RR — RR LORD JOHN RUSSELS MOTION RÖRANDE IRLÄNDSKA ANGELÄGENHETERNA. Uti ett tal, som varade i tre timmar och upptogs med utomoråäentligt bifall, utvecklade lord John Russel uti underhusets session d. 43 Februari sina äsigter i den irländska frågan, och hvilka gingo ut på att huset måtte företaga sig en undersökning af det irländska folkets tillstånd. Han började med en öfversigt af sakernas ställning i Irland. Irland, sade han, är nu uppfyldt med trupper; öfverallt träffas försvarsanstalter, liksom aftonen före utbrottet af en allmän rebellion; Irland hålles af den närvarande ministeren ockuperadt, men det regeras icke; regeringen,-som i hvarje fritt land, således äfven i Irland, skulle vara en makt genom opinionen, är det endast genom) våldet. För tvänne år -sedan öfverlemnades detta land i ett fredligt och lugnt tillstånd åt den nu varande ministeren, och pu har man erfarit, att den man, för hvilken alla bjertan slogo i Irland, den man, hvilken landet hufvudsakligen Har att tacka för katolikernas emancipation, hlifvit känd saker till en sammansvärjning. Processen och dess resultater komma imedlertid svårligen att bidraga till Irlands lugnande; på en helt annan väg hade man bordt söka detta mål, och den motionerade undersökningen, hvilken borde utsträckas till hela tiderymden för unionen, skulle bäst visa hvilken denna väg måste blifva. Att se unionen upprätthållen vore säkert busets enstämmiga önskan, men så mycket mer måste den frågan granskas, om unionen äfven uppfyllt det ändamål, man varit berättigad att vänta sig af densamma vid dess ingående, och hvilket Pitt, en af upphofsmännen till unionen, framför allt satt i en. förening mellan begge länderna med fullkomligt lika rättigheter och intressen. Man finner då att det irländska folkets förhoppningar på unionen på det bittraste sätt gäckats. Ena af de vigtigaste beståndsdelar af engelska författningen är upprätthållandet af en oväldig rättsskipning; men i denna välgerning har irländska folket haft så liten del, att det före Melbournska ministårens inträde varit en af kronoäklagaren i hela Irland öfvad praxis att utesluta alla katoliker och protestanter af det liherala partiet från utöfningen at en jurymans funktioner vid assisrälterna. Naturligtvis bar följden häraf icke kunnat blifva annat än ett välgrundadt misstroende mot rättsskipningen bland folket, och de mångfaldiga klagomålen öfver det ständigt omkring sig gripande begäret att sjelf förskaffa sig rätt har varit en naturlig följd häraf. Ett annat ingrepp, i de åt Irländarne genom unionen garanterade rättigheter, är folkets, i jemförelse till England, allt för mycket inskränkta rösträtl vid parlamentsval, föranleåd genom den bestämmelse, att jordegaren endast eger rösträttighet, om han kan visa, att han eger 40 punds nettoafkastning af sir jord, under det att i England en dylik bruttoafkastning är: tillfyllest, en bestämmelse som dessutom redan föranleder så många stridigheter i bestämmande af afkastningen, att endast derigenom inskränkninger i rösträttigheten betydligen ökas. En tredje hufvud: saklig klagopunkt består deri, att, ehuru katolikerna