DD MN
— Den som vill lära praktiskt känna betydelser
af ordet moderat, såsom benämning på ett poli
tiskt parti, har ett lärorikt tillfälle dertill uti be
traktandet af händelserna i Spanien. Saken äl
sig lik nästan öfverallt. Den som yrkar genom:
förandet af rättstillstånd och billighet i lagarne
af enkelhet i organisationer, af sparsamhet i all
män hushållning och af de representativa grund:
satsernas genomförande, den kallas exalterad, be-
fordrare af anarkien m. m., men den, som affar-
håga för reformer förskräckes för dessa grund-
salser, men icke för det godtycke och våld, som
går ut på att bibehålla missbruk och slatus quo
den kallas moderat.
Likvä! bör det medges, att denna beskrifning
sällan med så mycket skäl kunnat tillämpas, som
på de s. k. Moderados i Spanien, hvilka i sjelfva
verket icke äro annat än förklädda kämpar åt en
fullkombg sabeldespotism och det fysiska våldet.
De sednaste åtgärderna halva rättfärdigat detta
omdöme och man kunde utan orättvisa kalla den
unge lycksökaren Gonzales Bravo, som för närva-
rande är premierminister, en verklig Bravo emo!
dag och frihet. Å
Den Jag, som ministeren åter upplifvat, och det
Mer än någonsin förut vidsträckta bruk deraf, som
nu göres, att försätta kela landet i belägringstillstånd,
härleder sig, på sätt redan flere gånger förut är
nämndt i Aftonbladet, ifrån Ferdinand den sjundes
regering. Pet kan vara intressant att inhemta huru
Chateaubriand skildrat denna lag vid tiden af dess
stiftande (1824) under kongressen i Verona.
Man botar,, säger han, ondt med ännu värre.
Den 47 April blefvo tvänne lagar genomdrifna i cor-
tes; den förste, sammanblandande religionen med stats-
författningen, ådömer lifsstraff för enhvar, som tän-
ker på att omstörta någondera; den andra beröfvar
hvarje anklagad medborgare vanlig rättegångsförmån,
sänder konom inför en krigsrätt, vald af samma mi-
Titärkorps som arresterat honom, och domen skall
verkställas inom 48 timmar, utan att en gång be-
nådningsrätten kan utöfvas. Det är denna lag, som
blifvit anbefalld till åtlydnad, i sammanhang med de
förordningar om civilmyndigheternas ställande under
militärchefernas lydno, militärkommissionernas inrät-
tande, tryckfrihetens inställande o. s. Vv., som vi re-
dan i detta blad omnämnt.
Om den opinion, som rådde i Madrid, då dessa
våldsamma åtgärder vidtogos, kan man döma af föl-
jande: Dagen förut läste män i Eco del Comercio:
Drottaingen är icke fril Huru skulle väl spanska
folket kunna tro, att en ung faderlös flicka med be-
rådt mod och vilja skulle draga så mycken olycka
öfver sitt fädernesland? Skulle så blodiga hämndbe-
fallningar kunna utgå ifrån ett ungt bjerta? Man
vill nu herrska i Spanien genom ett skräcksystem.
Ifrån ett sådant är till träldomen blott ett steg. Frå-
gar. man oss efter medlet att afbjelpa så mycket ondt,
så svare vi: Se blott tillbaka på d. 4 Sept. 1840,
som har jagat christinos ur landet.
I Espectador yttrades:
Den byggnad som moderados — ovärdiga detta
namn — trodde sig hafva så fast upprättat, emedan
de stödde den med bajonettet, vacklar redan och
måste falla vid första vindstöt. Hur kunna dessa
vansinniga inbilla sig, att år 1844 Spanien skall låta
sig nöjas med sådana godtyckligheter. Tro de att
Spanien skall böja sig under dylika låga äfventyrare.
Spanska soldaternas bajonetter äro icke tyranners lif-
geding. - Skåden på Alicante och Carthagena! Så ofta
tillfälle finnes, protestera de spanska soldaterna emot
den skymt som moderados vilja bereda dem, då de
göra dem till de liherale medborgarnes bödlar och
verktyg för den ifrån Frankrike införda polisen. Det
dekret, som anbefaller att nedskjuta alla rebeller, kan;
ej hafva utgått ifrån drottning Isabella. Drottningen
kan ej vilja, att hennes undersåters stympade lik skola
Uppstaplas vid trappstegen af hennes tron, för att på
det sättet befästa den. Nej! Hennes hand vill ej
gjuta Sxaniorers blod. Om det vore annorlunda;
om vi måste tro, att i hennes hjerta skulle ligga
gömdt ctt olycksaligt arf, då skulle vi handla annor-
lunda; vi skulle då gripa till vapen och heldre dö
än se friheten begrafvas, 0 sS. V.