Hr Sein, PAubeort och Sack utförde detta mä-
sterverk med en både estetisk och teknisk fulländ-
ning, som troligen aldrig förut härstädes blifvit upp-
nådd.
Hr Sack uppträdde äfven med Bernhard Rombergs
gnillrika capriccio öfver svenska folkvisor, och ut-
vecklade härvid mycken smak ock delikatess i de
melodiösa partierna och precision i passagerna, dem
han merändels utförde med ett högst behagfullt leg-
giero; dock är han ännu ej mäktig det humoristiska
föredrag, som den sista delen af pjesen erfordrar, äf-
vensom man vid några momenter ännu saknade sjelf-
ständig kraft.
Den intressanta notturnon af Kummer utförde herr
Sack deremot förträffligt: bans mjuka, klara ton, hans
själfulla elegiska sång talade till bjertat.
På ett likaledes ganska förtjenstfullt sätt exeqve-
rade herr Sack fantasien af Kummer, i hvilken hån
fann tillfälle att visa både sin färdighet och sitt ge-
digna föredrag.
M:ll Ström och herr Strandberg sjöngo den be-
römda duetten ur Don Juan (d moll. Denna pjes är
dock allt för mycket beräknad på handlingen, för att
såsom konsertnummer ej förlora mycket af sin ur-
sprungliga glans. Derjemte återgafs den uttrycks-
fulla dekiamationen i recitativet och framförallt i
donna Annas parti ej med det pathos och den san-
ning, som erfordrades.
En buffaduett ur Rossinis Cenerentola sjöngs af herrar
Belletti och Dannström med ensemble och en bur-
lesk humor, bvilken imedlertid, likasom hela num-
mern, mera egnade sig för scenen än för konsert-
salen.
Lachners rätt vackra romans för sång och obligat
violoncell utfördes med musikaliskt föredrag och god
sammanhållning af herrar Dannström och Sack, och
tycktes denna nummer så väl som samtliga öfriga lif-
ligt slå an på det talrika auditoriet.
Önskligt vore, att herr Sack Kunde förmås att
fixera sig här, i det han blefve en verklig prydnad
både för våra konsertsalar och vår orkester, hvilken
sistnämnde isynnerhet är i högsta behof af en skick-
lig. bassist. —U—