OM EN PENSIONSINRÄTTNING FÖR LÄKARE.
Det har länge läkare emellan varit fråga om stif-
tandet af en pensionsinrättning, och det är märkligt
nog, att-en sådan icke långt för detta har kommit
till stånd, då läkarens bergning framför alla andra
tjenstemäns endast till en obetydlig del af löneinkom-
ster beredes, samt dessutom läkaren ensam bland den
-mera bildade Klassen af medbörgare i allmänhet, och
alldeles i likhet med dagsverkaren, är för denna berg-
ning beroende egentligen blott af den personliga för-
-mågans användande, för hvilken intet substitut kan
sättas, hvarföre ock vid denna förmågas förlust genom
sjukdom, olycksbändelser och dylikt försörjningen med
4otal undergång hotas. Äfven äro vid läkarens från-
fälle hans efterlemnade enka oeh barn ovanligt blott-
ställda ej mindre i anseende till läkareyrkets ringa
indrägtighet och - läkareförtroendets osäkerhet, hvilka
vanligen icke medgifva mera än den knappa bergnin-
gens anskaffande för dagen, än äfven i anseende der-
till, att flere individer af läkarnes klass än af andra
klasser dö i sina bästa år, så väl i följd af de strapa-
ger de äro underkastade, som ock, och hufvudsakligen
deraf, att de i svårare acuta sjukdomar, då de äro
ensamme läkare på ett ställe, sjelfva blifva i saknad
af den läkarevård, hvilken de bereda andra.
Den, som sednast berömligt har ifrat för en pen-
sionsinrättning för läkare, herr doktor A. G. Carlsson
Stockholm, har, sedan han så väl i Majhbäftet för år
1839 af Hygiea, som äfven vid läkarnes och natur-
forskarnes möte i Stockholm förlidet år och denna
sommar bland de vid lägret på Ladugårdsgärdet sam-
-manträffande läkare bragt detta ämne å bane, låtit
trycka och till alla läkare kringsända ett förslag till
reglemente för en sådan inorättning, ett förslag, som
:-både för ämnets vigt och på det att det icke med si-
na misstag må vilseleda, förtjenar att tagas i det när-
-maste skärskådande.
Hvad först principen för denna föreslagna pensions-
inrättning avgår, så visar det sig för äfven det ytli-
gaste betraktande genast, att författaren med hvad
han så kellat alldeles icke förstår hvad man bittills
allmänneligen varit van att med detta namn benäm-
na. Förslaget innehåller nemligen, att hvarje delta-
gare bör i 135 år erlägga en afgift af 400, 50 eller 25
rdr bko, hvilken ock på en gång kan afbördas, hvar-
på han, fem år efter insättningens fullbordan och ti-
digast vid 30 års ålder, ovillkorligt och endast på
grund af sin gjorda insats är berättigad att i förhål-
Jande till denna insatts erhålla antingen en hel, en
half eller en fjerdedels pension, ej mindre han sjelf
än äfven efter hans död hans enka och hans barn,
gossarna till 21 år och flickorna till 25 år och sedan
efter 40 år så länge de lefva. Då här således hvar-
ken är fråga om något behof af en pension, såsom
berättigande till dess åtnjutande eller åtminstone så-
som beredånde ett företräde dertill, icke beller hvar-
;ken tjenstetiden eller den medicinska praktiken behöf-
va hafva uppbört för att pensionen må tillgodonjutas,
så Synes det väl vara ganska oegentligt att benämna
en sådan anstalt en pensionsinrättning. Det är fast-
mera en sparkassa, en ränteförsäkringsanstalt eller en
förmyndårkammare, inrättad i afsigt att den, då lä-
karen sjelf antages icke förstå att med klokhet använ-
da och göra fruktbärande bes,aringarna under sir
tjenstetid, härutinnan skulle gripa honom under ar-
marna. -Men af en sådan försäkringsanstalt är det
icke som oss göres behof, såsom en sådan icke heller
kan med största fördel inrättas för läkare ensamt utan
för ju flere desto- bättre, och äfven är i fråga att i
en dylik allmännare utsträckning i verket ställas. Må-
hända har man dock härvid blifvit förledd af den
förboppningen att vid en sådan försäkringsanstallt för
läkare enskildt kunna påräkna ett bidrag af donatio-
ner och testamenten samt möjligen äfven af staten,
hvarigenom skulle bildas en förökad tillgång för pen-
stonernas förstorande. Men dervid är den hufvudsak-
liga omständigheten att märka, att sådana donationer
eller statsanslag väl svårligen kunna väntas för en
-ekonomisk. anstalt, hvars föremål endast vore att gö-
ra läkares ränteberäkningar indrägtigare och der dessa
bidrag hufvudsakligen skulle komma de icke behöfvan-
de till godo. Ty då läkare med en mera lönande
Pråktik, : och hvilka således äfven kunna åt sin ålder-
dom och sina efterlemnade bespara en större förmö-
genhet, samt derföre minst äro i behof af understöd,
företrädesvis äro de, som genom den största insattsen
unna göra sig berättigade till den största pensionen,
men läkare med mindre inkomster åter, hvilka icke
förmå att genom nägra besparingar se sin framtid och
gina efterlefvande till godo, endast med möda mäkta
sammanbringa den minsta insatten och derigenom gö-
ra sig berättigade till den minsta pensionen: så må-
ste äfven de fremmande bidragen, enär pensionerna
bestämmas efter de egna insattserna, och dessa bidrag
äfven i samma förhållande skulle dertill lemna sitt
tillskott, fyrdubbelt komma de förmögnare till godo
emot de mera behöfvande, i stället för att förbållan-
det fastmera borde vara tvärtom. Hr C:s princip
vore fullkomligt rigtig, om man endast finge antaga,
att. alla läkares inkomster voro lika stora och allas fa-
miljer och lefnadskostnad äfvenså lika stora, samt al-
Jas tefnadsår lika många; ty då måste den enes större
behof än den andres nödvändigt förutsätta ett den
förres misshusbållande, hvilket icke borde understöd-
jas, utan hvarjes besparing nödvändigt komma honom
sjelf och ingen annan till godo. Men här är icke be-
bof af eller fråga om att hjelpa någon att åt sig spa-
ra och hushålla, hvilket är en alldeles enskild ange-
lägenhet, hvari något bebof af förmynderskap icke är
Törhanden, utan hvad som göres: behof och hvarom
derföre fråga måste vara, är att understödja genom
otjenstbarhet i behof komna läkare och dessas nödli-
dande familjer.
Egentligen borde det väl vara alldeles tillräckligt
att sålunda hafva i principen uppvisat förevarande för-
slags otjenlighet och obehöflighet, för att deröfver haf-
va sagt allt Hvad som derom kan behöfva sägas; lik-
väl vilja vi för fullständighetens skull betrakta det äf-
ven i sig sjelft eller till sin inre organisation för att
så framställa dess inkonseqvens och overkställbarhet.
I förslaget är det alldeles icke bestämdt, huru stora
de utlofvade- pensionerna skola blifva; man vill, he-
ter det, afvakta tiden för deras utdelande för att dor-
om något yttra, aldenstund man anser sig icke förut
kunna med säkerbet det göra. Likväl förefaller det
icke ringa förvånande, att man kan tilltro någon äga
en så klen omdömesförmåga, att han skulle kunna låta
förmå sig att insätta sina penningar i en försäkringsanr-
-stalt utan att bestämdt veta, hvilka förmåner han
deraf kunde hafva att påräkna, och utan att måbän-
da P 20 kr FO IA uta fu fönstlan nt In nahkällor.