biskopen de förtryckta den trö-
sten, att det timliga lifvet är kort, men det eviga
långt, och förklarar, att de böra lyda, med tå-
lamod underkasta sig sitt öde-och troget tjena,
tills man behagar skänka dem friheten. Deremot
hyser han medlidande för deras arma herrar, ko-
lonisterne, och beklagar dem: sBen nyare fileso-
fiens heroer,, säger hån med bitterhet, hafva
aflägsnat sig från dessa visa lärdomar (om slaf-
veriets tillåtlighet), drifvit negrerne till uppror
och på det sättet, under förevändning af mensk-
lighet, varit orsaken dertill, att nästan alla kolo-
nisterne blifvit beröfvade sin egendom och grymt
mördade., Trösta er,-herr biskop — svarar Ge-
nin — slafhandeln är ännu till, och om edra
visa lärdomar komma att inpräntas i seminarier-
nas och skolornas lärjungar, så skall den snart
återvinna sitt anseende i Frankrike. För att for-
att. låta läsa messor derför.
Man kan icke föreställa sig huru mycket ondt,
dessa den nya tidens filesofer. åstadkomma enligt 2
prelaternes åsigt. Biskopen tillägger dem, rysan- d
de, tanken på dödsstraffets afskaffande! I ett:bref!8
rån en af dem, finnes verkligen ett bevis påls
riktigheten af denna försäkran. Benne den nyal
tidens .filosof hette Sanct Augustinus; han var ili
jerde århundradet biskop i Hippo, således hans
nögvördighets embetsbroder. Några sekterister,
som mördat en katholsk .prest, hade blifvit fast- j
.agna: och skulle afrättas. Sanct Augustinus skrefi
lå till tribunen Marcellinus: I stället för att
traffas till lifvet, böra dessa menniskor förvaras ir
fängelse, på det de måtte vändas från en kralt,
om yttrar sig i det onda, till något nyttigt ar-.
ete-och från brottets dåraktighet till förnuft och)m
ill ånger. Men biskop: Bouvier behöfver blott he
raga en slutsats för att så tydligt visa orimlig-de
eten af denna mening, att man kan taga på den Ii
red handen. Då en lem är sjuk, bör man af-
ugga dennr, säger han skarpsinnigt. Mam bör bo-
den! utropade. en al den nya tidens filosofer,
ir hvilken denna punkt upplästes. ba
I politiken börjar prelat filosofen naturligtvis re
ed, att brännmärka den syndiga läran om folk-
äldet, af hvilket många svåra olyckor kommit,,
ch nedergör i få ord Rousseaus system: Nålni
äln, säger han, om alla menniskor äro jemnli-at
a; Vill medborgaren i Gendve då, att inga sty-
;smän skola finnas bland dem? med flere dyli-!sp
2 argumenter, på hvilka medborgaren i Geneve lmi
nnolikt icke hade svarat. : hä
Se här deras theori om den af Gud förlänade
akten: Högsta makten kommer af Gud, ochl!he
in icke komma annat än af Gud, emedan den dr:
rgerliga styrelsen endast är en bild af den fa-sol
rliga myndigheten, hvilken uppenbarligen kom-1
er af Gud. — Gud ensam kan döma den hög-vö
: makten, ty han. ensam är öfver den.—Gudp, bel
t vill säga hens tjenare restersk i p
rvid bokeas förfältare. pen Forskapet, infaltor -
Se här vidare ett formligt försvar för godtyc- bef
t: Egentligen att tala, äro furstarne icke in-It. .
ränkta af någon borgerlig lag, ty de kunnalka
ke inskränkas af lagar, gjorda af andra än dem till
va. Och sådant kan icke vara, emedan delste
orbkåmnaA NAMAN fm flnmerhena oo op ÅA