Den skada lider behöfver ej sörja för bezabbelsenp,. ropade herr Simon. Kan du vidare nekaysatt hon tjenar hin onde? Jag förnekar det! sade Udo, Så tror dw då, att jag ljuger och berättar dig en:saga ?p: aNejy dw har tio bödelsknektar till viltnenl Sannerligen! sade herr Simon, och betraktade ynglingen med tviflande blickar. Udo fortfor: Tio bödlar och du äro lika trovärdiga, som femton nunnor och deras priorinna och tre verldsliga systrar. Men jag vill se den djefvul, som vågar ställa sig emellan min fiende och mitt svärd.n Jag begriper dig icke; hvad vill du säga dermed ?) Att djefvulen har ett bedröfligt öde. Den oskicklige skytten säger vid hvarje bomskott, att hin håle drifver sitt spel; den dälige ryttaren, då ban ligger i backen, den bjelplösa fäktaren säga: Det rår fan för. Med ett ord: all oduglighet, feghet och dumhet blifva påbördade den onde. Han är alla deras syndabock, som äro öfvergifoa af Gud Jag vill icke omvända dig), genmälde herr Simon; blir väl genom skadan klok. Hvem vet hvad ännu förestår dig? — Mitt äfventyr liknar, tyckes mig, alla andra häxhistorier:-alla vända sig kring samma sats: att den som förolämpar en häxa, bar på länge ingen lycka. Gif väl akt, med hvilket hån, med hvilken illparighet häxan sände mig hem. Jag måste således barfots, klädd endast i en skjorta och en munkkåpa, vända om till. Bertholdusvik. — Vi bultade upp öfverdomaren ur sömnen och erhöllo åtminstone tak öl