Hr Sein, PAubeort och Sack utförde detta mästerverk med en både estetisk och teknisk fulländning, som troligen aldrig förut härstädes blifvit uppnådd. Hr Sack uppträdde äfven med Bernhard Rombergs gnillrika capriccio öfver svenska folkvisor, och utvecklade härvid mycken smak ock delikatess i de melodiösa partierna och precision i passagerna, dem han merändels utförde med ett högst behagfullt leggiero; dock är han ännu ej mäktig det humoristiska föredrag, som den sista delen af pjesen erfordrar, äfvensom man vid några momenter ännu saknade sjelfständig kraft. Den intressanta notturnon af Kummer utförde herr Sack deremot förträffligt: bans mjuka, klara ton, hans själfulla elegiska sång talade till bjertat. På ett likaledes ganska förtjenstfullt sätt exeqverade herr Sack fantasien af Kummer, i hvilken hån fann tillfälle att visa både sin färdighet och sitt gedigna föredrag. M:ll Ström och herr Strandberg sjöngo den berömda duetten ur Don Juan (d moll. Denna pjes är dock allt för mycket beräknad på handlingen, för att såsom konsertnummer ej förlora mycket af sin ursprungliga glans. Derjemte återgafs den uttrycksfulla dekiamationen i recitativet och framförallt i donna Annas parti ej med det pathos och den sanning, som erfordrades. En buffaduett ur Rossinis Cenerentola sjöngs af herrar Belletti och Dannström med ensemble och en burlesk humor, bvilken imedlertid, likasom hela nummern, mera egnade sig för scenen än för konsertsalen. Lachners rätt vackra romans för sång och obligat violoncell utfördes med musikaliskt föredrag och god sammanhållning af herrar Dannström och Sack, och tycktes denna nummer så väl som samtliga öfriga lifligt slå an på det talrika auditoriet. Önskligt vore, att herr Sack Kunde förmås att fixera sig här, i det han blefve en verklig prydnad både för våra konsertsalar och vår orkester, hvilken sistnämnde isynnerhet är i högsta behof af en skicklig. bassist. —U—