Nu uppsteg herr Garnier-Pages, under en syn-
bar liflig uppmärksamhet hos kammarens leda-
möter. Han sade: För att kunna knyta fasta,
varaktiga och fördelaktiga föreningsband med ett
angränsande land, utgör det ett första vilkor att
känna folkets seder, karakter och vanor. Spanio-
rerna förebrå oss med skäl att ej känna deras;
och se deri anledningen till de fel vi begått i vår
politik. Att visacdessa fel trodde ban vara nyt-
tigt, och ville försöka det. (Tala.) Han vitlel
börja med ea vigtig punkt. Man tror, sade han,
G a fara incar 4
ålt Spanien genom sura suv skakningar är ett för.
stördt land — ty handein måste upphöra då kre-
dit ej finnes. Det är väl sannt, att om man be-
dömer ett land efter dess statsfinancers tillstånd,
skulle Spanien vara fattigt, Men det är icke så.
Skattkammaren är arm, emedan statsförvaltningen
icke är väl organiserad och skatterna icke kom-
ma en regering tillhanda, som har behof af dem
för att kunna styra. I handlande länder kunna
inre oroligheter förminska nationalförmögenheten;
men i jordbrukandå länder är detta mindre fat.
Der ökas produktionen, men koäsuralionen min-
skas, under skakningarna — rikedomep. ökas i de
enskildas händer. I Spanien lider under orolig-
heterna Englands och Frankrikes industri, som ej
kan der placera sina. produkter; men landets egna
rikedomar ökas, Man finner detta besannadt af
sjelfva spanska handelns närvarande tillstånd. Den
betalar lätt, allt hvad som ditsändes.
Hvad politiken angår, var talaren af dem, som
äro tillgifna lagliga ordningen. Han ansåg den va-
ra fastaste grundvalen för en regering. Frankrike
äger sdetta goda; det kan i fredens sköte söka för-
bältringar; det har redan funnit något och det å-
terstår blott att fullända. I Spanien råder icke
laglig ordning. Deraf dessa skakningar, dessa stri-
der, som vi icke kunna fatta. Det är en feber,!
som skakar Spanien, men det är en tillvextieber
(bra); -det är ett stort folk, som reser sig för att
re sin rätta plats inför verldens blickar. (Bi-
all:
Granskar man noga det landets politiska ställ-
nindg, skall man finra, att striden der föres emel-
lan framska och engelska intressen; och i detta
afseende kan man säga, att de engelska intressena
icke endast äro fiendilige mot de: franska, utan
äfven. mot. de spanska. England är, för att be-
gagna ett allmänt talesätt, ämnadt att en dag om-
korna genom ett industrielt nervslag. Man ser
det derföre altid syfta att skilja kolonier ifrån
hufvudländer, och att utbjuda åt alla folk sina
handelstraktater, oaktadt de ständigt undanbedjas.
Så bar det gjort äfven med Spanien,
Betrakta vi åter hvad som är Frankrikes in-
tresse i Spanien, så finna vi huru i krigstid det är
af högsta vigt, att betrygga våra östra städer ge-
nom Spanien, Italien och Schweitz; och att ge-
nom försvagandet af Englands sjömakt i Medel-
bafvet bereda oss sjelfva en sådan styrka der, att
då en: gång Frankrike måste utgöra avantgardet,
Spaniex, betryggadt åt Medelhbafssidan, kan bilda
arrieregardet.
För att vinna detta mål, måste de begge ri-
kena grundlägga sin inflytelse hös hvarandra.
Men huru grundlägges den? Genoin fruktan!
medlet är då makten: det har England användt.
Ett annat sätt är intrigerne! mediet är då kor-
ruption: hafva Frankrike och England användt
detta? Låtom oss undersöka hvad franska rege-
ringen gjort i Spanien. . Talaren ville i detta af-
seende anfalla hela det system, som följts allt se-
dan spanska revolutionen.
Franska rezerin:en- hade sökt att koncentrera
makten i händerha på ett parti, samt att slutli-
gen ställa i spetsen för detta parti en sig tillgif-
ven man. Detta kunde ett ögonblick anses ha-
bilt;. men man hade derigenom icke endast ska-
dat Frankrikes intresse, utan hela Spaniens:
Spanien är icke såsom Frankrike ett centrali-
sgationens land; der finnes ingen enhet. Landetär
sammansatt af många riken. I detta ögonblick t.
ex. anser sig Catalonien såsom ett eröfradt land.
Deraf denna stumma oro, hvars orsaker man ej
känner, fastän man förnimmer dess verkningar. ;
Talaren ville ej tala om bristen på vägar; ty men-
niskans band är mäktig nog att jemna bergen;
men den kan ej så lätt jemna de ofantliga olik-
heterna i de olika provinsernas folkkaraktärer.
Biscayaren liknar ej Cataloniern, Valencianen ej
Arragoniern.
Man vill centralisera Spanien; men der finnes
ingen hufvudståd. Madrid är en stor stad, men
ej en hufvudstad. Men huru är eentralisation då
möjlig? Se der svårigheten. Man måste förena
landet — sammangjuta dess krafter; faran är, att de
då dödas. Svårigheten är, presterskapet: dess makt
är större än alla andra klässers i Spanien — stör-
re än adelns. Den enda, den sista kraft, som å-
terstår, det är Fueros. Dessa hafva icke samma
ursprung som municipaliteten i Frankrike. I
somliga provinser datera de sig från striderna mot
Araberna. Man : vidhåller dem - nu, såsom i all
förntid; och deras förstörande är stridande mot
Spaniens intressen.
Emellan de partier som delat halfön, huru har
Frankrike betedt: sig? -Der hade wvarit två intres-
sen att försvara: det ena fordrade, att understödja
de konstitutionelle i Madrid, det andra, ett-kom-
j
j
d
l
i
j
j
Jj
(
l
4
-
(
i
f
4
-
L
j