De förras är en förstoringspolitik — moralisk eller materiel, sådan som t. ex. Englands, som söker att inkräkta väldet öfver bafven; Osterrikes, som söker att bemäktiga sig Italien, Preussens, som söker att sammansmälta Tyskland; Rysslands, som utvidgar sig åt alla håll. Hvad Frankrikes system beträffar, är det blott konserverande — och detta är just staternas af andra ordningen. Alltså, då man säger att regeringen -— ministeren — låter Frankrike nedstiga till andra ordningen, ville talaren väl ej medgifva detta, emedan det ej vore möjligt för henne att göra det, lofvadt vare de handlandes verksamhet, arbetarnes flit, artisternes skicklighet, de lärdes mödor, armeen och flottan; raen — sannt är, att ministrarnes politik är politiken af en makt afl andra ordningen. (Senvsation.) Om vi betrakte, hvad som i detta ögonblick föregår i Europa, se vi tre stora krafter, hvilka tvista om herraväldet öfver verlden: den materiella, föreställd af Ryssland: den industriella, föreställd af: Enzlånd: den moraliska, föreställd af Frankrike. Spanien, huru skulle det vilja ingå i sferen af ryska politiken? det vore ju då gjordt! med dess friheter! buru i sferen af den engelska politiken? då vore det slut med dess industri, dess rikedom! Men om Spanien går in i sferen af Frankrikes moraliska politik, då har den att motse ära och storhet. Talen ur denna åsigt till Spanien, sade han; då skola såväl dess statsmän som dess folk förstå ett sådant språk! Och hvad som rörer den speciella politiken med nämnde land, sedan j väl grundlagt en gemensamhet i principer, i känslor och handiing, följen då det råd som denna kammare gaf år 1844: respektera Spaniens sjelfständighet; inblanden eder icke i dess inre angelägenbeter förrän alla. partier bedja er om en välvillig mellankomst — kommen till hjelp åt alla offer för partistriderna — utan att afse deras opinion. — Då skal! Spanien erkänna Frankrikes klokhet och goda anda. (Bra, bra!) Herr Ducos. erinrade, om, huru i Preussen och Österrike: franska kabinettet måst gå så långt att förklara, det Frankrikes sändebud skulle återkallas, för att hindra dessa hof att ecmottaga hertigen af Bordeaux, hvilket ej bevisade mycken harmoni emellan regeringarne. Alltsedan ministeren af d. 29 Oktober har franska ambassadören i S:t Petersburg bott! i Paris, och czarens ambassadör i Paris varit rappel-l. lerad till Ryssland. Han frågade äfven, om ministeren haft planen att ingå en traktat med Belgien, om ! den kennat blifva fördelaktig, och om man likväl afstått -derifrån? Man har sagt, att engelska alliansen vore nödvändig! för Frankrike; men talaren trodde Frankrike vara nog mäktigt, att kunna vara alla allianser förutan. Han menade ej dermed, att man skulle för-! akta andra nationer och deras förbund; men att man skulle göra Frankrikes allians önskvärd för alla. Han i afseende på England, då Frankrike nyss hade lidit : en skymf, som ej var aftvättad, och Paris befästande . visade ju misstroende mot hela Europa. Vi lefva ej är icke nog för Frankrikes tillfredsställande, att drottning Victoria täckts en dag hedra vår strand med sin närvaro. Utrikesministern har sagt oss, att det hjertligt goda förståndet med England visar sig af vigtiga facta: England har antagit våra principer i visitations-frågan och samtyckt till Isabella II:s giftermål med en Bourbon, en arfvinge af Philip V. Vi hafva begärt att få se detta dokumenteradt; men kammärens kommitt6 har ej fått del af någon handling härom. Talaren insåg dessutom ej fördelen af hela giftermålsplanen ; -ty det finnes en prins af Bourbonska familjen, som vore farligare för Frankrike än-alla! verldens Coburgare. (Skratt.) : Talaren båd en hvar besinna, att då, en makt vill famna om hela jordens handel, är förbundet med den största kontinental-makten mera nödvändig för dess planer, än för Fransmännens. Er Billoult vile åter undersöka, icke en blott ministerielt politisk, utan en verkligen nationell fråga. 1840 hade kaäbinettet talat om en beväpnad fred. 1842: var det i godt förstånd, utan, intimitet, med England; i dag är det ett innerligt godt förstånd emellan begge rikena. Det finnes häri en progression. Kan och bör kammaren följa ministåren i denna? 4840 sade Hr Guizot, att engelska kabinettet brutit i aktning mot oss, och att Frankrike borde visa sin billiga förtrytelse deröfver. Huru har han sedan handlat? : 1 4842:sade Hr Guizot, att han trodde tiden för intima allianser vara förbi, och att Englands och Frankrikes skiljaktiga politik gör en sådan. intimitet omöjlig, 1843 berömmer man sig deremot af sina intima relationer. . t ( Men HKvari består då detta innerligt goda förstånd ? Jori öfverensstämmelsen, säger man, att behandla spanska och grekiskasangelägenheterna. Bekänne!sen i detta fel är på en gångsenfaldig och oförsigtig: det förra emedan sådant antyder en hemlig allians, som måste oroa hela verlden, då den ej är känd; och det sednare, emedan det uppmanar Ryssland, att söka bryta den. i Telaren undersökte sedan Englands politiska intressen; och sökte visa, att de ej länge kunde, hvad Grekland angick, vara desamma som Frankrikes. I Spanien åter råder en sckular-politik, som har till mål, att der upphäfva Frankrikes inflytelse. Der är således. enighet med England äfven omöjlig. Också har man sett, huru rministeren måst skylla på en etikettsfråga, då engelska inflytelsen gjorde att franska sändebudet nödgades lemna Madrid. Man har sett England ombyta sitt sändebud der, för att lemna ärendenå i händerna på en man (Bulwer), bildad i Lord. Palmerstons. antifranska skola. Han ansåg Englands samtycke til ett giltermål mellan de Bourbonska kusinerna vara: af föga vigt; ty sedan äktenskapet väl vore afslutadt; stå sakerna alldeles lika som förut. Han trodde, att England icke brydde sig om allians med Spanien. Det vunne mer genom att der genomdrifva en tull-lag, som gynnar dess handel lika med Frankrikes. Sedan uttränga Englands produkter de nanska: och så är den sakan glnt. och det goda förv