MM MV MM
i månskenet ett anlete, för hvars behaglghet han
nästan förskräcktes. Jag tordde det, sade han,
att denna röst måste tillhöra ett-sådant väsende.
Du är skän som en engely) fortfor han, - xoch
har du äfven vingar, hvilko så lätt höja dig -öf-
ver den höga muren?
Ack, häde jag Vingar suckade den älskliga
uppenbarelsen. Mig .stödjer poppelns grenar,
dock låtom oss vara korta. Tiden är förliden
och jag måste till min cell. Har du en snabb
häst ?
Ett svart sto, som icke skådat sin like.y
Vill du hålla den i beredskap åt mig i öfver-
morgon och på samma timma?
Vid din silfverstämma! vid ditt ljufva anletel
Jag vet ingen dyrare ed.n
Vid midnattstimmans . sista slag går jag ur
kyrkofönstret, på hvilket den heliga Anna är i
ordensdrägt afbildad.
Ur kyrkofönstret?, frågade Udo förvånad.
Jalp hviskade silfverstämman med tillförsigt,
klosterportarne äro väl bevakade och tillslutna.
Der vänta mig, goda räddare! Och hvad du ock
ser, förskräcks ej. I en afskyvärd förklädning
skall jag komma dig till mötes. Men du skall
känna isen mig på min röst, derföre äro dina
samtal med dig sjelf mig en borgen, jag har lyss-
nat på dem allan
Hvad! du har städse lyssnat uppå mig? frå-
gade Udo.
Stilla, stillal bad hon. Det rör sig ljus på
sången, jag måste in. Lef väl, min enda vän,
förgät mig ej, jag vill rikligt belöna dig.n i
Lön?, frågade Udo. Men den rörande gestal-
ten var försvunnen som en dröm. Ännu knar-