DÖDEN FADDER. ) SAGONOVELL AF DR H. SCHIFF. FEMTE BOKEN. I spetsen för en liten styrka af 40 man hade Udo gjort halt vid ett värdshus i skogen. Otålig gick han upp och ner i värdshussalen, eller blef stående vid fönstret och betraktade: solen, hvars nedgång han afbidade för att bryta upp och börja sitt djerfva företag Ännu tre gäster voro inne med i rummet två resande vapensmeder, den tredje en gammal gråskäggig krigare. j Nål ropade den ena af smedsgesällerna, er munter, rödkindad yngling, shvem blifver si stilla sittande vid bägaren? Jag och min kamrat vi kunna en lustig visa, och ni, gamla hederspappa, må göra ert bästa att förstärka korus.a Låt gål murmlade gråskägget, hvarpå de båda gesällerna begynte: Vid städet liknar smeden jag, Ej honom vekna hugg och slag: Du smed, som hamrar jernet! — . Mitt harnesk är af härdadt stål, Och lansen, hvass som finsta näl, Blir, när mot det den ammar Så trubbig, som min hammar. -Korus. Du smed, som hamrar jernet! Sju gånger glödgat har i härd . Mitt långa, breda slagesvärd: Du smed, som hamrar jernet! Mång hundra slag 2af jag derpå, t dem ock ovän glädias må, Mitt svärd allt redligt åter Betalar, så det låter. Korus. Du smed, som hamrar jernet! Så upp till stridens dust och bång; Väl riddare slår kungen mång, Du smed, som hamrar jernet! Men mången riddare så god Min näfve kostar lif och blod, — , ) 82 Aftonbl. N:is 47, 18,49, 29, 21,22, 24, 25,25 29, 30, 31, 32, 53, 31, 353, 37, 53, 39, 40, 41,45 A3 44 och 45.