MMMM
plötslig otålighet. — Hvarföre bor jag äfvenv,
klagade han, med ugglor:och glador i gamla mu-
rar och förer krig med skogens harmlösa djur!
Verlden är stor och vid, och jag förmärker en
lust i mig, att uppfylla henne med mitt rykte.
Mitt mod säger mig, att jag är född af det bjelte-
stoff, hvilket kommer en att fortlefva som oför-
gätliga halfgudar, hvilkas öden och bragder från
tider till tider blifva skattade som under.,
Han ville just gifva sin häst sporrarna, som
gällde: det att störta sig midt i lycka, och brag-
der, då genljuder det till svar:
Lyckligel Hvad du försmår, är målet för
mina hetaste önskningar. Kunde jag blott på ö-
gonblicket jaga igenom; skogen på vindsnabba gån-
garen! . Intet värnlöst vildbråds blod skulle färga
mina pilar. Ack; jag afundas dem deras lek i
doftande, grönskande skog. . Si, jag är ung och
eldig som du och en fånge, hvilken afundas luft
och skyar och sjelfva träden, som spritta i det
fria.n
Udo ville dö af tjusning, då han åter igenkän-
de sin älskade röst: Hvem du ock må : vara,
ropade han, ande, elfva eller qvinna, begär med
den stämman, och om Gud tillåter det, skall jag
det uppfylla. sl sa
Jag är ingen ande, här förbannad, ej heller
en förtrollad elfva, och att rycka en Tfader- och
moderlös jungfru ur dessa grymma fienders hön-
der, är ett Gudi bebagligt verk.p
Är du en nunna?
Nej, dock innan månen åter vexlar, skall man
nödga mig taga slöjan. Betrakta mig, jag bär
novisdrägt.n
Udo skådade framåt och öfver muren visade sig