rent närvarande för regeringens räkning. De ankla-
gade hafva tillfälle att pröfva deras egen snällskrif-
vares berättelse, och jag tviflar icke, att de ju skola
gifva fullt vittnesbörd om tillförlitlighet åt den berät-
telse, ur hvilken jag nu går att hemta mina uppgif-
ter. (Generalprokuratorn uppläste nu ett temligen
långt stycke ur den till regeringen inskickade berät-
telsen, och utbredde sig vidlyftigt öfver den ifrågava-
rande sammankomstens karakter, hvilken imedlertid
icke var någon annan, än så många föregående sam-
mankomsters.) På samma sätt genomgick åklagaren
de vida större repeal-mötena, ända till det sista vid
Clontarf, och framdrog Åtskilliga af de märkligaste
ställena ur OConnells adress till Irländska folket,
samt ur repeal-tidningarna Pilot, National m. fl.
Slutligen uttalade han sin öfvertygelse, att hafva klar-
ligen ådagalagt de anklagades brottslighet, och upp-
manade juryn att, med åsidosättande af alla biafsig-
ter och feg menniskofruktan, helt enkelt uppfylla sin
pligt. Härmed slöts hans långa föredrag, som uppta-
git tvenne dagars sessioner. Om än detta tal sakna-
de alla rhetoriska prydnader, så kunde man dock
icke bestrida, att det ju ägde förtjensten af flitig ut-
arbetning och en jemnt fortgående argumentation.
Generalprokuratorn tillkännagaf, att vittnesförhöret
skulle taga sin början följande dagen.
Vittaena emot de anklagade utgjordes af snällskrif-
vare, besoldade dels af regeringen, dels af Torytid-
ningarae, polisbetjenter och soldater, Deras vittnes-
mål bekräftade vä! de beskyllningar, som ianebållas i
sjelfva anklagelseakten, och hvilka generalprokuratorn
i sitt tal närmare utvecklat, men konstaterade allde-
les ingenting annat, än redan bekanta facta och om-
ständigheter. Genom de frågor, som de anklagades
advokater framställde till dessa vittnen (cross-examina-
tion) utröntes, genom sammanstämmande erkännande
af dem alla, att de af så många tusen menniskor Dbi-
vistade repeal-sammankomsterne aflupit i fallkomlig!
lugn och ordning, att de fönämste talarne, isynner-
het Daniel OConnell, alltid uppmanat till lugn och
ordning, och att Drottningen aldrig nämndes utan
högaktning och vördnad, äfvensom hennes suveränitet
öfver Irland aldrig genom någat vanvördeligt yttran-
de blifvit för nära trädd. Hvad som gjorde vittnes-
förhören så vidlyftiga, var de många onyttiga, till en
del löjliga, bifrågor, som advokaterne framställde. I
det hela kan man påstå. att processen ända till den
27 Januari, då Hr Shiel höll sitt försvarstal för John
OConnell, icke visade något af de storartade drag,
som man väl haft skäl att vänta af en så vigtig hög-
målsprocess. - 457? (Forts. följer.)
tons