De förras är en förstoringspolitik — moralisk el-
ler materiel, sådan som t. ex. Englands, som
söker att inkräkta väldet öfver bafven; Osterri-
kes, som söker att bemäktiga sig Italien, Preus-
sens, som söker att sammansmälta Tyskland;
Rysslands, som utvidgar sig åt alla håll. Hvad
Frankrikes system beträffar, är det blott konser-
verande — och detta är just staternas af andra ord-
ningen. Alltså, då man säger att regeringen -—
ministeren — låter Frankrike nedstiga till andra
ordningen, ville talaren väl ej medgifva detta, e-
medan det ej vore möjligt för henne att göra
det, lofvadt vare de handlandes verksamhet, ar-
betarnes flit, artisternes skicklighet, de lärdes mö-
dor, armeen och flottan; raen — sannt är, att
ministrarnes politik är politiken af en makt afl
andra ordningen. (Senvsation.)
Om vi betrakte, hvad som i detta ögonblick
föregår i Europa, se vi tre stora krafter, hvilka
tvista om herraväldet öfver verlden: den mate-
riella, föreställd af Ryssland: den industriella, fö-
reställd af: Enzlånd: den moraliska, föreställd af
Frankrike. Spanien, huru skulle det vilja ingå i
sferen af ryska politiken? det vore ju då gjordt!
med dess friheter! buru i sferen af den engelska
politiken? då vore det slut med dess industri,
dess rikedom! Men om Spanien går in i sferen
af Frankrikes moraliska politik, då har den att
motse ära och storhet. Talen ur denna åsigt till
Spanien, sade han; då skola såväl dess statsmän
som dess folk förstå ett sådant språk! Och hvad
som rörer den speciella politiken med nämnde
land, sedan j väl grundlagt en gemensamhet i
principer, i känslor och handiing, följen då det
råd som denna kammare gaf år 1844: respektera
Spaniens sjelfständighet; inblanden eder icke i dess
inre angelägenbeter förrän alla. partier bedja er
om en välvillig mellankomst — kommen till hjelp
åt alla offer för partistriderna — utan att afse
deras opinion. — Då skal! Spanien erkänna Frank-
rikes klokhet och goda anda. (Bra, bra!)
Herr Ducos. erinrade, om, huru i Preussen och
Österrike: franska kabinettet måst gå så långt att
förklara, det Frankrikes sändebud skulle återkallas,
för att hindra dessa hof att ecmottaga hertigen af
Bordeaux, hvilket ej bevisade mycken harmoni emel-
lan regeringarne. Alltsedan ministeren af d. 29 Ok-
tober har franska ambassadören i S:t Petersburg bott!
i Paris, och czarens ambassadör i Paris varit rappel-l.
lerad till Ryssland. Han frågade äfven, om ministe-
ren haft planen att ingå en traktat med Belgien, om !
den kennat blifva fördelaktig, och om man likväl afstått
-derifrån? Man har sagt, att engelska alliansen vore
nödvändig! för Frankrike; men talaren trodde Frank-
rike vara nog mäktigt, att kunna vara alla allianser
förutan. Han menade ej dermed, att man skulle för-!
akta andra nationer och deras förbund; men att man
skulle göra Frankrikes allians önskvärd för alla. Han
i afseende på England, då Frankrike nyss hade lidit :
en skymf, som ej var aftvättad, och Paris befästande .
visade ju misstroende mot hela Europa. Vi lefva ej
är icke nog för Frankrikes tillfredsställande, att drott-
ning Victoria täckts en dag hedra vår strand med sin
närvaro. Utrikesministern har sagt oss, att det hjert-
ligt goda förståndet med England visar sig af vig-
tiga facta: England har antagit våra principer i
visitations-frågan och samtyckt till Isabella II:s gifter-
mål med en Bourbon, en arfvinge af Philip V. Vi
hafva begärt att få se detta dokumenteradt; men kam-
märens kommitt6 har ej fått del af någon handling
härom. Talaren insåg dessutom ej fördelen af hela
giftermålsplanen ; -ty det finnes en prins af Bourbon-
ska familjen, som vore farligare för Frankrike än-alla!
verldens Coburgare. (Skratt.) :
Talaren båd en hvar besinna, att då, en makt vill
famna om hela jordens handel, är förbundet med den
största kontinental-makten mera nödvändig för dess
planer, än för Fransmännens.
Er Billoult vile åter undersöka, icke en blott mi-
nisterielt politisk, utan en verkligen nationell fråga.
1840 hade kaäbinettet talat om en beväpnad fred.
1842: var det i godt förstånd, utan, intimitet, med
England; i dag är det ett innerligt godt förstånd
emellan begge rikena. Det finnes häri en progres-
sion. Kan och bör kammaren följa ministåren i
denna?
4840 sade Hr Guizot, att engelska kabinettet bru-
tit i aktning mot oss, och att Frankrike borde visa
sin billiga förtrytelse deröfver. Huru har han sedan
handlat? :
1 4842:sade Hr Guizot, att han trodde tiden för in-
tima allianser vara förbi, och att Englands och Frank-
rikes skiljaktiga politik gör en sådan. intimitet omöj-
lig, 1843 berömmer man sig deremot af sina intima
relationer. . t (
Men HKvari består då detta innerligt goda förstånd ?
Jori öfverensstämmelsen, säger man, att behandla
spanska och grekiskasangelägenheterna. Bekänne!sen
i detta fel är på en gångsenfaldig och oförsigtig:
det förra emedan sådant antyder en hemlig allians,
som måste oroa hela verlden, då den ej är känd;
och det sednare, emedan det uppmanar Ryssland, att
söka bryta den. i
Telaren undersökte sedan Englands politiska in-
tressen; och sökte visa, att de ej länge kunde, hvad
Grekland angick, vara desamma som Frankrikes. I
Spanien åter råder en sckular-politik, som har till
mål, att der upphäfva Frankrikes inflytelse. Der är
således. enighet med England äfven omöjlig. Också har
man sett, huru rministeren måst skylla på en etiketts-
fråga, då engelska inflytelsen gjorde att franska sän-
debudet nödgades lemna Madrid. Man har sett Eng-
land ombyta sitt sändebud der, för att lemna ären-
denå i händerna på en man (Bulwer), bildad i Lord.
Palmerstons. antifranska skola. Han ansåg Englands
samtycke til ett giltermål mellan de Bourbonska ku-
sinerna vara: af föga vigt; ty sedan äktenskapet väl
vore afslutadt; stå sakerna alldeles lika som förut.
Han trodde, att England icke brydde sig om allians
med Spanien. Det vunne mer genom att der genom-
drifva en tull-lag, som gynnar dess handel lika med
Frankrikes. Sedan uttränga Englands produkter de
nanska: och så är den sakan glnt. och det goda för-
v