DÖDEN FADDER. )
SAGONOVELL AF DR H. SCHIFF.
FEMTE BOKEN.
I spetsen för en liten styrka af 40 man hade
Udo gjort halt vid ett värdshus i skogen. Otå-
lig gick han upp och ner i värdshussalen, eller
blef stående vid fönstret och betraktade: solen,
hvars nedgång han afbidade för att bryta upp
och börja sitt djerfva företag
Ännu tre gäster voro inne med i rummet
två resande vapensmeder, den tredje en gammal
gråskäggig krigare. j
Nål ropade den ena af smedsgesällerna, er
munter, rödkindad yngling, shvem blifver si
stilla sittande vid bägaren? Jag och min kamrat
vi kunna en lustig visa, och ni, gamla heders-
pappa, må göra ert bästa att förstärka korus.a
Låt gål murmlade gråskägget, hvarpå de båda
gesällerna begynte:
Vid städet liknar smeden jag,
Ej honom vekna hugg och slag:
Du smed, som hamrar jernet! — .
Mitt harnesk är af härdadt stål,
Och lansen, hvass som finsta näl,
Blir, när mot det den ammar
Så trubbig, som min hammar.
-Korus. Du smed, som hamrar jernet!
Sju gånger glödgat har i härd .
Mitt långa, breda slagesvärd:
Du smed, som hamrar jernet!
Mång hundra slag 2af jag derpå,
t dem ock ovän glädias må,
Mitt svärd allt redligt åter
Betalar, så det låter.
Korus. Du smed, som hamrar jernet!
Så upp till stridens dust och bång;
Väl riddare slår kungen mång,
Du smed, som hamrar jernet!
Men mången riddare så god
Min näfve kostar lif och blod,
— ,
) 82 Aftonbl. N:is 47, 18,49, 29, 21,22, 24, 25,25
29, 30, 31, 32, 53, 31, 353, 37, 53, 39, 40, 41,45
A3 44 och 45.