sEdmund, sade han till sin son, jag ville att du vöre såsom han: Han handlar öppet och stort som ei Hjelte. Försmår hvarje om väg, hvarje återbåll i förtroende till sin kraft. I sina: beslut är han fast och säkerj och gör och säger städse det rätta. Han ät ännu ung: Blir han äldre, så är han farlig för oss alla. Du sjelf vet, huru an gelägenheterna stå. Se, pröfva och tänk! Och af mig lär att handlan Gåtor, och intet annat än Gåtorl, utropade Edmund och sprang upp. Hvad förehar du me mig? Jag vet det ej. ; Narr!v 1og den gamle. Du skall blifva konung. Mera vet jag icke ännu sjelf. Och fråga mig icke Mer. a, Edmund blickade dystert framför sig. Gref Eberhard mätte åter med stora steg rummet. Slutligen blef han stående. Huru är Isalda nu sinnad emot dig? frågade han. Allt är vid det gamla. Du är väl flitig i dina hyllningar för henne?) Hon säger: Vi äro för nära slägtingar. Hor är en gudfruktig kristen, och att biskopen dröjer med dispensen, är bevis nog, att en sådan för: bindelse icke: kan äga rum., Nå, nå, min son! Vi äro ju äfven nu farlig: för kyrkan. Gif akt, Isalda skall härnäst var: vänligare emot dig. Jag vill upp till konunga borgen. Låt sadla min bästa. springare, och blot en tjenare följer mig I första anfallet af vrede slet konungen Blan kas skrifvelse i stycken, kastade den på golfve