Article Image
EN ANTI-SALT OCH KRYDDFÖRENING. I ENGLAND. i Under rTubriken korrespondensartikel från Lon don innehåller Bytingen för den 4 Mars en ut märkt qvick och humoristisk fantasilek, som v med obetydlig förkortning här återgifva: London i Febr. 1844. Nyheten för dagen är en förening af Englands mes notabla personer, hvilka slutit sig tillsammans för at motarbeta det öfverdrifna bruket af salt, saltad ma och alla slagskryddor, och för att återföra mensklig heten till sin ursprungliga enkelhet och oskuld. Den na förening, som den 441 dennes hade sin första hög 1 tidliga sammankomst i Gallimathiashouse, och son kallar sig för Anti-salt och kryddföreningen, valde til president den öfver hela jorden namnkunnige kemister I Davy, som dog för några år sedan och således ej ha I de något att mot sitt inväljande invända, samt tillse kreterare den lika ryktbare, som om Englands sann skyldiga ära och nytta genomvarme lord Hopny soi quil Mal y pense, hvilken öppnade sammankpmstel med följande ord: et Mina herrar och damer! ; Ve vt AR — -— -— — . — -— T Mina H. och D. J veten mer än väl, att BykterhetsTföreningarne alldeles lyckats att förstöra bränvinet ach alla spirituosa inom de tre förenade konungarikena, Idå man undantar Irland, som i sin blindhet ännu tav Isig aptitssupen och tror på Jungfru Maria; (allmän T rörelse) ja, jag upprepar det, som super och tror (bra bra), och som derföre måste underkulfvas af det pyktra, på ingenting troende England (bra bra). Mina H. och D., som vi veta är saltet någonting, som inträngt i vår matlagning, och som gör att de sednare I generationerna ej hafva uppnått den styrka och storlek, som man fordom upphunnit; om j resen till SkottTland och betrakten Stone Henge, fån j ett begrepp om våra förfäders styrka och jättekrafter — men detta Druidtempel upprestes innan bränvinet var uppfunnet, och innan salt och kryddor kommit i bruk. Vetenskapen, mitt herrskap, säger oss, att koksaltet Dbestår af tvenne de alldragiftigaste ämnen: 4:0 af kaustikt eller frätande natron, som i sitt rena tillstånd, äfven i liten dosis, uppfräter magen och dödar, och 2:0 af saltsyra, ett af de skarpaste och mest frätande gifter, som finnes. Sunda förnuftet säger oss säledes, att en blandning af tvenne gifter är giftigare än något af dem ensamt och det är således gifvet, att koksaltet är ett det alldra farligaste gift. Om man till exempel låter en häst dricka saltlake, så dör han oåterkalleligen, och om en menniska intar några matskedar salt. kan hen svårligen räddas undan döden, (allmän fasa). Ja, mitt herrskap, betrakten endast den usling, som ätit en stekt sill eller ett halft dussin anjovis, hvad blir följden? Jo, han måste dricka glas efter glas med svagdricka eller vatten, för att släcka den helvetesbrand, som rasar i hans inelfvor (djup och långvarig rörelse.) Mine herrar af öfverhuset och underhuset! betrakten ett svin, som dör af ett sillhufvud och j, mina damer, skåden blott en enda gång en gås, som fått en saltgurka i. halsen. -J skolen med fasa se saltets giftiga verkningar. (Några damer dånade och måste bäras ur församlingen.) Ja, saltet är så giftigt, att blotta tanken derpå håller på att bringa menniskor om lifvet. Mitt herrskap! Jag hemställer till er, om pi längre skola fortfara med ett bruk, som småningom dödar oss, som försämrar slägtet, som sprider törst och olyckor i slott och koja — jag frågar eder, viljen j följa naturens vink och afsvärja saltet. (Långvariga bravorop — ja, ja!) Mitt herrskap! Organismen afsöndrar allt giftigt från sig; låtom oss jemnföra gifterna. — MHvilket tål organismen bättre, bränvin eller salt? Svaret är lätt, ty om man undersöker saliven och urincen, skall man i begge finna en ganska stor procent salt, men nästan intet alkohol. Det är således klart, att organismen lättare fördrar alkohol än salt, emedan i annat fall förhållandet varit omvändt. Jag vet blott ett exempel; då saliven hållit omkring 43 procent alkobol, eller varit en sort lånk, men detta var hos en drinkare i Skottland, som aldrig åt. Salt är ett gift, kändt af de.gamle. — Attiskt salt är ju detsamma som ovett, och -ovett är språkets gift — paralellen är fullkomlig. Låtom oss nu tala om våra öfriga kryddor. Tagea blott en thesked peppar, ingefära, senap, kanel eller något dylikt i mudnen, och j skolen tro, att det är en brand ifrån afgrunden. J tron ej orätt, mitt herrskap, det är djefvulen, som förledt oss till kryddornas bruk och:se! något: helvetiskt hänger äfven vid hans lockelser, de: smaka ålla af eld; som vi: veta, införde djefvulen elden i verlden, och då menniskorna lärde sig att akta sig för elden, blandade han den med vatten — af denna blandning.blef bränvinet — så har en ryktbar -pykterhetspredikant-i Sverige förklarat saken — och djefvulen har också låtit oss få in kryd dörna i vår matredning. Svinen dö åf peppar, kalkonerna äfven, papegojorna af bittermandel och det är således på tiden, att vi frie Britter taga oss till vara för djefvulens gåfvor. Pandoras ask, mitt herrskap, var en bordssyrtut med saltkar, peppar, ingefära och : kanel samt ätticka — dessa olyekor utsläppte Pandora kring verlden — endast hoppet, säger mythen, blef qvar — förstån j sagans mening? det var oljeflaskan, som blef qvar, den milda, lena oljan, oskyldig som en jungfrus morgondröm. (Allmån hänryckning.) Mitt herrskap, jag har skaffat mig ett intyg af 4,596 af våra namnkunnigaste läkare, så lydande: Koksalt och alla slags kryddor äro för en frisk icke allenast öfver-): lödiga, utan ock skadliga, om de förtäras i öfverflöd. js — De innehålla icke något födande, deras dagligal: bruk förorsakar många allvarsamma sjukdomar, svåra) och omöjliga att bota och leder till en förtidig död.le Deras fullkomliga umbärande, undantagandes då de ;åsom medikamenter, enligt läkares föreskrift, böra be;agnas, skall mäktigt befordra samhällets sundhet och ycka. Här sen j, mitt herrskap, 4:0 att salt och tryddor icke innehålla något tödande och således äro nedikamenter, och 2:o, att ett medikament alltid är pestämdt skadligt, om det ej fås enligt läkares förekrift, det är läkarens föreskrift, som gör det belsosamt, cke dess egenskaper. Mitt herrskap! Jag behöfver ) tillägga många ord — det är ju de fattigaste, del! islaste och således de föraktligaste i samhället, som ta sallmat ; vi, som fått en högre grad af bildning, AK a

6 mars 1844, sida 3

Thumbnail