åtminstone Engelsk lagskipning borat nnna vagen nit. Jeg påminner om högmålsprocessen i anledning af folkupploppen 4823. Då önskade några katboliker, att de anklagade måtte blifva fällda. Bedröfliga misstag! må Gud förbjuda, att jag upplefver den dag, då denna domstol vore besatt med endast och allerast katholska domare och katholska jurymän; ty jag hatar öfvervigt hos hvarje sekt, och vet att maktens besittning gerna förleder till dess missbruk. Det är af vigt för oss, att protestera emot allt, som skulle kunna sätta generalprokuratorn i stånd, att förvandla Queensbeneh till en stjernkammare. Men jag hoppas kunna bevisa, att min klients afsigter varit full,komligt lagliga, och att ban icke sökte uppnå sitt mål genom andra än lagliga medel. Talaren anförde nu ett exempel ur en rättegång. Med stort eftertryck uppläste han ur Swifts lefverner, af Walter Scott, ett långt ställe rörande rättegången emot en man, som tryckt en upprorisk skrift af Swift emot Irlands dåvarande Engelska förvaltning. Domrarnes -ställning var icke då så oberoende som nu, och öfverdomaren hade från en hög embetsman fått vinkar, egnade att ingifva. honom fruktan; men fastän juryn 9 gånger blef af domstolen tillbakaskickad, för att ytterligare besinna sig på sitt utslag, frikände hon dock den anklagade. Swift sjelf lät icke af fruktan för regeriogen afskräcka sig, utan lät kort derefter trycka sina berömda: The drapers lettersn, hvilka både på vers och prosa talade ett lika starkt språk, som nånsin OConnell. Boktryckaren blef äfven pu anklagad, och libaledes frikänd, osh sålunda, säger Waiter Scott — Toryn Walter Scott — slöts med seger den första stora striden för Irlands oafbängighet.v Hvarföre — fortfor Shiel — anklagade man ej 4782 Flood och Grattan för sammansvärjning? Engelska ministeren hade tagit varning af motgängen — den ende skolmästare, af hvilken ministrar öfverbufvud lära något — då den med missaktning för Chathams vältalighet och Edmund Burkes ännu högre uppmaningar, förlorade de Amerikanska kolonierna. Denna lexa gjorde sin verkan ; kolonierna gingo väl förlorade, men Irland räddades genom erkännandet irättan tid af den stora grundsats, på hvilken dess sjelfständighet blifvit fotad. Ingen generalprokurator var djerf nog, att anklaga Flood och Henry Grattan för sammansvärjaing. Med hvilket förakt skulle ej 42 Irländska jurymän : hafva tillbakavisat den anspråksfulle embetsman, som vågat någonting dylikt! Irländarne kände då, att de hade ett fädernesland, de handlade under inflytandet af denna nationella instinkt, hvilken Skaparen inplantat i o53 för Försynens ändamål. Vi voro då en nation, icke sönderfallen i fragmenter genom dessa misshälligheter, som för närvarande på en gång försvaga och nedsätta oss. Voro vi 8 millioner protestanter — och, Gud förlåte mig, jag har haft ögonblick, då jag med de oförrätter för ögonen, som blifvit mitt fosterland tillfogade, känt den straffbara önskan att vi alla vore protestanter — voro vi, säger jag, 8 millioner protestaöter, skulle vi väl då hafva blifvit behandlade så, son Vi blifvit? Skulle vi då se hvarje indrägtigt embete i detta land besatt med infödingar från systerön? SkuHe de erforderliga medlen för inre förbältringar i vårt land väl hafva blifvit vägrade? Skule stowsibkomsterna från Irland väl då hafva blifvit) använda på förskönandet af Windsors slott? Skulle vij väl låtit oss nöja med den förhatliga skillnad emellan Engelsmän och IrJändare, som förekommer nästan i hvarje lagstiftningens akt? Skulle vi fördraga en vapenbill,; ssom tillintetgör vår bill of riglus? Skulle vi tåla missbruken af en fattigag? Skulle vi tillåta parlaMentet att gå tillväga, såsom hade vi ej någon röst inom lagstiftningen? Skulle vi låta oss behaga vår närvarande representation i parlamentet, hvilken icke alls står i tillbörligt förbållande till Englands? Skulle vi låta påföra oss en ny tariff, utan att vi erhöllo ringaste ersättning för den uppenbara skada, som derigenom tillfogas oss? Och skulle vi icke bestämdt fordra att riksparlamentet afvexlande hölle sina sammankomster i vår hufvudstad, till afgörande af Irlands angelägenheter? Men genom våra eländiga skillnader i konfessionellt hänseende hindras vi ifrån, att samverka för ett gemensamt mil: befordrandet af vårt gemensamma fäderneslands ära öch väsendtliga intresse. Förderfliga, olycksaliga, förbannade skillnader! Förbannade, emedan de icke blott strida emot kristendo nens äkta anda, och i stället för den mildhet och );iärlek, som. Frälsarens religion lärer, sätter sekt-hat och seki-antipathier, utan äfven emedan de faktiskt ; nedtryeka oss till ett: kolonialberoende, som gör unionen vill ett blott namn, en nation till ett bil ang, 055 till fotapall för en mivister, till hån för England, och till föremål för verldens medlidande i Trland är det enda land i Europa, i det civiliserad ; Europa — om det Grekiska Moskovitriket talar jag icke — der en fördömlig politisk sektskillnad t ,jjåtes fortfara emellan katholiken och protestanten. — I Tyskland, der Luther öfversatte bir beln, i Frar krike, der Calvin skref sina Institutio nor, — ja -j dragonadernes och Bartholomei-natten: land, i de ; Jand, ur hvilket en af de bär sittande domrarne 3; förfäder blefvo barbariskt utdrifna — Tyskland — och i Frankrike hafya katholiker och pro testanter glömt och förlåtit de ömsesidiga oförrätter w ogat hvarandra; men vi dårar och vansinnige från 0dare låta den mörka fanatism, som, -utdrifver flykt avarje annat land i Europa, här funnit er till y d sort, uppställa oss i fiendtliga skaror emot hvar an ca, der vi falla öfver hvarardra med sekt-hatet Ta eri, och trampa det arma fåderneslandet under föt år rna. Denna ö, som borde vara en af de lyckliga F te i alla haf, förvandla vi vill ett hemvist för småle och lidanden, och sammansvärja oss: — ja, det är e sammansvärjning! — för att tillintetgöra Försyner milda afsigter. Denna strof, uttalad ar. Spiel. me bänförande värma, mottogs af publiken på gallerierr med ett ovilkorligt utbristande bifall. Öfverdom: hotade att, ifall något dylikt afbrott åter intrö nl ;isa åhö ch erböd tillika Hr Sh fade, låta utvisa åhörarne, och erbot ; do att, ifall han kände sig trött, få sälta sig ne i i dock ej antog. hvila, hvilket anbud han do k 7 (Forts. följer.) STOCKHOLM den 2? Mars. — Ännu i dag, då bladet lägges i pressen, sa nas de utländska posterna. nm I. M 50. d. 2 Mars. kl. 4 eo. m.