DD MN — Den som vill lära praktiskt känna betydelser af ordet moderat, såsom benämning på ett poli tiskt parti, har ett lärorikt tillfälle dertill uti be traktandet af händelserna i Spanien. Saken äl sig lik nästan öfverallt. Den som yrkar genom: förandet af rättstillstånd och billighet i lagarne af enkelhet i organisationer, af sparsamhet i all män hushållning och af de representativa grund: satsernas genomförande, den kallas exalterad, befordrare af anarkien m. m., men den, som affarhåga för reformer förskräckes för dessa grundsalser, men icke för det godtycke och våld, som går ut på att bibehålla missbruk och slatus quo den kallas moderat. Likvä! bör det medges, att denna beskrifning sällan med så mycket skäl kunnat tillämpas, som på de s. k. Moderados i Spanien, hvilka i sjelfva verket icke äro annat än förklädda kämpar åt en fullkombg sabeldespotism och det fysiska våldet. De sednaste åtgärderna halva rättfärdigat detta omdöme och man kunde utan orättvisa kalla den unge lycksökaren Gonzales Bravo, som för närvarande är premierminister, en verklig Bravo emo! dag och frihet. Å Den Jag, som ministeren åter upplifvat, och det Mer än någonsin förut vidsträckta bruk deraf, som nu göres, att försätta kela landet i belägringstillstånd, härleder sig, på sätt redan flere gånger förut är nämndt i Aftonbladet, ifrån Ferdinand den sjundes regering. Pet kan vara intressant att inhemta huru Chateaubriand skildrat denna lag vid tiden af dess stiftande (1824) under kongressen i Verona. Man botar,, säger han, ondt med ännu värre. Den 47 April blefvo tvänne lagar genomdrifna i cortes; den förste, sammanblandande religionen med statsförfattningen, ådömer lifsstraff för enhvar, som tänker på att omstörta någondera; den andra beröfvar hvarje anklagad medborgare vanlig rättegångsförmån, sänder konom inför en krigsrätt, vald af samma miTitärkorps som arresterat honom, och domen skall verkställas inom 48 timmar, utan att en gång benådningsrätten kan utöfvas. Det är denna lag, som blifvit anbefalld till åtlydnad, i sammanhang med de förordningar om civilmyndigheternas ställande under militärchefernas lydno, militärkommissionernas inrättande, tryckfrihetens inställande o. s. Vv., som vi redan i detta blad omnämnt. Om den opinion, som rådde i Madrid, då dessa våldsamma åtgärder vidtogos, kan man döma af följande: Dagen förut läste män i Eco del Comercio: Drottaingen är icke fril Huru skulle väl spanska folket kunna tro, att en ung faderlös flicka med berådt mod och vilja skulle draga så mycken olycka öfver sitt fädernesland? Skulle så blodiga hämndbefallningar kunna utgå ifrån ett ungt bjerta? Man vill nu herrska i Spanien genom ett skräcksystem. Ifrån ett sådant är till träldomen blott ett steg. Frågar. man oss efter medlet att afbjelpa så mycket ondt, så svare vi: Se blott tillbaka på d. 4 Sept. 1840, som har jagat christinos ur landet. I Espectador yttrades: Den byggnad som moderados — ovärdiga detta namn — trodde sig hafva så fast upprättat, emedan de stödde den med bajonettet, vacklar redan och måste falla vid första vindstöt. Hur kunna dessa vansinniga inbilla sig, att år 1844 Spanien skall låta sig nöjas med sådana godtyckligheter. Tro de att Spanien skall böja sig under dylika låga äfventyrare. Spanska soldaternas bajonetter äro icke tyranners lifgeding. Skåden på Alicante och Carthagena! Så ofta tillfälle finnes, protestera de spanska soldaterna emot den skymt som moderados vilja bereda dem, då de göra dem till de liherale medborgarnes bödlar och verktyg för den ifrån Frankrike införda polisen. Det dekret, som anbefaller att nedskjuta alla rebeller, kan; ej hafva utgått ifrån drottning Isabella. Drottningen kan ej vilja, att hennes undersåters stympade lik skola Uppstaplas vid trappstegen af hennes tron, för att på det sättet befästa den. Nej! Hennes hand vill ej gjuta Sxaniorers blod. Om det vore annorlunda; om vi måste tro, att i hennes hjerta skulle ligga gömdt ctt olycksaligt arf, då skulle vi handla annorlunda; vi skulle då gripa till vapen och heldre dö än se friheten begrafvas, 0 sS. V.