Srundsatser, Iorutsatt att Ac atv IMKLIBA, I SIN . mån äro, isynnerhet i en tidning, af lika mycken nytta för det allmänna och af lika stor verksamhet på tänkesättets utbildning, som längre afhandlingar, enligt regeln: guttla cavat lapidem, non vi sed sepe cadendo; och månne icke häruti kan ligga ett giltigt skäl, hvarföre just befattningen med det förra är för en tidning af så stor vigt, att den måste afses i främsta rummet? Sedan vi sålunda genomgått något när allt hvad grefven i sin andra brochyr anfört i sak emot Aftonbladet och dess förläggare, skole vi hvarken missunna honom den varning, han gifver de snart sammanträdande Rikets Ständer, i afseende på Aftonbladets ställning till representationen och dess enskilda medlemmarp, eller hans yttrande om dem, som dansa efter Aftonbladets pipan. Det är oss endast svårt att fatta, hvad denna varning skall betyda, sedan grefven på några ställen i sin första brochyr lofordat redaktörens både redbarhet, karakter, klokhet, beräkningsförmåga och skriftställaretalang (ehuru det sistnämnda är något, hvarpå vi aldrig sjelfve gjort stora anspråk); sedan han yttrat sig vara färdig att försvara Aftonbladets grundsatser mot de angrepp, som göras af den motsatta sidan, samt förklarat dess ställning såsom liberal tidning oförstörbar. Det synes påtagligen, att grefven icke tillräckligt tänkt efter hvad han sjelf vill, innan han yttrade sig öfver detta ämne. Vi skole derföre bjuda till att opartiskt lemna vårt biträde till utletande deraf. Han har tyckt sig finna, att den nu varande tidningspressen är otillräcklig för ut:bredandet af de vigtigare samhällsfrågorna, och att för det ändamålet dessutom gjordes behof af en månadseller qvartalsskrift, som kunde egna sig åt längre och mera oafbrutna undersökningar. Uti allt detta öfverensstämmer vår tanka hjertligen med grefvens, och vi skulle ingenting högre önska, än uppkomsten af en sådan tidskrift från liberal ståndpunkt, helst då tidningspressen deri skulle hafva ett kraftigt stöd, utan att dess intresse kunde i något afseende lida deraf. Men deremot är det oss rent af omöjligt att fatta anledningen eller ändamålet dermed, att grefven, för att befordra en sådan plan, börjar med att göra chorus med de servila emot den redan tillvarande oppositionspressens organer, hvilkas kaTakter han likväl berömmer, hvilkas grundsatser han sjelf tillhör samt skulle vilja ytterligare utbreda genom tidskriften; i hvilka han således borde påräkna sina naturliga allierade, och, som aldrig lågt strå i kors emot hans favoritide, utan tverfom skulle vilja befordra densamma. Om någonting synes kunna kallas oefterrättlighet, så är det ett sådant handlingssätt. — Hvad åter serskildt angår: den plan, som grefven nu framlagt till iddens realiserande, och som skulle grunda sig på ett årligt bidrag från 200 personer af 20 rdr bko hvardera, utom prenumerationsafgiften, så kunne vi ej annat än önska, att det må lyckas grefven att verkställa ett sådant projekt. Men deremot måste vi i hög grad reservera oss emot den satsen, att framgången af en sådan subskription skulle utgöra någon bestämmande barometer på den politiska öfvertygelsen och fosterlandskänslan hos de förmögnare i landet (se pag. 67) en tania, hvilken grefven likväl drifver ända derhän, att i händelse planen misslyckades, han deri finner ett sådant bevis på bristande allmän anda för annat ändamål än Sv. Biets konservatism, att det till och med vore obilligt att af tronföljaren pbegära, all han skulle bedöma nationens tänke,sätt, halt och riktning till någon progressivitet meller till väntan på reformer. Detta är icke allenast att sätta allt på ett kort, och bevis på en tyckmycken och sjuklig egenkärlek, som vill kasta yxan i sjön, om man icke vinner framgång precist åt egna hugskott; det är mera, det är en ytterlig lättsinnighet, en missaktning, ett verkligt jörräderi emot tusen förhanden varande fact2, emot de opinioner, som visat sig öfvervägande vid riksdagsmannavalen och emot de otvetydiga tänkesätten hos ständernas egen majoritet, men framförallt de ståndens, som representera majoriteten inom nationen. Vi fråga, hvad det allmänna har att vänta af takten och klokheten hos en man, som, äfven med. de bästa och redligaste intentioner, låter sin egoism, det vill säga förkärleken för sina favoritideer, så löpa öfver alla gränser? Vi tillägge ännu endast slutligen, att grefve Frölich misstagit sig om vår mening, då han trott, att Aftonbladet velat genom sina förra artiklar framställa grefven såsom en oduglig, obrukbar och derjemte löjlig person eller öfverhufvud veat förstöra eller förminska hans medborgerliga anseende och inflytande: Vi hafva i nämnde artiklar gifvit en tillräcklig hyllning åt grelvens personliga karakter, när hans passion icke kommer med i spelet, för att rättfärdigas från denna beskyllning. Men sannerligen måste vi bekänna, att lerr grefven tyckes göra allt hvad han för mår, ör att sjelf inför publiken framställa sig i de esenskaper, som han lägger oss i munnen, antinen man betraktar, hans omotiverade anfall på dem som sökt taga hans parti uti begynnelsefrågan af lennå polemik; hans ytterliga retlighet och benof att beklaga sig offentligen samt omtala enskilda samtal, eller hans begär, att göra sin favoritide till en arcbimedisk punkt, som skall röra hela samhället. Med öf vertygelse att herr grefven genom sina kunskaper, sin redliga vilja och jemväl sina upplysta idger ännu kan betydligt gagna det allmänna, frukta vi derföre likväl, att detta kommer att förfelas, i fall han fortgår hädanefter nå samma sätt som hittills, och att hans politi mA rn AA mm — AA IA mm Mm LÄ em ÖA ARA — mA mm JK -— juu AA år Pm PÅ -— oo ANM mm -— AV mm DM pr oc