sEdmund, sade han till sin son, jag ville att
du vöre såsom han: Han handlar öppet och stort
som ei Hjelte. Försmår hvarje om väg, hvarje
återbåll i förtroende till sin kraft. I sina: beslut
är han fast och säkerj och gör och säger städse
det rätta. Han ät ännu ung: Blir han äldre, så
är han farlig för oss alla. Du sjelf vet, huru an
gelägenheterna stå. Se, pröfva och tänk! Och af
mig lär att handlan
Gåtor, och intet annat än Gåtorl, utropade
Edmund och sprang upp. Hvad förehar du me
mig? Jag vet det ej. ;
Narr!v 1og den gamle. Du skall blifva ko-
nung. Mera vet jag icke ännu sjelf. Och fråga
mig icke Mer. a,
Edmund blickade dystert framför sig. Gref
Eberhard mätte åter med stora steg rummet.
Slutligen blef han stående.
Huru är Isalda nu sinnad emot dig? frågade
han.
Allt är vid det gamla.
Du är väl flitig i dina hyllningar för henne?)
Hon säger: Vi äro för nära - slägtingar. Hor
är en gudfruktig kristen, och att biskopen dröjer
med dispensen, är bevis nog, att en sådan för:
bindelse icke: kan äga rum.,
Nå, nå, min son! Vi äro ju äfven nu farlig:
för kyrkan. Gif akt, Isalda skall härnäst var:
vänligare emot dig. Jag vill upp till konunga
borgen. Låt sadla min bästa. springare, och blot
en tjenare följer mig
I första anfallet af vrede slet konungen Blan
kas skrifvelse i stycken, kastade den på golfve