EN ANTI-SALT OCH KRYDDFÖRENING.
I ENGLAND. i
Under rTubriken korrespondensartikel från Lon
don innehåller Bytingen för den 4 Mars en ut
märkt qvick och humoristisk fantasilek, som v
med obetydlig förkortning här återgifva:
London i Febr. 1844.
Nyheten för dagen är en förening af Englands mes
notabla personer, hvilka slutit sig tillsammans för at
motarbeta det öfverdrifna bruket af salt, saltad ma
och alla slags- kryddor, och för att återföra mensklig
heten till sin ursprungliga enkelhet och oskuld. Den
na förening, som den 441 dennes hade sin första hög
1 tidliga sammankomst i Gallimathiashouse, och son
kallar sig för Anti-salt och kryddföreningen, valde til
president den öfver hela jorden namnkunnige kemister
I Davy, som dog för några år sedan och således ej ha
I de något att mot sitt inväljande invända, samt tillse
kreterare den lika ryktbare, som om Englands sann
skyldiga ära och nytta genomvarme lord Hopny soi
quil Mal y pense, hvilken öppnade sammankpmstel
med följande ord: et
Mina herrar och damer! ;
Ve - vt AR
— -— -— — - . — -— -
T Mina H. och D. J veten mer än väl, att Bykterhets-
Tföreningarne alldeles lyckats att förstöra bränvinet ach
alla spirituosa inom de tre förenade konungarikena,
Idå man undantar Irland, som i sin blindhet ännu tav
Isig aptitssupen och tror på Jungfru Maria; (allmän
T rörelse) ja, jag upprepar det, som super och tror (bra
bra), och som derföre måste underkulfvas af det pyk-
tra, på ingenting troende England (bra bra). Mina
H. och D., som vi veta är saltet någonting, som in-
trängt i vår matlagning, och som gör att de sednare
I generationerna ej hafva uppnått den styrka och stor-
lek, som man fordom upphunnit; om j resen till Skott-
Tland och betrakten Stone Henge, fån j ett begrepp
om våra förfäders styrka och jättekrafter — men det-
ta Druidtempel upprestes innan bränvinet var uppfun-
net, och innan salt och kryddor kommit i bruk. Ve-
tenskapen, mitt herrskap, säger oss, att koksaltet Dbe-
står af tvenne de alldragiftigaste ämnen: 4:0 af kau-
stikt eller frätande natron, som i sitt rena tillstånd,
äfven i liten dosis, uppfräter magen och dödar, och
2:0 af saltsyra, ett af de skarpaste och mest frätande
gifter, som finnes. Sunda förnuftet säger oss säledes,
att en blandning af tvenne gifter är giftigare än nå-
got af dem ensamt och det är således gifvet, att kok-
saltet är ett det alldra farligaste gift. Om man till
exempel låter en häst dricka saltlake, så dör han o-
återkalleligen, och om en menniska intar några mat-
skedar salt. kan hen svårligen räddas undan döden,
(allmän fasa). Ja, mitt herrskap, betrakten endast den
usling, som ätit en stekt sill eller ett halft dussin an-
jovis, hvad blir följden? Jo, han måste dricka glas
efter glas med svagdricka eller vatten, för att släcka
den helvetesbrand, som rasar i hans inelfvor (djup
och långvarig rörelse.) Mine herrar af öfverhuset och
underhuset! betrakten ett svin, som dör af ett sillhuf-
vud och j, mina damer, skåden blott en enda gång en
gås, som fått en saltgurka i. halsen. -J skolen med
fasa se saltets giftiga verkningar. (Några damer då-
nade och måste bäras ur församlingen.) Ja, saltet är
så giftigt, att blotta tanken derpå håller på att brin-
ga menniskor om lifvet. Mitt herrskap! Jag hem-
ställer till er, om pi längre skola fortfara med ett
bruk, som småningom dödar oss, som försämrar släg-
tet, som sprider törst och olyckor i slott och koja —
jag frågar eder, viljen j följa naturens vink och af-
svärja saltet. (Långvariga bravorop — ja, ja!)
Mitt herrskap! Organismen afsöndrar allt giftigt
från sig; låtom oss jemnföra gifterna. — MHvilket tål
organismen bättre, bränvin eller salt? Svaret är lätt,
ty om man undersöker saliven och urincen, skall man
i begge finna en ganska stor procent salt, men nästan
intet alkohol. Det är således klart, att organismen
lättare fördrar alkohol än salt, emedan i annat fall
förhållandet varit omvändt. Jag vet blott ett exempel;
då saliven hållit omkring 43 procent alkobol, eller
varit en sort lånk, men detta var hos en drinkare i
Skottland, som aldrig åt. Salt är ett gift, kändt af
de.gamle. — Attiskt salt är ju detsamma som ovett,
och -ovett är språkets gift — paralellen är fullkomlig.
Låtom oss nu tala om våra öfriga kryddor. Tagea
blott en thesked peppar, ingefära, senap, kanel eller
något dylikt i mudnen, och j skolen tro, att det är
en brand ifrån afgrunden. J tron ej orätt, mitt herr-
skap, det är djefvulen, som förledt oss till kryddornas
bruk och:se! något: helvetiskt hänger äfven vid hans
lockelser, de: smaka ålla af eld; som vi: veta, införde
djefvulen elden i verlden, och då menniskorna lärde
sig att akta sig för elden, blandade han den med vat-
ten — af denna blandning.blef bränvinet — så har
en ryktbar -pykterhetspredikant-i Sverige förklarat sa-
ken — och djefvulen har också låtit oss få in kryd
dörna i vår matredning. Svinen dö åf peppar, kalko-
nerna äfven, papegojorna af bittermandel och det är
således på tiden, att vi frie Britter taga oss till vara
för djefvulens gåfvor. Pandoras ask, mitt herrskap,
var en bordssyrtut med saltkar, peppar, ingefära och :
kanel samt ätticka — dessa olyekor utsläppte Pando-
ra kring verlden — endast hoppet, säger mythen, blef
qvar — förstån j sagans mening? det var oljeflaskan,
som blef qvar, den milda, lena oljan, oskyldig som en
jungfrus morgondröm. (Allmån hänryckning.) Mitt
herrskap, jag har skaffat mig ett intyg af 4,596 af
våra namnkunnigaste läkare, så lydande: Koksalt och
alla slags kryddor äro för en frisk icke allenast öfver-):
lödiga, utan ock skadliga, om de förtäras i öfverflöd. js
— De innehålla icke något födande, deras dagligal:
bruk förorsakar många allvarsamma sjukdomar, svåra)
och omöjliga att bota och leder till en förtidig död.le
Deras fullkomliga umbärande, undantagandes då de
;åsom medikamenter, enligt läkares föreskrift, böra be-
;agnas, skall mäktigt befordra samhällets sundhet och
ycka. Här sen j, mitt herrskap, 4:0 att salt och
tryddor icke innehålla något tödande och således äro
nedikamenter, och 2:o, att ett medikament alltid är
pestämdt skadligt, om det ej fås enligt läkares före-
krift, det är läkarens föreskrift, som gör det belsosamt,
cke dess egenskaper. Mitt herrskap! Jag behöfver
) tillägga många ord — det är ju de fattigaste, del!
islaste och således de föraktligaste i samhället, som
ta sallmat ; vi, som fått en högre grad af bildning,
AK a