Biet först hade infört, det engelska brefvet, på grund hvaraf det riktade sina anklagelser mot grefve Frölich, utan att göra det minsta afseende på den förklaring, som grefven lemnade angående förvandlingen af orden: sassurer du sort till se.cure the forts,, jemte flera förvridande omstöpningar af, meningen, och hvilken grefven jemväl yttrade sig framdeles skola vidare styrka, så uppträdde Aftonbladet i en artikel d. 23 sistlidne November ganska lifligdt och varmt till försvar för grefven emot detta oanständiga förfarande och fästade jomväl uppmärksamheten derpå, att det omtalta engelska sällskapet vore mindre af en politisk än filantropisk syftning. Samma dag på förmiddasen, då denna artikel, som upptager två spalter, skrefs och till en del redan var uppsatt, anlände till Aftonbladsbyrån det bref ifrån grefven, hvilket vi då, likasom Dagligt Allehanda sedan, vägrade att offentliggöra, och hvilken vägran utgjorde hela den egentliga och synbara anledningen wvil! den så kallade ruptaren. Nämnde bref utgör så!edes ett hufvuddokument i målet, emedan, då det var för grefvens egen skull, som de båda tidningsutgifvarne uppgåfvo sig icke vilja offentliggöra detsamma under då varande omständigheter, och det just är öfver denna välmening, som greven tog humör och hvilken han karakteriserat såsom ett protektorat och begär efter förmynderskap, så obehörigt, att det till och med af honom ansågs innefatta en politisk ruptur med honom å deras sida, så blir äfven den egentliga och vigtivaste frågan i hela polemiken, hvilkendera parten hade rätt eller orätt i denna punkt, det vill säga huruvida vi genom vägrandet antingen kunde anses hafva begått en orättvisa, eller skadat grefvens intresse. Och som nu grefven å sin sida meddelat det i sin brochyr, så vilje viäfven göra: detsamma. Till Red. af Aftonbladet! Vid rogare besinnande finner jag mig föranlåten att återtaga några om icke de flesta af de förbindelser jag kan anses hafva inträdt genom den artikeln i mitt namn, som Tit. haft godheten låta inflyta i gårdagens Aftonblad och jag skyndar att ge tillkänna den förändrade plan till försvar mot Sv. Biet, som jag nul. hos mig stadgat, äfven innan berörde tidnings nummer för i dag blivit synligt. Redan i går, då jag genom en tillfällighet kom att ingå i hr Isbergs boklåda, visade jag för honom och hans kompagron en del afl min i gårdagsartikeln omnämnde brefkopia, den delen nemligen, som angick den famösa strofen om de Skandinaviska ländernas alla fästningar.s Denna förbindelse är således i sin mån uppfylld; men attl deremot publicera mera af samma bref, eller egentligen de delar, som blifvit uteslutne antingen af den Engelska öfversättaren eller af Biet, derom har jag fått några skrupler, hvilka icke genast försvinna, äfven . i den händelse, att Biet efterkommer min yttrade önskan att nu genast intaga den Eagelska öfversättningen eller att deraf låta mig få hämta en afskrift i hr Isbergs boklåda. Hans Maj:t Konungens namn och bans utrikes politik äro nämnde i en af dessa uteslutningar; och churu hvarken meningen eller uttrycken innehålla något vanvördeligt, eller något hvarföre jag skäligen skulle kunna iråka juridiskt ansvar, är det dock klart, att jag möjligen skulle kunna blottställa mig för att direkte såra konungens känsla genom att i dess eget rike uttala ett ogillande omdöme, som ehuru det äfven härstädes blifvit ofta utveckladt af andra, nu likväl inför de Engelska och Franska nationernas politiska män blifvit framställdt, icke för att klandra, utan för att upplysa dem om ett politiskt faktum, som jag ansåg för mitt fosterland vigtigt att de skulle känna. I samma stund jag nu funne mig nödsakad, att låta berörde mitt ogillande omdöme inflyta i Svenskt tryck, fordrade alltså skyldig grannlagenhet — deri jag aldrig veterligen brustit — att mina motiver framstodo så fullständiga och tillika så moraliskt rena, att äfven monarken — i fall han tog notis derom — icke Dare döma mitt handlingssätt elier mina uttryck för rdt. Nämde skrupel utgör naturligtvis ett a de vigtigaste skälen till den förändrade försvarsplanen, men många andra dessutom förefinnas, hvaraf ett åtminstone nu torde böra utvecklas. Fastän Tit. icke behagat lemna mig svar på min kanske något för indirekta fråga i slutet afgårdagsartikeln — huruvida utrymme i tidningen skulle gifvas — tviflar jag visserligen destomindre på Red:s beredvillighet att gå min önskan till mötes, som jeg haft tillfälle redan se af 2:ne eller rättare 3:ne artiklar med hvad lifligt och vänskapsfullt intresse Red. omfattat min sak; och har Red. med den talang, för hvars egna förträfflighet Aftonbladet oberäknadt dess liberala tendens vetat att förvärfva sig och bibehålla så många läsare, nu äfven ytterligare upphjelpt hvad som kan anses pikant i den eljest nog allvarsamma sak, för hvilken jag råkat ut, så att Tit. qvicka å propos och skämt mot Svenska Biet bordt betydligen minska dess skadeglädje. Men under det jag offentligen härföre hembär Aftonbladets Red. min tacksägelse, kan jog -ej annat än inse dels, att i den mån försvar emot Biet vidare behöfs — hvilket jag aldrig kan erkänna som hufvudsak — så måste den sköld, hvarmed jag betäcker mig, vara formad af mig sjelf och på ett annat sätt så godt jag förmår — äfven om den måste sakna all prydnad och all den glans, som en fullständig skriftställaretalang endast förmår gifva, dels måste jag sjelf kunna bestämma det utrymmsa jag behöfver och icke ligga Altonbladets spalter till last, då jag icke torde kunna Yttra mig nog korrt för utvecklingen af de ider till fosterlandets väl, för bvilka jag hittills ifrat och ännu ifrar: ja David Frölichs patriotismp, sådan den verkligen är, måste han till beskaffebheten söka utveckla för sina landsmän. Detta anser han oändligen myce ket vigtigare i närvarande kritiska ögonblick, än eu? sielfförsvar 1 : k ä S Mina tidningsartiklar upphöra derföre ifrån och med denna stund, då jag måste sysselsätta mig med utgifvandet af sjelfförlagda häften — ett eller flera. En f serskild omständighet, den nemligen, att genom Biets I forskningar i utländska archiver den förmenta öfverle PP Alta da Clamnmdianss rr mm sf sarraA APh