fora och Soder. Strodad UANLeCRNINGgET UNACT TC-
sor emellan Avasaxa och Vesuven, åren 41835
— 4839, af Nils Arfvidsson. Sednäre delen.
: (Slut fr. gårdagsbl.)
Då hr A. lemnar Frankrikes jord, kastar han
en blick tillbaka på invånarne och säger oss pell
ord om dem i moraliskt och socialt hänseendev.
Detta ord är till största delen fördömande. Det
ofördelaktiga, hr ÅA: framställer om franska ka-
rakteren i allmänhet, här tusen gånger förut va-
rit upprepadt, och ehuru det till en viss grad på
ytan innehåller sanning, är det Lhkväl, liksom al-
la omdömen, då man icke ser eller vill se saker
och personer ur deras egen synpunkt och på de-
ras egen grund, utan i en för dem fremmande
och således oegentlig dager, i- sjelfva bottnen o-
rättvisa eller, till det minsta, intet sägande. —
Vi skola med några exempel närmare belysa hvad
vi tala om. Å
Hr A. börjar med att lägga Fransmannen til:
last, att han beror af Opinionens stora, gränslösa
makt. Straxt efter låter han oss dock förstå, att
meningen visst icke är en fördömelse ötver Op:-
nionen, och den makt, den utöfvar. Långt deri-
från, erkänner hr A. den för ett godt och dessu-
tom för en nödvändighet i hvarje fritt samhälle;
men om den ej skall blifva ett ondt af den mest
sambhällsförstörande verkan, måste hos individen
en motvigt finnas, hvilken heter Religion, jem-
te den derur uppvuxna moraliska öfvertygelsen
och kraften. Det är denna öfvertygelse och kraft,
som saknas hos Fransosen, menar hr A., och den-
na frånvaro upplöser franska samhället.
Påståendet, såsom det blifvit gjordt, innehåller
både stora sanningar och stora osanningar. — Till
en början: hvilken är väl den omtalade allmän-
na Opinion, under hvars gränslösa makt hvarje
Fransman förmäles böja sig? Månne det är en
utifrån, till Frankrike importerad, folkets sinne
och öfvertygelse påtrugad? d. v. s. ett tänkesätt,
fullt af mörker och hyckleri, omfattadt af de högst
uppsatte i staten och kyrkan, för hvilket de öf-
rige böja sig, såsom under ett hemskt, inqvisito-
riskt ok, och göra detta antingen af fruktan, eller
af den rent egoistiska driffjedern, att derigenom
bana sig en väg till lycka på sina verkliga, tän-
kesätts bekostnad? Alldeles icke. Den allmänna
röst eller opinion, hvarom kan talas i Frankrike,
såsom om en ,Puissancen, är för ingen del någon-
ting sådant, är ej ett yltre, mot menniskornas
sanna känslor och tankar stridande, hvilket med
den politiska eller hierarkiska myndighetens skräck
hvilar tungt öfver samvetena och tvingar dem att
vika för sig. Hvarje opinion i Frankrike, som
utöflvar någon makt, består uti ingenting annat än
totalsumman af allas, eller åtminstone de till högst
öfvervägande grad flestes, verkliga tänkesätt och
sanna öfvertygelse. Den uttrycker måttet al fran-
ska nationens vunna upplysning och bildning. När
det således visserligen med skäl kan sägas, att
Fransmannen lyder och attar på denna Opinion,
så innebär detta imedlertid ingenting annat, än
att han följer sin egen mening, insedd och med-
veten. Man kan lätt härpå vinna bekräftelse. Om
man ger sig i samtal med en Fransman äfven at
lägre stånd, skall man vanligen höra honom kun-
na gifva skäl för sig rörande hvad han will, ön-
skar, hoppas eller fruktar i de förevarande äm-
nen (särdeles sociala), hvarom man talar med ho-
nom. Man skall sällan hos honom, såsom hos
personer, tagna inom samma klass-i andra länder
(och just företrädesvis i det för sin samvetsgrann-:
het. så berömda Tyskland), få höra, att han ppli-
erar, som det heter, för någon gängse mening,
den må komma hvarifrån som helst; derest han icke
tillika inser och gillar skälen derför. Denna egen-
skap; som gör Fransmannen i hög grad till rai-
sonneur,, må för öfrigt betraktas och bedömas
huru man behagar; men nekas kan åtminstone
icke, att den. tydligen innnefattar mera !verkligt
samvete, och isynnnerhet just samvelsgrannhet, än
då en person blindvis följer förestafvade : formler
och efter dem, utan ens några egna tankar der:
på, mycket. mindre någon öfvertygelse, deraf bil-
dar sig ett slags opinion, som han fötjer likt ett
fruktadt spöke... Hr Å. torde svårligen kunna be-
strida, att detta är fallet med det lägre folket i
minga länder utom Frankrike, isynnerhet kathol-
ska: och, behagar han tänka efter, så skall han
tillika medgifva, att deruti befinner :sig ganska li-
tet af samvetsgrannhet, men väl mycket af dess
motsatts: samvetslöshet på botten, sammanhållen
genom en blind vidskepelses sköra band, hvilka
band, så ofta de icke brista sönder, som imedler-
tid sker ofta nog, blott taga skenet af Religion; och
hvilket allt isynnerhet förekommer den ytlige be-
traktaren så trefligt, derföre, att han tycker men-
Niskörna på denna ståndpunkt icke alls vara egoister;
enär de, så till sägandes, obeseddt gå in på hvad som
helst, icke bestrida någonting, knäböja för hvilken
Politisk eller religiös idol man bebagar ställa för
deras ögon, och låta i andlig måtto kränka sig
så mycket det faller de maktegande in, blott
man låter dem njuta någon kroppslig välmåga,
några rent materialistiska fördelar. (Se t. ex. O-
sterrike.) Kan väl ett omdöme vara skefvare,
än då man tillägger sådana under vidskepelse
tryckta folk beröm för andlig sinnesstämning el-
ler religiositet, likasom om hos dem funnes nå-
got andligt; alls (för så vidt, nemligen, sådant ej
kommit dem till godo från annat tåll)? Och
kan väl, i samma förhållande, något omdöme va-
ra mera ensidigt och grundlöst, än det. som från-
UU mm ÅN - (OM EE IF -— LL AA
- mm -—
VI PA AA AA mö pm pu Af - —-—
- - —-— -
mm BD