Sedan författaren 1 iörra delen at boken ovedersägligen ur teoretiska grunder deducerat och bevist, att resultaterna af undervisningsoch uppfostringssättet i nya elementarskolan icke kunna blifva annat än högst erbarmliga, men dessa det oaktadt haft den oförskämdheten att visa sig fördelaktiga, så återstår ingen annan utväg, än att dels vanställa dessa, dels visa att desamma icke äro en följd af metoden, utan al de mera gyrnsamma förhållanden, under hvilka denna skola verkat. Häromhandlar sednare hälften af boken. Så anföres (s. 53), att skolan till följe af de goda lönevilkoren alltid har tillgång på unge, skicklige män såsom sökande till lärareplatserna, då deremot de gamla läroverken icke erbjuda några lönevilkor, som kunde vara lockande för män med utmärktare förmåga eller högre bildning. Sanna förhållandet är imedlertid, att lärarne vid nya elementar-skolan hafva i lön 4600 rdr, under det att de motsvarande lärarne vid de gamla läroverken, eller lektorerne hafva ifrån 4200 till 2000 rdr. Till och med vissa kolleger vid lärdomsskolorna, åtminstone i Stockholm, hafva, då sportlerna inberäknas, större inkomster än lärarne vid nya e!lementar-skolan. Vidare heter det (s. 54), att skolan väljer sina lärjungsr. — Då alltid långt flera barn äro anmälda till intagning, än lediga platser finnas, måste naturligtvis intagandet ske i en viss stadgad ordning; men, om ock hvad som är stadgadt. för skolan härutinnan, kan i andra hänseenden synas mindre lämpligt, så kan man dock icke deri finna den minsta afsigt, att utgallra de gossar, som hafva sämre anlag, alldenstund de yngsta, således de, som hafva naturanlagen minst utvecklade, hafva företrädesrätt, och ingen prölning annat än i innanläsning anställes före inträdet. l Den stadgade årsafgiften af 20 rdr bko för hvarje lärjunge säges (s. 55) utestänga från skolan den fattigare klassens barn. Men denna afgift är icke större än den, som erlägges i många andra offentliga skolor, dels under namn af terminspenningar, dels såsom arfvode för enskild iterminsoch ferieläsning, m. m. Dessutom är alltid ett visst antal lärjungar befriadt ifrån densamma. Antalet af dem, som, efter att hafva fullständigt genomgått skolan, blifvit dimitterade till universitetet, synes författaren allt för ringa i förhållande till lärjungarnes antal (s. 58). För att se, om proportionen är mindre här än vid de gamla läroverken, behöfver man blott å ena sidan jemföra antalet af skolans lärjungar, med antalet af dem, som årligen afgå till universitetet, och å den andra antalet af lärjungarne i en katedralskola eller i ett gymnasium och dess underlydande skolor tillsammans, med antalet af dessa läroverks abiturienter för hvarje år. Naturligtvis måste jemförelsen anställas på detta sätt, då nya elementarskolan motsvarar icke blott gymnasium, utan äfven lärdomsoch apologistskola. Enligt tabellen i 49:te häftet af Frey har nya elementarskolan, som först 4836 började dimittera elever till universitetet, på 5 år dimitteråt 44, eller överhufvud taget 2 om året; alltså 2 utaf 400 eller hvarje 30:de om året. Enligt samma tabell har Upsala katedralskola på 10 år dimitterat 57, och enligt författarens egen uppgift (s. 59) utgör lärjungarnes antal i samma skola 325, således blir förhållandet 37,, af 393 eller hvarje 57:de om året. Stockholms gymnasium och skolor, folkskolorna undantagne, hafva enligt förf:s uppgift (s. 359) 950 lärjungar, och samma gymnasium har enligt ofvannämnde tabell på 40 år dimitterat 171, hvilket gör 47 af 950 eller hvarje 36:te om året. Alltså om nya elementarskolan skickat få till universitetet, så hafva Upsala katedralskola och Stockholms gymnasium skickat ändå färre i proportion. Förhållandet blefvel. ännu ofördelaktigare för de begge sistnämnde läroverken , om det vore sannt, hvad förf. säger (s. 63), att ibland desses abiturienter äfven blifvit upptagne de, som afgäått till universitetet för tidigt, utan att hafva fulländat sin kurs, då deremot detta icke skett med dem, som deserterat ifrån nya elementar-skolan Denna förf:s uppgift är likväl oriktig, emedan det uttryckligen står vid den omnämnda tabellen i Frey sid. 224, att de, som bivistat allmänna läroverk, utan att hafva genomgått dem fullständigt, eller medfört dimissionsbetyg till universitetet, äro upptagne, icke såsom dessa läroverks abiturienter, utan såsom privatister. Misstaget-.bärutinaan grundar sig på ett annat, att nemligen man icke på sjelfva det medhafda betyget skulle vid universitetet kunna skilja en ordentligt dimitterad gymnasist ifrån en för tidigt afgången (s. 55, 63). Men det finnes tvänne bestämdt olika slag af betyg för dem, som anmäla sig till afgång ifrån gymnasium, så kallade platsbetyg och afgångseller dimissionsbetyg. I de förra, som meddelas de för tidigt afgåend2, säges alltid med uttryckliga ord, att vitsorden om kunskaperne äro gifna med afseende på ynglingens plats inom läroverket, i de sednare med afseende på afgång till universitetet och på grund af en serskild med ynglingen anställd så kallad dimissionsexamen ; och rektor vid ett gymnasiuro, långt ifrån att, såsom förf. säger (s. 55), vara förbuden att vägra afgångsbetyg åt hvar och en lärjunge, som sådant åstundar, är icke blott berättigad, utan äfven förpligtad att göra det åt hvar öch en, till och med den, som genomgått läroverket fullständigt, såvida han icke serskildt undergått denna dimissionsexamen. Således bör vid universitetet aldrig någon förblandning kunna komma i fråga af dem, som ett gymnasium erkänner, och dem; det icke erkänner, såsom sina ordentligt dimitterade ynglingar. Förf. kommer sedan till en jemnförelse mellan resultaterna i studentexamen (s. 65). Såsom bekant är, hafva, nya elementarskolans elever i denna examen erhållit. minst 40 och högst 24 betyg; . af hela antalet har undfått 18, 19 eller 20. Af de öfriga allmänna läroverkens abiturienter har, enligt tabellen i Frey, !, Blifvit underkänd, !; godkänd med 6, 7 elJler 8 betyg, något mer än hvarje 100:de erhållit 48, 119 eller 20 betyg, men ingen deröfver. Vid en oIpartisk jemförelse borde väl de bästa ifrån det ena Jläroverket jemföras med de bästa från de andra, de medelmåttige med de medelmåttiga, de sämste med de Isämsta; men så gör icke vår förf. Han tager en af Ide medelmåttiga ifrån nya elementarskolan, nemligen Jen, som undfått 46 betyg, och jemför honom med de bästa ifrån de andra läroverken på det sätt, att han räknar efter, huru många af dessa, som samtidigt med honom erhållit lika höga eller bögre betyg. JemIförelsen hade icke en gång varit fullt riktig, eller åtJminstone icke fullständig, äfven om de bäste blifvit Ijemförde med de bästa, så länge man blott håller sig