Sedan författaren 1 iörra delen at boken oveder-
sägligen ur teoretiska grunder deducerat och bevist,
att resultaterna af undervisnings- och uppfostrings-
sättet i nya elementarskolan icke kunna blifva annat
än högst erbarmliga, men dessa det oaktadt haft den
oförskämdheten att visa sig fördelaktiga, så återstår
ingen annan utväg, än att dels vanställa dessa, dels
visa att desamma icke äro en följd af metoden, utan
al de mera gyrnsamma förhållanden, under hvilka
denna skola verkat. Härom- handlar sednare hälften
af boken.
Så anföres (s. 53), att skolan till följe af de goda
lönevilkoren alltid har tillgång på unge, skicklige män
såsom sökande till lärareplatserna, då deremot de
gamla läroverken icke erbjuda några lönevilkor, som
kunde vara lockande för män med utmärktare för-
måga eller högre bildning. Sanna förhållandet är
imedlertid, att lärarne vid nya elementar-skolan hafva
i lön 4600 rdr, under det att de motsvarande lärar-
ne vid de gamla läroverken, eller lektorerne hafva
ifrån 4200 till 2000 rdr. Till och med vissa kolleger
vid lärdomsskolorna, åtminstone i Stockholm, hafva,
då sportlerna inberäknas, större inkomster än lärarne
vid nya e!lementar-skolan.
Vidare heter det (s. 54), att skolan väljer sina lär-
jungsr. — Då alltid långt flera barn äro anmälda
till intagning, än lediga platser finnas, måste natur-
ligtvis intagandet ske i en viss stadgad ordning; men,
om ock hvad som är stadgadt. för skolan härutinnan,
kan i andra hänseenden synas mindre lämpligt, så
kan man dock icke deri finna den minsta afsigt, att
utgallra de gossar, som hafva sämre anlag, allden-
stund de yngsta, således de, som hafva naturanlagen
minst utvecklade, hafva företrädesrätt, och ingen pröl-
ning annat än i innanläsning anställes före inträdet. l
Den stadgade årsafgiften af 20 rdr bko för hvarje
lärjunge säges (s. 55) utestänga från skolan den fat-
tigare klassens barn. Men denna afgift är icke större
än den, som erlägges i många andra offentliga skolor,
dels under namn af terminspenningar, dels såsom
arfvode för enskild itermins- och ferieläsning, m. m.
Dessutom är alltid ett visst antal lärjungar befriadt
ifrån densamma.
Antalet af dem, som, efter att hafva fullständigt
genomgått skolan, blifvit dimitterade till universitetet,
synes författaren allt för ringa i förhållande till lär-
jungarnes antal (s. 58). För att se, om proportionen
är mindre här än vid de gamla läroverken, behöfver
man blott å ena sidan jemföra antalet af skolans lär-
jungar, med antalet af dem, som årligen afgå till
universitetet, och å den andra antalet af lärjungarne
i en katedralskola eller i ett gymnasium och dess un-
derlydande skolor tillsammans, med antalet af dessa
läroverks abiturienter för hvarje år. Naturligtvis må-
ste jemförelsen anställas på detta sätt, då nya ele-
mentarskolan motsvarar icke blott gymnasium, utan
äfven lärdoms- och apologistskola. Enligt tabellen i
49:te häftet af Frey har nya elementarskolan, som
först 4836 började dimittera elever till universitetet,
på 5 år dimitteråt 44, eller överhufvud taget 2 om
året; alltså 2 utaf 400 eller hvarje 30:de om året.
Enligt samma tabell har Upsala katedralskola på 10
år dimitterat 57, och enligt författarens egen uppgift
(s. 59) utgör lärjungarnes antal i samma skola 325,
således blir förhållandet 37,, af 393 eller hvarje 57:de
om året. Stockholms gymnasium och skolor, folk-
skolorna undantagne, hafva enligt förf:s uppgift (s. 359)
950 lärjungar, och samma gymnasium har enligt of-
vannämnde tabell på 40 år dimitterat 171, hvilket
gör 47 af 950 eller hvarje 36:te om året. Alltså om
nya elementarskolan skickat få till universitetet, så
hafva Upsala katedralskola och Stockholms gymnasium
skickat ändå färre i proportion. Förhållandet blefvel.
ännu ofördelaktigare för de begge sistnämnde läro-
verken , om det vore sannt, hvad förf. säger (s. 63),
att ibland desses abiturienter äfven blifvit upptagne
de, som afgäått till universitetet för tidigt, utan att
hafva fulländat sin kurs, då deremot detta icke skett
med dem, som deserterat ifrån nya elementar-skolan
Denna förf:s uppgift är likväl oriktig, emedan det
uttryckligen står vid den omnämnda tabellen i Frey
sid. 224, att de, som bivistat allmänna läroverk, utan
att hafva genomgått dem fullständigt, eller medfört
dimissionsbetyg till universitetet, äro upptagne, icke
såsom dessa läroverks abiturienter, utan såsom pri-
vatister. Misstaget-.bärutinaan grundar sig på ett
annat, att nemligen man icke på sjelfva det medhafda
betyget skulle vid universitetet kunna skilja en or-
dentligt dimitterad gymnasist ifrån en för tidigt af-
gången (s. 55, 63). Men det finnes tvänne bestämdt
olika slag af betyg för dem, som anmäla sig till af-
gång ifrån gymnasium, så kallade platsbetyg och af-
gångs- eller dimissionsbetyg. I de förra, som med-
delas de för tidigt afgåend2, säges alltid med uttryck-
liga ord, att vitsorden om kunskaperne äro gifna med
afseende på ynglingens plats inom läroverket, i de
sednare med afseende på afgång till universitetet
och på grund af en serskild med ynglingen anställd
så kallad dimissionsexamen ; och rektor vid ett gym-
nasiuro, långt ifrån att, såsom förf. säger (s. 55), vara
förbuden att vägra afgångsbetyg åt hvar och en lär-
junge, som sådant åstundar, är icke blott berättigad,
utan äfven förpligtad att göra det åt hvar öch en,
till och med den, som genomgått läroverket fullstän-
digt, såvida han icke serskildt undergått denna dimis-
sionsexamen. Således bör vid universitetet aldrig nå-
gon förblandning kunna komma i fråga af dem, som
ett gymnasium erkänner, och dem; det icke erkänner,
såsom sina ordentligt dimitterade ynglingar.
Förf. kommer sedan till en jemnförelse mellan re-
sultaterna i studentexamen (s. 65). Såsom bekant är,
hafva, nya elementarskolans elever i denna examen
erhållit. minst 40 och högst 24 betyg; . af hela an-
talet har undfått 18, 19 eller 20. Af de öfriga all-
männa läroverkens abiturienter har, enligt tabellen i
Frey, !, Blifvit underkänd, !; godkänd med 6, 7 el-
Jler 8 betyg, något mer än hvarje 100:de erhållit 48,
119 eller 20 betyg, men ingen deröfver. Vid en o-
Ipartisk jemförelse borde väl de bästa ifrån det ena
Jläroverket jemföras med de bästa från de andra, de
medelmåttige med de medelmåttiga, de sämste med de
Isämsta; men så gör icke vår förf. Han tager en af
Ide medelmåttiga ifrån nya elementarskolan, nemligen
Jen, som undfått 46 betyg, och jemför honom med de
bästa ifrån de andra läroverken på det sätt, att han
räknar efter, huru många af dessa, som samtidigt
med honom erhållit lika höga eller bögre betyg. Jem-
Iförelsen hade icke en gång varit fullt riktig, eller åt-
Jminstone icke fullständig, äfven om de bäste blifvit
Ijemförde med de bästa, så länge man blott håller sig