Article Image
En hustru, som först slår ihjel sin man, oci sedan hänger honom. Båtsmannen Jacob Lundberg, som på aftonen der 4 September förlidet år, efter förrättadt arbete i Glömminge prestgård på Öland, återvändt till sit hemvist i Glömminge Sand, fanns påföljde morgor död uti en nära boningshuset belägen smedja, mec kroppen liggande öfver smedkubben, hufvudet och er del af bröstet öfver dess kant framskjutna, samt er snara af ett tumstjockt rep lagd om halsen, så at hufvudet med svårighet .kunnat intränga i snaran hvars andra ända var fästad i en sparr så nära vic golfvet, att fötterna räckte det. Besigtning å Lundbergs döda kropp blef i anled: ning deraf förrättad af provincialläkaren, hvars der: öfver förda protokoll, bland annat, upptager, dels rö vande yttre besigtningen, att sedan snaran blifvit af lossad, hade väl å främre sidan af halsen befunnit: en intryckning, som gick bakåt och försvann vid sidorna af halsen, men deremot skjortan varit blodbestänkt å båda armarne och vid bröstet, samt vidare förmärkts i pannan två större skrubbsår, öfver högra ändan af sutura coronalis ett sår af en tums längd, som trängt till benet, och att ansigtet var blekt och ögonen icke utstående; dels ock, i afseende på inre undersökningen; att blod var utgjutet emellan yttre betäckningarna och hufvudskålen, på flera ställen, hvarjemte funnits vid högra tinningen en spricka i hufvudskålsbenen, m. m. Läkaren intygade, att Lundberg ljutit döden af det å högra sidan af hufvudet honom tillfogade våld, hvilket förorsakat bristning å hufvudskålens ben och dymedelst varit ovilkorligt dödande; samt att, sedan detta våld skett, Lundberg blifvit lagd i snaran, sannolikt för att dölja rätta dödsorsaken. Såsom misstänkta att hafva föröfvat dråpet å Lundberg, blefvo hans efterlemnade enka, Stina Greta Svensdotter, och hennes fader, afskedade båtsmannen Sven Peter Eumet, häktade vid Ölands Södra Mots häradsrätt. Stina Greta Svensdotter, född 1807, hade i fjorton år varit gilt med Lundberg och derunder med honom sammanalilat sex barn, af hvilka en son, Per Israöl och två yngre döttrar lefde. Enligt prestbetyg hade Stina Svensdotter förut varit till frejden -oklandrad, men i sitt uppförande hård emot mannen. 1 början af ransakningen förnekade Stina, under visad köld ocH kallsinnighet, det åtalade brottet, samt uppgaf: att sammanlefnaden mellan makarna varit enig, tilldess Lundberg sistl. Maj månad, från tjenstgöring såsom båtsman i Carlskrona, hemkommit sinnessjuk, hvarföre han, enligt i orten med icke våldsammare sinnessjuka öflig sed, blifvit kringförd i socknen och af dess invånare turvis vaktad; att sedan denna omvårdnad påföljde Augusti månad upphört och Lundberg återkommit till makarnes hemvist, der båtsmannen Kamel då jemväl varit boende, Lundberg uppfört sig mindre väl, och fastän hvarken Kamel eller Stina skall i någon mån förfördelat Lundberg, utan med all omsorg honom vårdat, likväl vid flera tillfällen, än af en, än af en annan föreburen anledning, hotat att taga lifvet af både sig sjelf samt höstru och barn, så att Stina, af fruktan för hans raseri, ofta måst med bårnen fly från hemmet; att Lundberg den 4 September, efter hemkomsten från Glömminge prestgård, på aftonen, grälat och varit mycket vildsint, upprepat sina hotelser, att göra af med både sig och alla de andra,, samt, då Kamel i något ärende bortgålt, upptagit stenar och dermed förföljt Stina och hennes barn, hvadan hon med barneni solnedgången flytt från huset, och begifvit sig will inhysesmannen Carlströms i grannskapet belägna hemvist, der de, jemte Kamel, hvilken på vägen dit anträffats, qvarblifvit tills kl. omkring 9—40 på aftonen, då Stina samt hennes fader och son gått till denungefär !s mil från Carlströms hemvist och åt motsatt håll från hennes eget bem belägna färjeplalsen Röhälla, för att der anskalfa folk, som kunde hålla vakt öfver Lundberg, hvilket försök, enär alla dörrar derstädes varit stängda och-ingen menniska kunnat träffas, misslyckats, hvadan de, efter att hafva varit borta vid pass en half timma, ätervändt till Carlströms boning och der tillbragt natten; samt att Stina, i sällskap med handskmakaren Ekvalis bustru, Anna Cajsa Larsdotter, påföljde morgonen återvändt till sitt hemvist,

16 februari 1844, sida 3

Thumbnail