Nu uppsteg herr Garnier-Pages, under en synbar liflig uppmärksamhet hos kammarens ledamöter. Han sade: För att kunna knyta fasta, varaktiga och fördelaktiga föreningsband med ett angränsande land, utgör det ett första vilkor att känna folkets seder, karakter och vanor. Spaniorerna förebrå oss med skäl att ej känna deras; och se deri anledningen till de fel vi begått i vår politik. Att visacdessa fel trodde ban vara nyttigt, och ville försöka det. (Tala.) Han vitlel börja med ea vigtig punkt. Man tror, sade han, G a fara incar 4 ålt Spanien genom sura suv skakningar är ett för. stördt land — ty handein måste upphöra då kredit ej finnes. Det är väl sannt, att om man bedömer ett land efter dess statsfinancers tillstånd, skulle Spanien vara fattigt, Men det är icke så. Skattkammaren är arm, emedan statsförvaltningen icke är väl organiserad och skatterna icke komma en regering tillhanda, som har behof af dem för att kunna styra. I handlande länder kunna inre oroligheter förminska nationalförmögenheten; men i jordbrukandå länder är detta mindre fat. Der ökas produktionen, men koäsuralionen minskas, under skakningarna — rikedomep. ökas i de enskildas händer. I Spanien lider under oroligheterna Englands och Frankrikes industri, som ej kan der placera sina. produkter; men landets egna rikedomar ökas, Man finner detta besannadt af sjelfva spanska handelns närvarande tillstånd. Den betalar lätt, allt hvad som ditsändes. Hvad politiken angår, var talaren af dem, som äro tillgifna lagliga ordningen. Han ansåg den vara fastaste grundvalen för en regering. Frankrike äger sdetta goda; det kan i fredens sköte söka förbältringar; det har redan funnit något och det återstår blott att fullända. I Spanien råder icke laglig ordning. Deraf dessa skakningar, dessa strider, som vi icke kunna fatta. Det är en feber,! som skakar Spanien, men det är en tillvextieber (bra); -det är ett stort folk, som reser sig för att re sin rätta plats inför verldens blickar. (Biall: Granskar man noga det landets politiska ställnindg, skall man finra, att striden der föres emellan framska och engelska intressen; och i detta afseende kan man säga, att de engelska intressena icke endast äro fiendilige mot de: franska, utan äfven. mot. de spanska. England är, för att begagna ett allmänt talesätt, ämnadt att en dag omkorna genom ett industrielt nervslag. Man ser det derföre altid syfta att skilja kolonier ifrån hufvudländer, och att utbjuda åt alla folk sina handelstraktater, oaktadt de ständigt undanbedjas. Så bar det gjort äfven med Spanien, Betrakta vi åter hvad som är Frankrikes intresse i Spanien, så finna vi huru i krigstid det är af högsta vigt, att betrygga våra östra städer genom Spanien, Italien och Schweitz; och att genom försvagandet af Englands sjömakt i Medelbafvet bereda oss sjelfva en sådan styrka der, att då en: gång Frankrike måste utgöra avantgardet, Spaniex, betryggadt åt Medelhbafssidan, kan bilda arrieregardet. För att vinna detta mål, måste de begge rikena grundlägga sin inflytelse hös hvarandra. Men huru grundlägges den? Genoin fruktan! medlet är då makten: det har England användt. Ett annat sätt är intrigerne! mediet är då korruption: hafva Frankrike och England användt detta? Låtom oss undersöka hvad franska regeringen gjort i Spanien. . Talaren ville i detta afseende anfalla hela det system, som följts allt sedan spanska revolutionen. Franska rezerin:enhade sökt att koncentrera makten i händerha på ett parti, samt att slutligen ställa i spetsen för detta parti en sig tillgifven man. Detta kunde ett ögonblick anses habilt;. men man hade derigenom icke endast skadat Frankrikes intresse, utan hela Spaniens: Spanien är icke såsom Frankrike ett centralisgationens land; der finnes ingen enhet. Landetär sammansatt af många riken. I detta ögonblick t. ex. anser sig Catalonien såsom ett eröfradt land. Deraf denna stumma oro, hvars orsaker man ej känner, fastän man förnimmer dess verkningar. ; Talaren ville ej tala om bristen på vägar; ty menniskans band är mäktig nog att jemna bergen; men den kan ej så lätt jemna de ofantliga olikheterna i de olika provinsernas folkkaraktärer. Biscayaren liknar ej Cataloniern, Valencianen ej Arragoniern. Man vill centralisera Spanien; men der finnes ingen hufvudståd. Madrid är en stor stad, men ej en hufvudstad. Men huru är eentralisation då möjlig? Se der svårigheten. Man måste förena landet — sammangjuta dess krafter; faran är, att de då dödas. Svårigheten är, presterskapet: dess makt är större än alla andra klässers i Spanien — större än adelns. Den enda, den sista kraft, som återstår, det är Fueros. Dessa hafva icke samma ursprung som municipaliteten i Frankrike. I somliga provinser datera de sig från striderna mot Araberna. Man : vidhåller dem nu, såsom i all förntid; och deras förstörande är stridande mot Spaniens intressen. Emellan de partier som delat halfön, huru har Frankrike betedt: sig? -Der hade wvarit två intressen att försvara: det ena fordrade, att understödja de konstitutionelle i Madrid, det andra, ett-komj j d l i j j Jj ( l 4 ( i f 4 L j