men hon sjelf åter behölver icke vara genera af några band. , Vi tage oss fribeten hemställa till läsaren, on icke sådana karaktersdrag inom pressen äro vär da att anteckna, såsom prof på en af ,de verk. ligt fries) beteende? Hvad vår tystnad beträffar så äro orsakerna, hvarföre vi ännu ej vidrört der ifrågavarande förändringen, tvenne: först och främs att det icke är något nytt, emedan H. K. H Kronprinsen redan gått tull väga på samma sät tillförene, då han varit ordförande i regeringen och det för öfrigt förekommer oss helt och hål let naturligt, att det bör så vara, ehuru det vis-serligen är ganska tillfredställande, när en sak ske som sig bör; och för det andra, emedan det är klart, att ett serskildt, utan någon nödvändig anledning företaget prisande af denna sak just nu, synts oss icke alldeles på sin plats, då det innefattar ett indirekt klander emot Konungen personligen, för det sätt, på hvilket han gått tillväga. Hvar och ep vet, att Aftonbladet öppet framställt sådana anmärkningar förut, då Konungen sjelf kunde läsa dem, och sednast en sådan icke längre :sedan, än några dagar före Konungens insjuknande: Men det har synts oss, att perioden af Hans Maj:ts sjukdom, då IT. M. icke sjelf kan taga kännedom om hvad som möjligen kan träffa honom personligen, icke vore rätta tiden att framkomma dermed, vare sig direkt eller medeilbart genom ett alltför brådskande pris öfver en vidtagen förändring, och vi hafve derföre med flit bållit oss passiva i det afseendet under de sista veckorna. Detta är vår känsla; det kan möjligen vara lyckligt för skribenierne i Freja, att icke generas af en dylik; bvar och en har sin smak, och vi vilje nu icke ingå i något klander af Fre jas, utan tage oss endast fribeten att rekommendera henne läsningen. af en viss fabel om åsnan, som sparkade det s, a lejonet. För öfrigt är detta endast en liten del af det anteckningsvärda i Freja för dessa sista dagarna. Man läser der en serie al artiklar, som visa, att denna tidning nu begagnas för alldeles samma ändamål som löre sista riksdag, då en viss fraktion, uppskrämd. af den planen, att förena de serskilda nyanserna af oppositionen för att tillvägabringa en förändring af rådgifvarepersonal, använde Frej ; med herr Johanssons tillbjelp, att söka förekomMa en sådan förening och de möjliga följderna deraf medelst anfall och försök att depopularisera alla. dem, som förmodades kunna komma att blifva ledare för en dylik opposition. Det är också visserligen icke underligt om det parti, som man vanligen . betecknar med namnet kamarillans, på samma sätt, men al andra skäl! nu fruktar alt en föräadring eller modifikation a! systemet kan inträffa, hvarigenom det finner sin inflytelse något trän.d i skuggan, och lika litet kan det förvåna någon, att nu åter i Freja igenkänna Hr Johansson, som på de sista åren gått i detta partis tjenst. Märkvärdigt är det i ala fall att se huru utomordentigt brådtom de hafva. alldeles som cm en vådeld stod för dörren, och huru bearbetandet för hvarje gång stigit i graderna, ifrån ett försigtigt förkännande till ett allt mera öppet framställdt yrkande att det må blifva vid den gamla, allt under de mest ödmjuka bucningar för H. K. H. Kronpriusens person. Uti JE I medgafs ävnu att några omflyttningar bland Rådgifvare-personalen kunde behötvas och anmärktes endast, att många corrigenda torde behöfvas i Framtidens upplaga af administrationen, såvid: Framtiden skall vinna något förtroemden. Uti JV 10 försäkrades, att Freja vore fullkomligt oskyldig vin de misstankar man sökt framkasta emot benne, att hafva någonsin uttryckt något misstroendel! emot H. E. H. Kronprinsens höga person (märk hvilken soumission i sjellva tale-ättet !!) men tillika utfares mot de s. k. framtidsmännen, hvilka med all iver sökt tillegna sig framtidens banr, och hvilka Ereja ingalunda förvexlar med ramtliden sjelf. Uti detta nummer ifras för öfrigt märkligt nog, ör omslags skull, just för den satsen, som Altonbladet alltid yrkat, att det är rådgifvarne, som böra bära hela ansvaret för hvad som göres eller åtes. Rikias, heter det, mallt framgent anfallen emot Konungen personligt, och ej mot ministådren, så är monarkien i längden omöjlign. Uti JM 411, för den 6 dennes, vrider samme örfattare sig i en verklig vånda. Sedan ban först jökt vinna liten sympathi på det ena hållet med len bekanta allmänna frasen: så länge thronen är omgifven af rådgifvare, som sakna nationens sförtroende, så kommer tillämpningen deraf: det ör icke ens önskus, att H. K. Höghet skulle omyta den nuvarande minisleren — — förrän naionalrepresentationen biifvit hörd (och då blir let väl annars råd för den saken). Uti samma nummer repeteras ånyo försöket tt rentvå sina antecedentia inför den nye regennt RR KK KA PF rr —AA mm om ff KA — — 2 .erblad, med hvilka jag var öfversål!ad, och som åt tbredde en kostelig vällukt. Men bäsaren ville! pt