or Hvilken? frågade den tjenstviilige tjocke, shvem skall jag skaffa hit? Dumhufvud! ropade Konungen, Abbot Bern hard I Då riddarne följande dagen infunno sig med sina klagomål hos Konungen, befallde Konungen kapten Walter att låta framföra den fångne. Abbot Bernhard syntes i midten af fyra lansknektar och bar sig åt, som han icke visste hvad som förehades med honom. Herr abbotp, tilltalade honom Konungen, ,endast jag äger rätt, att förbjuda en Guds strid och är icke sinnad all dela min rätt med presterskapet. — Hvarför öl verlemnade ni en af mina ädlingars pant åt hevetets lågor ? Så ingaf mig anden! svarade abboten förlägen Ni ljuger; anden skulle hafva lärt er, att hemskjuta saken till mig, och huruvida jag aktade enhvar af mina vasallers lif dyrare, än gifva det en så förlorad sak till pris. Aldrig hade jag tillåtit kampen. Men nu måste jag hålla mig dervid, och kyrkan skall framställa sin kämpe. — Till en borgen derför hålles ni fången i ett af slottstornets fasta fängelser. — En gång kunde ni profetera, berr abbot. Ni profeterade mig kronan och jag bär den. MHvarföre kan ni icke numer: profetera? Den tiden lefde ni kargt och gisslade er flitigt. Jag känner icke, huru ni nu lefver men karg kost skall icke fattas er, och en gisse skall man lemna er, på det ni åter må finna der rätta vägen, och er ande icke vidare spela mit dylika gemena streck. — Följ kapten Walier! Abbot Bernhard var liksom i en dröm. Har såg på Konungen med stora ögor, som ville ha: fråga: Är det skämt eller allvar ?