men hon sjelf åter behölver icke vara genera
af några band. ,
Vi tage oss fribeten hemställa till läsaren, on
icke sådana karaktersdrag inom pressen äro vär
da att anteckna, såsom prof på en af ,de verk.
ligt fries) beteende? Hvad vår tystnad beträffar
så äro orsakerna, hvarföre vi ännu ej vidrört der
ifrågavarande förändringen, tvenne: först och främs
att det icke är något nytt, emedan H. K. H
Kronprinsen redan gått tull väga på samma sät
tillförene, då han varit ordförande i regeringen
och det för öfrigt förekommer oss helt och hål
let naturligt, att det bör så vara, ehuru det vis-
-serligen är ganska tillfredställande, när en sak ske
som sig bör; och för det andra, emedan det är
klart, att ett serskildt, utan någon nödvändig an-
ledning företaget prisande af denna sak just nu,
synts oss icke alldeles på sin plats, då det inne-
fattar ett indirekt klander emot Konungen per-
sonligen, för det sätt, på hvilket han gått tillväga.
Hvar och ep vet, att Aftonbladet öppet framställt
sådana anmärkningar förut, då Konungen sjelf kun-
de läsa dem, och sednast en sådan icke längre
:sedan, än några dagar före Konungens insjuknan-
de: Men det har synts oss, att perioden af Hans
Maj:ts sjukdom, då IT. M. icke sjelf kan taga
kännedom om hvad som möjligen kan träffa ho-
nom personligen, icke vore rätta tiden att fram-
komma dermed, vare sig direkt eller medeilbart
genom ett alltför brådskande pris öfver en vidta-
gen förändring, och vi hafve derföre med flit bål-
lit oss passiva i det afseendet under de sista vec-
korna. Detta är vår känsla; det kan möjligen va-
ra lyckligt för skribenierne i Freja, att icke ge-
neras af en dylik; bvar och en har sin smak,
och vi vilje nu icke ingå i något klander af Fre
jas, utan tage oss endast fribeten att rekommen-
dera henne läsningen. af en viss fabel om åsnan,
som sparkade det s, a lejonet.
För öfrigt är detta endast en liten del af det
anteckningsvärda i Freja för dessa sista dagarna.
Man läser der en serie al artiklar, som visa, att
denna tidning nu begagnas för alldeles samma än-
damål som löre sista riksdag, då en viss fraktion,
uppskrämd. af den planen, att förena de serskilda
nyanserna af oppositionen för att tillvägabringa en
förändring af rådgifvarepersonal, använde Frej ;
med herr Johanssons tillbjelp, att söka förekom-
Ma en sådan förening och de möjliga följderna
deraf medelst anfall och försök att depopularisera
alla. dem, som förmodades kunna komma att
blifva ledare för en dylik opposition.
Det är också visserligen icke underligt om det
parti, som man vanligen . betecknar med namnet
kamarillans, på samma sätt, men al andra skäl!
nu fruktar alt en föräadring eller modifikation a!
systemet kan inträffa, hvarigenom det finner sin
inflytelse något trän.d i skuggan, och lika litet
kan det förvåna någon, att nu åter i Freja igen-
känna Hr Johansson, som på de sista åren gått i
detta partis tjenst. Märkvärdigt är det i ala fall
att se huru utomordentigt brådtom de hafva.
alldeles som cm en vådeld stod för dörren, och
huru bearbetandet för hvarje gång stigit i grader-
na, ifrån ett försigtigt förkännande till ett allt me-
ra öppet framställdt yrkande att det må blifva
vid den gamla, allt under de mest ödmjuka buc-
ningar för H. K. H. Kronpriusens person. Uti
JE I medgafs ävnu att några omflyttningar bland
Rådgifvare-personalen kunde behötvas och anmärk-
tes endast, att många corrigenda torde behöfvas i
Framtidens upplaga af administrationen, såvid:
Framtiden skall vinna något förtroemden. Uti JV 10
försäkrades, att Freja vore fullkomligt oskyldig vin
de misstankar man sökt framkasta emot benne,
att hafva någonsin uttryckt något misstroendel!
emot H. E. H. Kronprinsens höga person (märk
hvilken soumission i sjellva tale-ättet !!) men
tillika utfares mot de s. k. framtidsmännen, hvil-
ka med all iver sökt tillegna sig framtidens ba-
nr, och hvilka Ereja ingalunda förvexlar med
ramtliden sjelf.
Uti detta nummer ifras för öfrigt märkligt nog,
ör omslags skull, just för den satsen, som Al-
tonbladet alltid yrkat, att det är rådgifvarne, som
böra bära hela ansvaret för hvad som göres eller
åtes. Rikias, heter det, mallt framgent anfallen
emot Konungen personligt, och ej mot ministåd-
ren, så är monarkien i längden omöjlign.
Uti JM 411, för den 6 dennes, vrider samme
örfattare sig i en verklig vånda. Sedan ban först
jökt vinna liten sympathi på det ena hållet med
len bekanta allmänna frasen: så länge thronen
är omgifven af rådgifvare, som sakna nationens
sförtroende, så kommer tillämpningen deraf: det
ör icke ens önskus, att H. K. Höghet skulle om-
yta den nuvarande minisleren — — förrän na-
ionalrepresentationen biifvit hörd (och då blir
let väl annars råd för den saken).
Uti samma nummer repeteras ånyo försöket
tt rentvå sina antecedentia inför den nye regen-
nt RR KK KA
PF rr —- AA mm om ff KA — — 2
.erblad, med hvilka jag var öfversål!ad, och som åt
tbredde en kostelig vällukt. Men bäsaren ville! pt