Srundsatser, Iorutsatt att Ac atv IMKLIBA, I SIN
. mån äro, isynnerhet i en tidning, af lika mycken
nytta för det allmänna och af lika stor verksam-
het på tänkesättets utbildning, som längre afhand-
lingar, enligt regeln: guttla cavat lapidem, non
vi sed sepe cadendo; och månne icke häruti kan
ligga ett giltigt skäl, hvarföre just befattningen
med det förra är för en tidning af så stor vigt,
att den måste afses i främsta rummet?
Sedan vi sålunda genomgått något när allt hvad
grefven i sin andra brochyr anfört i sak emot
Aftonbladet och dess förläggare, skole vi hvarken
missunna honom den varning, han gifver de
snart sammanträdande Rikets Ständer, i afseende
på Aftonbladets ställning till representationen
och dess enskilda medlemmarp, eller hans yttran-
de om dem, som dansa efter Aftonbladets pipan.
Det är oss endast svårt att fatta, hvad denna
varning skall betyda, sedan grefven på några stäl-
len i sin första brochyr lofordat redaktörens både
redbarhet, karakter, klokhet, beräkningsförmåga
och skriftställaretalang (ehuru det sistnämnda är
något, hvarpå vi aldrig sjelfve gjort stora an-
språk); sedan han yttrat sig vara färdig att för-
svara Aftonbladets grundsatser mot de angrepp,
som göras af den motsatta sidan, samt förklarat
dess ställning såsom liberal tidning oförstörbar.
Det synes påtagligen, att grefven icke tillräck-
ligt tänkt efter hvad han sjelf vill, innan han
yttrade sig öfver detta ämne. Vi skole derföre
bjuda till att opartiskt lemna vårt biträde till ut-
letande deraf. Han har tyckt sig finna, att den
nu varande tidningspressen är otillräcklig för ut-
:bredandet af de vigtigare samhällsfrågorna, och
att för det ändamålet dessutom gjordes behof af
en månads- eller qvartalsskrift, som kunde egna
sig åt längre och mera oafbrutna undersökningar.
Uti allt detta öfverensstämmer vår tanka hjert-
ligen med grefvens, och vi skulle ingenting högre
önska, än uppkomsten af en sådan tidskrift från
liberal ståndpunkt, helst då tidningspressen deri
skulle hafva ett kraftigt stöd, utan att dess in-
tresse kunde i något afseende lida deraf. Men
deremot är det oss rent af omöjligt att fatta an-
ledningen eller ändamålet dermed, att grefven,
för att befordra en sådan plan, börjar med att
göra chorus med de servila emot den redan till-
varande oppositionspressens organer, hvilkas ka-
Takter han likväl berömmer, hvilkas grundsatser
han sjelf tillhör samt skulle vilja ytterligare ut-
breda genom tidskriften; i hvilka han således
borde påräkna sina naturliga allierade, och, som
aldrig lågt strå i kors emot hans favoritide,
utan tverfom skulle vilja befordra densamma.
Om någonting synes kunna kallas oefterrättlighet,
så är det ett sådant handlingssätt. — Hvad åter
serskildt angår: den plan, som grefven nu fram-
lagt till iddens realiserande, och som skulle grun-
da sig på ett årligt bidrag från 200 personer af
20 rdr bko hvardera, utom prenumerationsafgif-
ten, så kunne vi ej annat än önska, att det må
lyckas grefven att verkställa ett sådant projekt.
Men deremot måste vi i hög grad reservera oss
emot den satsen, att framgången af en sådan sub-
skription skulle utgöra någon bestämmande baro-
meter på den politiska öfvertygelsen och foster-
landskänslan hos de förmögnare i landet (se pag. 67)
en tania, hvilken grefven likväl drifver ända der-
hän, att i händelse planen misslyckades, han deri
finner ett sådant bevis på bristande allmän anda
för annat ändamål än Sv. Biets konservatism, att
det till och med vore obilligt att af tronföljaren
pbegära, all han skulle bedöma nationens tänke-
,sätt, halt och riktning till någon progressivitet
meller till väntan på reformer. Detta är icke
allenast att sätta allt på ett kort, och bevis på en
tyckmycken och sjuklig egenkärlek, som vill kasta
yxan i sjön, om man icke vinner framgång precist
åt egna hugskott; det är mera, det är en ytterlig
lättsinnighet, en missaktning, ett verkligt jörräde-
ri emot tusen förhanden varande fact2, emot de
opinioner, som visat sig öfvervägande vid riksdags-
mannavalen och emot de otvetydiga tänkesätten hos
ständernas egen majoritet, men framförallt de stån-
dens, som representera majoriteten inom nationen.
Vi fråga, hvad det allmänna har att vänta af tak-
ten och klokheten hos en man, som, äfven med.
de bästa och redligaste intentioner, låter sin egoism,
det vill säga förkärleken för sina favoritideer, så
löpa öfver alla gränser?
Vi tillägge ännu endast slutligen, att grefve
Frölich misstagit sig om vår mening, då han trott,
att Aftonbladet velat genom sina förra artiklar
framställa grefven såsom en oduglig, obrukbar
och derjemte löjlig person eller öfverhufvud ve-
at förstöra eller förminska hans medborgerliga an-
seende och inflytande: Vi hafva i nämnde ar-
tiklar gifvit en tillräcklig hyllning åt grelvens per-
sonliga karakter, när hans passion icke kommer
med i spelet, för att rättfärdigas från denna be-
skyllning. Men sannerligen måste vi bekänna, att
lerr grefven tyckes göra allt hvad han för mår,
ör att sjelf inför publiken framställa sig i de e-
senskaper, som han lägger oss i munnen, antin-
en man betraktar, hans omotiverade anfall på dem
som sökt taga hans parti uti begynnelsefrågan af
lennå polemik; hans ytterliga retlighet och be-
nof att beklaga sig offentligen samt omtala en-
skilda samtal, eller hans begär, att göra sin favo-
ritide till en arcbimedisk punkt, som skall röra
hela samhället. Med öf vertygelse att herr grefven
genom sina kunskaper, sin redliga vilja och jem-
väl sina upplysta idger ännu kan betydligt gagna
det allmänna, frukta vi derföre likväl, att detta
kommer att förfelas, i fall han fortgår hädanefter
nå samma sätt som hittills, och att hans politi
mA rn AA mm — AA IA mm Mm LÄ
em ÖA ARA — mA mm JK -— juu AA - år Pm PÅ
-— -
oo ANM mm - -— AV mm DM pr oc