synt, emedan man visar den så mycket misstroende, som, låter märka att han har sitt förstånd. Se, Edmund, jag väljer alltid det, som ligger mig närmast, och så går jag säker. Är detta dig så oförklarligt, och svårt? — Edmund, du skall nu i morgon bryta.upp till Todtenstein. Det är deras allvar, der. med freden, förmodligen älska de hvarandra, och Todtensteinarinnan uppoffrar för Uchtenbaynaren sina anspråk. Säg dem, att jag är på bästa väg att förmedla freden, och de skoJa tro dig, som man tror sin lycka. Haf dina ögon öfverallt, och framför allt sök att göra dig hemmastadd i bergen. Detta är första delen al din sändning, det närmare härom erfar du denna afton. Med den andra akten vill jag ännu förskona dig, den nödiga föreställningen kunde lätt förråda diz) Straxt derefter skref Edmund från borgen Todtenstein sålunda till sin far: : Jag bar artigt pipat för dem och små fåglarna hafva hoppat i nätet, lättsinniga, som luftens befjädrade innevånare. . : Trakten här är ett paradis, och den gamla borgen innesluter så mycket skatter och rikedomar, att en konung icke kan hafva det bättre. Du har förlorat -mycket här, men du skulle nu se Todtenstein; hvilken prakt har der ej åter kommit i dagsljuset! Och det är otroligt, huru fort allting går. Men fröken Blanka har, emedan detta år ej någon skörd var, låtit inköpa och utdela vinterförråd, och nu stå tusende och tusende händer henne till tjenst. Förstöringen är pästan redan ända till sista spåret utplånad. De gamla segertecknen, fanorna, vapnen och rustningarna (en samling af sådana sällsamma slag och till sådant antal: finnes måhända ej på något annat ställe i verlden) smyckade salar och nischer ånyo, alla skänkbord stå fulla af guldoch silfverkärl, och riddaresalen öfverträffar i prakt allt hvad jag hittills sett. Der prunka de gamla Todtensteinarinnornas berömda tapeter och blifya lefvande, när man länge betraktar dem.