(Insändt.) OM EN PENSIONSINRÄTTNING FÖR LÄKARE ed (Slut fr. Lördagsbl.) Ett nödvändigt requisitum af alla försäkringsansta! ter är, att, så vida af delegarne lika förmåner skol: tillgodonjutas, äfven lika fördelar af dem alla skola komma anstalten till godo. MHäremot felar förslage: i alla afseenden. En delegare, som ifrån 30 till 4x års ålder årligen insätter 400 rdr och: sedan erhållei pension vid 50 års ålder, har, då hans pension be. gynner, i kapital och räntor på räntor gifvit anstalter 3909 rdr; en annan åter, som vid 45 års ålder in. sätter ett kapital för alla 45 åren på en gång, äfvensi 100 rdr för hvarje år, har, då hans pension börjar gifvit anstalten i kapital och räntor endast 4998 rdr men likväl erhåller den förre ingen större pension är den :sednare. Häraf visar sig, att det icke är skäl att förr än vid 45 års ålder, medelst alla årsafgifternas erläggande på en gång, ingå i anstalten, helst som insättarens sterbhus, i händelse af hans död dessförinnan, såvida han icke efterlemnar en familj, går förlustig allt det insatta. såsom det ock sker. om dödsfallet inträffar före fyllda 50 års ålder, och såsom det i allmänhet icke blifver någon uträkning för en ogift äkare att i anstalten ingå, såvida som hans pension indock icke blifver större än den giftes. Skulle dock en gift läkare råka att dö före 45 år och innan han hunnit göra den nämnda totala insatsen, så skulle lerigenom, vill det synas, hans sterbhus gå förlustigt ördelarna af pensionen. Men det finnes utvägar nog, tt förekomma sådant, i det att läkaren antingen på otsängen låter inskrifva sig som deltagare och erlägser . ett halft års pension, eller redan på förhand har