efteråt ytira några korta betraktelser derötver:
I anledning af en i tidningen Aftonbladet för d
3 dennes förekommande, från en kyrkoherde i Skar
stift insänd artikel, inovebällande ett nog skarpt klan
dar emot Redaktionen af Nordisk Kyrkotidning, me
afseende å några i sistberörde tidning framställde re
flexioner öfver ett a ofvannämnda Stifts presterskaj
fattadt beslut angående uppförandet af en minnesvårc
öfver framlidne biskop Lundblad, har författaren a
dessa rader, som desto heldre ansett sig kunna lem
na å sido sjelfva hufvudsaken eller frågan om biskor
Lundblads renlärighet, som känd sak är så god som
vittnad,. icke kunnat undgå fästa synnerlig upp
märksamhet vid de af artikelförfattaren anförde om.
ständigheter. hvilka, efter hans förmenande, bordt af.
hålla förenämnde tidnings-redaktionen från att uttal:
dess ifrågavarande omdöme i saken, nemligen att så-
dant vore olämpligt i våra upplysta tider och der.
jemte måste blifva högst impopulärt.
Det är för det Christliga sinnet i sanning mnedslå.
ende att finna den på sitt rätta ställe med skäl pri-
sade tidens upplysning (som kan finnas förenad med.
men också utan lefvande Christendom) jemväl åbero-
pad i frågor af Ascetisk art. Civilisation och Chri-
stendom äro långt ifrån identiska; den förra kan va-
ra en produkt af den sednare, men icke tvärtom. El-
ler hvad tror väl artikelförfattaren, att Christendomen
vunnit på den måhända öfverbeprisade upplysningen?
Hvad svar härpå lemnar väl sedvare årens Brottmåls-
statistik? Hvad vittna bärom de i hufvudstaden må-
nadtligen, ja nästan i hvarje vecka inträffande sjelf-
morden samt de så väl i som utom Stockholm så of-
ta förekommande morden å annans person, för att
icke tala om otukts- och dryckenskapslasten? Be-
träffande åter artikelförfattarens ordande om det
impopuiära i Kyrkotidningens ofvanförmäldta före-
tag, så frågas: tror Hr kyrkoherden det vara mera
populärt att sätta Lutheranismens ljus under skäppan
och Svedenborgianismens på ljusastaken? År det den
upplysningen och fördomsfriheten Hr kyrkoherden så
nitiskt förordar, är det kämparne för denna confessio-
nella byteshandel Hr kyrkoherden tillägger namn,
heder och värdighet af Guds män, så torde det
tillåtas insändaren, som icke är prest, att hänvisa Hr
kyrkoherden till Gal. 4: 9. .Deraf vill det synas, som
vore det icke så alldeles likgiltigt hvad en prest, el-
ler biskop lärer och bekänner. Det är imedlertid en
lycka, att också vi enfaldige lekmän hafva lof att se
Oss något om i Biblen, utan att behöfva frukta nå-
gon päfves bannstrålar. Det kunde annars lätt hän-
da; att man i stallet för bröd gåfve oss en orm eller
skorpion, eler måhända fioner Hr kyrkoherden det
vara impopulärt ait i våra upplysta tider tala om,
ännu mera att studera en så gammalmodig bok som
Biblen? Den boken varnar annars, som Hr kyrko-
herden väl vet, för popularitets-jagt. I detnyssnämn-
da Apostoliska brefvet läsas de tänkvärda orden:
Om jag ville täckas menniskor, så vore jag icke
Christi tjenare.n Lekman.
Lika med iekmannen) kunna också vi lemna
å sido sjelfva hufvudsaken eller frågan om biskop
Lundblads renlärighet,, enär ,känd sak är så god
som vittnad, d. v..s. då det är allmänt bekant
och genom de sista årens konsistoriella tilldragel-
ser blifvit inför hela allmänheten till fullo upp-
lyst, att de sig sjelfve så kallande kämparne för
Renlärigbeten, alldeles icke hafva den bekant-
skap med vår kyrkas grundstatuter, som fordras
för att veta hvad Renlärighet, efter det evange-
liskt-lutherska lärobegreppet, är. Då någre af dem
med hela denna okunnighet likväl förenat papi-
stisk högdrazenhet och förkättringsbegär nog, för
att gifva sin illvilja luft emot en så christlig och
ädel karakter, som framl. biskop Lundblads, var
det väl icke mer än billigt, att allmänheten med
glädje lyssnade till hans försvar, uttaladt af en
röst från sjelfva det stifts presterskap, hvars äl-
skade och aktade förman han varit. Detta för-
svar skulle nu gendrifvas, och för att vinna så
mycket mera popularitet,, skulle sådant ske me-
delst en Lekman, hvilken framför allt tillkänna-
gaf sitt förakt för popularitetsjagt.
Alla dessa på en gång narraktiga och oädla ut-
fall mot en agången, hvars namn och personlig-
het de sannerligen ingen skada kunna göra, vore
också ej att vidare kosta ett ord på, om ej för
att taga fasta på ett i skriften förekommande ut-
tryck, märkvärdigt genom den djupare blick det
låter läsaren kasta in i det mörka ide, hvarifrån
skriften förmodligen är utgången.
Förf. gör en bestämd skillnad mellan Christen-
dom och Civi!isation: de äro nemligen långt ifrån
identiska,. Att de. icke kunna vara helt och hål-
let desamma, så till vida, som till civilisationens
eller bildningens krets en stor mängd ämnen höra,
t. ex. i naturvetenskaper, språk, mathematik m. m.,
hvilka icke kunna sägas stå i omedelbart sam-
manhang med christendomen, det vet hvar och
en, och något sådant bar väl ingen heller påstått.
Att, deremot, Christendomen sjelf skulle kunna
vara någonting annat än civilisation, till och med
stå i ett slags strid deremot och befinna sig der-
atom, är en mörkrets och papismens lära, som
hufvådsakligen bar Christi egna ord emot sig, då
han sätter själens förädlade sinnelag, Tron och
Kärleken, till hufvudvilkor för menniskans rädd-
ning. Ty hvad utgöra väl den andens och bjer-
tats fullkomliga ombildning ifrån fiendtlighet e-
mot Gud och menniskor, till tro och kärlek, om
icke väsendets civilisation i sjelfva bottnen och
wvarelsens kärna?
Och få vi nu fråga förf. vidare, hvad han me-
nar med det intyg, som de sednare årens Brott-
målsstatistik skall lemna? Hvarom vittna alla
dessa i hufvudstaden, likassm i landsorterna, så
ofta förekommande morden å annan person, förl!
att icke tala om otukten och dryckenskapslasten? :
Månne de gifva intyg om bildning och upplysning
hos de personer, som gjort sig skyldige till dej
omtalade brotten? Månne domstolsundersöknin-
garne med de anklagade tillkännagifva, att de va-
EL TA a