Jännu har sin egentliga och enda föreningspunkt Ti kamarillan och utgör dess organ, samt att åtIbinstone 54 af bolagets medlemmar utgöras af Isådana embetsmän, hvilka äro i den ställningen, Jatt de icke gerna kunna, äfven om de ville det, lundandraga sig att subskribera till underhållande Jaf Biet, såsom en anstalt, hvars tillvaro har för ändamål att försvara systemet, d. v. s. allenastyIrandets och oligarkiens grundsatser emot representationens och reformlärornas inflytande. Vore bolaget ett sådant verkligt bolag som Biet försökt antyda, så är det äfven klart, att det någön gång skulle sammanträdt till bolagsstämma. Tidningens: grundsatser utgjorde då åtminstone resultatet af ett beslut inom bolsget, och derjemte kunde hvar och en, som antingen icke gillade dessa grundsatser eller sättet att utföra dem, draga sig derifrån, när ban ville. Men nu är förbållandet med den fria viljan i detta fall ungefär enahanda som med sammanskotten och de bekanta jubelmedaljerna, eller att, på sätt vi förut anmärkt, pluraliteten af de deltagande, i anseende till sin ställning icke kan draga sig undan, om den än så gerna ville, samt hvad än vigtigare är, att denna pluralitet aldrig genom någon öfverläggning eller bolagsstämma rådfrågas, huruvida den anser några förändringar nödvändiga. Redan dessa omständigheter, hvilka icke torde kunna förnekas, utvisa sjelfva bolagets beskaffentet. Men i och med detsamma finner man äfven huru det står till med redaktionens så .pompöst omordade oheroende. Redaktionen har fullkomlig, rättighet att i smått och stort bestämma tidningens innehåll efter sin öfvertygelse, dock med det vilkor, att om denna öfvertygelse det minsta skulle strida mot den konservativa karakter bolaget, det vill säga kamarillan, vill hafva uttalad, så eger bolaget att nedlägga tidningens. Här har redaktionen åter förtalat sig. Månne icke bolaget, sådant vi visat det beskaffadt, såsom egare af tidningen och disponerande dess anda, äfven bar rätt att föraf-) skeda redaktionen och antaga en annan i dess) ställe, i bändelse bolaget skulle finna, att den egna öfvertygelsen, skulle vilja gå för mycket. på egen hand, t. ex. om det mot förmodan föll redaktionen in, att opponera sig mot sjelfva kamarillainflytelsen, eller gifva vika för några förnuftiga skäl i afseende på vår fyrdelta ståndsrepresentations orimlighet, eller förorda några af de der nsvenskan reormerna, hvilka Biet en gång sade sig ej hafva något emot? Hvart tog då oberoendet vägen — och hela redaktionen? Lägg nu härtill, att den ena af biredaktörerne nyligen lagt sig till eget tryckeri enkom för att trycka Biet, och att således åtminstone dennes materiella existens till en betydande del beror af dem, för hvilkas räkning Biets grundsatser för närvarande skola ut-T bredas, så blir slutliga resultatet, så vidt vi förstå, att redaktionen, i stället att i smått och stort, kunna följa egen öfvertygelse, snarare kan sägas vara i smått och stort bunden till kropp och själ, så länge den har att skaffa med Biet. Förhåller det sig nu så, som. vi här efter alla sannolikheter antagit, så hemställes det, huruvida vi sagt för. mycket uti det yttrandet, att Biet genom sin ställning (om denna äfven öfverensstämmer med redaktionens . sinnesart och .den egna öfvertygelsenp, hvilket vi ej vilja bestrida) har och måste: hafva en servil karakter. Härmed. vilja vi ingalunda hafva sagt, att ej Red. har fått tillräckligt fritt utrymme i sättet att ådagalägga. denna karakter. Detta har icke allenast visat sig i handling; Biet har äfven serskildt tydligt gifvit, tillkänna, att det fått fullmakt in blanco i det fallet, genom den vid, ett tillfälle uttryckligen gjorda förklaringea, att det ansåg alla medel tillåtna i striden mot.en, sådan motståndare som Aftonbladet ).,,, Närsman nu :å ena sidan vet att denna maxim: ändamålet helgar medlen, som gjort Machiavellis naran så ryktbart, utgör sjelfva motsatsen af rättstillståndet och af hela den nyare tidens sträfvande. att införa moralen äfven i det offentliga lifvet, samt å andra sidan ser den förkunnad snart sagdt: såsom ett program af Biet, så behöfves det ej mer, för att inse, att redaktionen i det afseendet icke är generad af några band; ja, ,man skulle ofta nästan kunna tro, att de, som äga utöfva bolagets inspektionsrätt i detta fall, hafva ingenting emot att stridssättet, åtminstone när det gäller motståndarne inom. pressen. eller medlemmar af riksdagsoppositionen, är, ju trolösare; desto bättre. Det är billigt att erkänna, att en annan ton tycktes börja visa sig i Biet några gånger under sednare hälften af förlidet år, men detta var blott en öfvergående solskensblick på: Biets bana. Om läsaren icke ledsnade; si skulle mycket ännu återstå att säga i detta ämne, men vi vilje för korthetens.skull blott i förbigående vidröra sjelfva Biets method, ,att försvara sina egna grundsatser. Det heter t. ex., att ett af Biets hufvudföremål. är,.att försvara ståndsförfattningen emot de allmänna valen och, personlighetsprincipen. Borde man icke då tro, att Biet åtminstone skulle söka bidraga att uppebålla ståndens politiska anseende? Men äfven här visar sig den verklisa syltningen och beskaffenheten af poberoendety. Så länge stånden vilja nöja sig med att vara blin) Vi beklaga, att vi för ögonblicket icke äro i stånd att uppgifva det nummer af Biet, der denna förklaring förekom; men vi påminna oss