BR RA Re nn nn
Läsaren behagade erinra sig att både A. B. och D. A.
uppgifvit att det var välmening som, hindrade dem
att införa denna artikel. Hr Hjerta skickade kl. 44
på förmiddagen ett express bud med en billet för att
förmå mig afstå derifrån. Jag besvor Hr H. med
samma bud, att låta artikeln få inflyta. Han har se-
dan uppgifvit att svaret kom för sent.
Nu tage vi oss friheten, att göra läsaren upp-
märksam på hvad som utrjorde egentliga anled-
ningen, att tryckningen af detta bref vägrades af
Ide båda tidningsredaktionerna. Hr grefven var vid
Iden tiden kanhända föga ute i staden och således
ej i tillfälle att höra det sorl, som Biet verkligen
var på vägen att samla öfver honom i anledning
laf uttrycket om fästningarne, eller åtminstone
Iden allmänna otålighet, som yttrades äfven af per-
Isoner, som. ingalunda i öfrigt voro fiendtligt sin-
nade, att få närmare reda på huru det hängde
Ttillsammans med hela den af Biet, med Frejas och
IMinervas tillbjelp; på en gång i en så mystisk
och så förhatlig dager framställda korrespondensen.
IMidt under det sakerna stodo så, framträder gref-
ven sjelf, och förklarar icke allenast, att ban icke
ämnar framlägga sitt originalkoncept, som han lik-
väl bade i sina bänder, utan uppgifver äfven, att
skälet till detta beslut bestod deri, att han mfått
några skrupler, hvilka icke genast försvinna — —
Och hvilka voro då dessa skrupler? I stället
att nämna, hvad som hade ganska väl låtit sig gö-
ra, helt simpelt, att han hellre ville dröja, för att
först höra, om ej originalet kunde fås tillbaka at-
testeradt ifrån London, eller en bevittnad afskrift
(såsom nu skett och hvarmed hela hufvudsaken
är upplyst), framställer grefven helt naift; såsom
orsak till betänkligheterna, att i originalbrefvet fö-
rekom något om Konungen och hans utländska
politik, hvilket den engelske öfversättaren hade
funnit sig föranlåten att utesluta; och likasom för
att sjell göra saken än mera pikant och mystisk,
tillägger ban: ehuru hvarken meningen eller ut-
trycket innehålla något vanvördeligt, eller något,
phvarföre jag skäligen kunde iråka juridiskt an-
svar, är det dock klart, att jag möjligen skulle
kunna blottställa mig att direkte såra Konungens
pkänsla, genum att dess eget rike uttala ett o-
gillande omdöme, som nu inför de Engelska och
nFranska nationernas politiska män blifvit fram-
,ställdt, icke för att klandra, utan för att upply-
sa dem om ett politiskt faktumpv etc.
Hvilken var nu den naturliga slutsats, som
häraf kunde dragas, åtminstone af dem, som icke
skulle underlåta att stafva och lägga ihop allt
hvad de kunde till Grefvens nackdel och kom-
mentera det till det värsta, efter det bruk dere-
dan visat sig göra af det, som fanns för -handen?
Jo! att Grefven i sitt bref hade skrifvit något
om Konungen, som måste vara af ganska svår
beskaffenhet, eftersom han ej ville blottställa sig
att dermed såra Konungens känsla, samt att detta
ytterligare blefve sannolikt deraf, att jemväl den
engelske öfversättaren funnit sig föranlåten att
utesluta det. Skulle icke då den. anmärkningen
blifva den första från fiendernas sida, att hvad
Grefven icke ville ler tilltrodde sig att fram-
lägga inför sitt eget lands publik, det borde han
icke heller bafva framlagt inför utlänningen?
Hvilka ytterligare stora hus af misstankar och
förtydningar kunde ej sedan byggas på denna
grund, utan att Grefven sjelf eller hans. vänner
voro i stånd att taga hans försvar, enär hanl
beröfvat sig tillfället dertill genom förbemligande
af ställen, som likväl i sig sjelfva, om ban hadel
tryckt dem sådana de funnos i konceptet, inga-
lunda voro af någon farlig egenskap, och enär han
på samma gång sjelf räckt motståndarne förzifta-
de vapen i händerna genom sin obestämda an-
tydning. Kan det då, fråga vi, klandras, om Af-
tonbladsförläggaren föreställde sig, att detta bref
var en förhastad handling af Hr Grefven, och
tillkommit under det första obehagliga intrycket af
de infama beskyllningarne angående strofen om
pfästningarnan, samt om vi vägrade att trycka en
sådan artikel, för att undanrödja anledningen till
ett nytt anfall och ännu värre förtydningar från
Biets. och Frejås sida med den slutliga effekt, att
den öfriga pressen hade varit nödsakad att öfver-
lemna --Grefvens person och handlingar helt och
hållet i fiendernas våld, för att sönderslitas. Om
vi derföre togo oss friheten, att, kanske nog myc-
ket rättfram, i stället gifva grefven det rådet att!
trycka hela konceptet, samt att kort och klart
göra reda för hela förhållandet med korresponden-
sen, och dermed bringa fienderna på skam; ut-
gjorde icke detta ett verkligt bevis på vänskap
och välmening för herr grefven, om den ock var
objuden? Hvilketdera nu var förnuftigare och
mera i grefvens eget intresse, antingen att trycka
hans bref eller att vägra det för ögonblicket, för
att söka öfvertala honom att följa det andra rå-
det, derom må läsaren döma emellan oss och ho-
nom. Men en sak, som icke kan underkastas nå-
gon olika tydning, emedan den utgör blott ett en-
kelt faktum — det är, att allt hvad sålunda till-
gjordes från vår sida, skedde enskildt. Intet ord
derom förekom i tidningarna. Grefven behöfde så -
ledes icke inför publiken vara det minsta generad
ens af skenet att tidningarna velat, såsom ban nu på-
står, öfver honom taga sig någo protektorat; han
kunde tvertowm aldrig önska sig en bättre ställning,
än att i de båda mest lästa bladen hafva försvarare
som stridde för bonom intill dess han fann sig
föranlåten att sjelf framträda. med upplysningarna
Det oaktadt bar Hr Grefven, just at detta vårt
enda förfarande, funnit sin ecenkärlek så sårad,