Den skada lider behöfver ej sörja för bezab-
belsenp,. ropade herr Simon. Kan du vidare ne-
kaysatt hon tjenar hin onde? -
Jag förnekar det! sade Udo,
Så tror dw då, att jag ljuger och berättar dig
en:saga ?p:
aNejy dw har tio bödelsknektar till viltnenl
Sannerligen! sade herr Simon, och betrakta-
de ynglingen med tviflande blickar.
Udo fortfor: Tio bödlar och du äro lika tro-
värdiga, som femton nunnor och deras priorinna
och tre verldsliga systrar. Men jag vill se den
djefvul, som vågar ställa sig emellan min fiende
och mitt svärd.n
Jag begriper dig icke; hvad vill du säga der-
med ?)
Att djefvulen har ett bedröfligt öde. Den o-
skicklige skytten säger vid hvarje bomskott, att
hin håle drifver sitt spel; den dälige ryttaren, då
ban ligger i backen, den bjelplösa fäktaren säga:
Det rår fan för. Med ett ord: all oduglighet,
feghet och dumhet blifva påbördade den onde.
Han är alla deras syndabock, som äro öfvergifoa
af Gud
Jag vill icke omvända dig), genmälde herr Si-
mon; blir väl genom skadan klok. Hvem vet
hvad ännu förestår dig? — Mitt äfventyr lik-
nar, tyckes mig, alla andra häxhistorier:-alla vän-
da sig kring samma sats: att den som förolämpar
en häxa, bar på länge ingen lycka. Gif väl akt,
med hvilket hån, med hvilken illparighet häxan
sände mig hem. Jag måste således barfots, klädd
endast i en skjorta och en munkkåpa, vända om
till. Bertholdusvik. — Vi bultade upp öfverdo-
maren ur sömnen och erhöllo åtminstone tak öl-