cension öfver de tvärne första numrorna af tidningen Svensle Patrioten, på hvilken denna tidnings Utg. svarat uti sitt 5:te nummer. Detta svar framkallar af förf. till nämnde recension ett genmäle. Hvad anfallet emot Hr Hjerta, i hans egenskap af Aftonbladets utgifvare angår, så har ban sjelf redan derpå svarat, och Rec. kan icke annat än bekräfta Hr Hjertas uppgift. att Rec. ingalunda varit ombedd af Hr Hjerta, samt att Rec. för öfrigt aldrig hvarken stått eller står i något förhållande till tidningen Aftonbladet. Så mycket om Rec. förmodade -agentskap för Aftonbladet. Recensionen hade en annan orsak till sin åtgärd, och. den skall Rec. så mycket mindre fördö!ja, som den redan ligger för öppen dag i sjelfva recensionen. Förut får Rec. blott i förbigående nämna, att uti Svenske Patrioten JM 5 nyttjas ett språk, som Rec. med någon stolthet erkänner sig icke kunna tala. En bok, en skrift eller en tidning, med ett ord hvarje, vare sig vittert eller vetenskapligt arbete, är, i och med detsamma det öfverlemnas åt offentligheten, äfven underkastadt offentlig granskning af hvar och en, som vill eller kan verkställa en sådan. År nu arbetet af det slag, att dess innehåll, eller åtmirstone hvad det borde innehålla, kan vara af vigt, att spridas och allmännare kännas, så är en sådan granskning icke endast tillbörlig, utan äfven nödvändig. År granskningen noggrann, så är det ganska bra, är den rättvis, så mycket bättre. : Både saken och arbetets författare skola alltid vinna dervid. År granskoingen orättvis, så mycket sämre för dess upphofsman: klokt folk skola icke tro honom en annan gång. Arbetets författare eller utgifvare bar härvid endast en sak att göra, endast en väg att gå, nemligen den raka vägen, att låta facta tala, att sätta skäl mot oskäl, att värja sin rätt med vett, icke med ovett; med ett ord, att följa den Tyske professorns exempel, som sade, när några missnöjda studenter inslogo hans fönster: pen sten är ett dåligt argument... I motsatt fall, eller när man strider under blind yra, anfaller person i stället för att angripa sak, försvarar sig med oqvädinsord och antastar andras heder, så långt iirån att hafva bevisat sin saks rättmätighet, har man endast bekrätat det gamla ordspråket, att hvar fågel sjunger efter sin näbb. Dessa äro allmänna satser; och nu till deras tillämpning. Redan före Jul utkom ett profnummer af tidningen Svenske Patrioten, för hvilken ett par tidningar hade berömmande artiklar, hviska Rec. visserligen icke kunde gilla, då de. buro alltför synbara märken af att vara beställda; dock ecmedan företaget att utgifva en vetenskaplig och industriell tidning var prisvärdt. så räknade Rec. icke så noga med den saken. När Sv nske Patriot-ns a 2 utkom, stämde den ena lofrångaren sin harpa ännu några oktaver högre; och när Rec. jemförde detta. oförskräckta puffande samt sjelfva tidningens stolta ton med det dels magra, dels origtiga, dels plagierade innehållet, så beslöt han att stäfja charlataneriet, och visa så väl Patrioten, att en mindre anspråksfull ton bättre kunde anstå en så klent utrustad tidning, som Svenska Biet, att det haft oförskräcktheten att berömma hvad det ej förstod att bedöma, Med ett ord: Rec. ville säga till dessa båda detsamma på prosa hvad som förut en gång är sagdt på vers, nemligen: Att till Corinthus hinna gör ej begäret nog; j— -—-— — — — Rec. skref sålunda en recension men icke densamma, som stod iaförd i Aftonbladet, utan en annan, som var allvarsam. Men han fann snart huru löjligt det skulle vara, att behand!a en sådan sak allvarsamt. Det vore ungefärligen detsamma, som att söka upp ett svärd, för att jaga bort en fluga, när det fanns en flugsmälla i huset. Rec. skref derföre om sin recension uti en för dess föremål mera lämplig ton. Men ehuru han raljerade den arme Patrioten, så försummade han dock icke, att samvetsgrannt citera till och med sidan hvarest han förut, dels för några, dels för många år sedan, sett i Svenskt tryck hvad Ssvenpske Patrioten haft den oörskräcktheten att utgifva såsom nyare uppfinningar och upptäckter af värden. Vid sådana artiklar i Patrioten, hvilkas origtighet härrörde af okunnighet, Visade Rec. hvaruti okunnigheten låg; med ett ord, ban lät facta tala. Hanhade sig noga bekant, att ju mindre redbar kunskap och verklig förtjenst finnes hos personer, ju mera taga de munnen ful! med väder och på ju högre styltor vilja de klifva, och det finnes emot sådana intet bättre vapen än löjet. Derföre t. ex. skrattade Rec. åt Patlriotens högst enkla barometer, men visade tillika hvarföre en så beskaffad tillställning icke rimligen kunde blifva en barometer, äfven i den händelse, att Patrioten förstått att rigtigt afskrifva det mer än 20 år gemla receptet. Hvad rår nu Rec. för, att Patriotens okunnighet förbjöd honom, att inse detta hvarföre? — Det hade ja varit Patriotens skyldighet, att veta sådant, innan han företog sig att utgifvo en vetenskaplig och indästriell tidningp, så vida han vilie gå i land med detta försök; ty —. Att till Corinthus hinna pgör ej begäret nog; J— — — -—— pt — — — — Huru svarar Patrioten nu på de anmärkningar, som blifvit gjorda? — I stället att vederlägga dem, anriper han Aftonbladets utgifvares person. I sak finnes uti Patriotens svar upptaget blott ett enda factum, nemligen att mamsell Nylander säger, att kött som hon saltat på Engelska håller. sig endast 6 veckor. Mamsell Nylander är onekligen en ganska god auktoritet, och Rec. är långt ifrån att vilja bestrida denAA AN Mr. 29 Rå aan Kntmärkt AfvanNNÄämnde