framför de qväkaresamfund jag besökte. Övinnörnaå äro bättre klädda och af ett friskare och lifligare utseende; men ty värr lära de ej vara mycket klokare. Herr Rapp utöfvar ett oinskränkt välde öfver sina anhängare. De få ej lära något avnat språk än tyska; allt umgänge med fremlingar är förbudet. Överuppsynisgsmannen jakttager i detta afseende den strängaste vaksamhet. Den som vill bli medlem af sällskapet, måste förut geromgå ett så kalladt tjenstår. Förestingarne tala mycket om sin farhåga, att få att göra med unga menniskor, hvilka ej äro tillräckligt stadgade., hvilket med andra ord vill säga: sick? nog undergifna. Jag var nyfiken att se, huru det gick till att fersbundra personer kunde hålas i undergivenhet för en endas vilja. Herr Rapp tyckes taga saken helt enkelt: han gör nemligen allt för att hålla sitt folk i okunnicket och ingifva dem fåfänga. Han drifver beständigt den satsen, att de hava företräde framför håla den övriga menskligheten; till slut tro de det fullkoml!ist, liksom att hela deras salighet ligger i bans händer. Att börja med, kände jag så väl för rappister som dansande qväkare en viss vördnad, i anledning af den sjelfförsakelse och sjelibeherrskning genom bhviket. det blef möjligt för de förre att afbålla sig fi allt umgänge med fremlingar, och för de sodnare, att, åtminstone med ett sken af andakt, utföra de religiösa dansöfningarna; snart nog märkte jag, att en sådan vördnad ingalunda var på sin plats. De känna igen motvilja för dessa egenheter: tvärtom sätta de sin ära i deras utöfning. Fåfängan är den driftraft, han begagnar för att styra dem.n Herr Rapp, som nu mera är af hög ålder, har genom döden förlorat sin enda son. Utgången skall visa, hvad det blir af ett sällskap, med så omätliga rikedomar, när det en gång förlorar sitt öfverhufvud. I närvarande skick tyckes det, utan en oinskränkt styresman, ej kuana äga bestånd. Herr Owens förslag att ingå på den grundsatsvidriga inrättning. f som vi kalla äktenskap, väcker endast åtlöje. Önskligt vore om de, med bibehållande af gemensam egendom, funne sig i denna förändring, hvaraf förbättring i ungdomens u-pfostran skulle bli första följden. Sådan är den avikelse, som ligger till grund för ett: samfund, stiftadt ej långt från Economy af några a sällskapets fordoa medlemmar, hvilka lockades till affall af grefve Leon: en fremling, hvilken om herr Bapp utspridde lika många sanningar, som osanningar om siv sjelf. Man har skäl att beklaga, att grefve Leon var en bedragare, ty han öppnade visserligen folkets ögon för många sanningar, och skulle hafwa uträttat allt hvad som behöfts, om han varit hederlig karl. Han lockade sjuttio personer från sällskapet och förmådde dem att fordra sina andelar af den gemessamma egendomen af herr Rapp; då denne afslog deras begäran, börjades en process mot honom, ty i hans namn är hela anläggningen inköpt. Advokater oe tillvägabragte en förlikning, genom hvilken herr Ropp förband sig att utbetala en summa af 420.000 soltlars, hvilken överlemnades åt grefve Leon. Denne försvann sedan med nästan hela beloppet och dog någon tid derefter i Texas, hvarest så många bans gelikar ligga begrafna. För återstoden af kapitalet köptes en sträcka jord, be!ägen midt emot Beaver, bredvid Ohiofloden; dessa sjuttio personer lefva och hushålla nu tillsammans. Aktenskapet är hos dem åter avtaget; många amerikanare hafva ingått i förbundet ; tiden skall visa, huru företaget kommer att lycka-.n Ehuru medlemmarne af dessa, till sin beskaffen het så högst egna sällskaper ingalunda äro de enda hos hvicka man finner egendomsherro och arbetarer förenade i en person, så innehåller denna förening hos dem så många egenheter, att den med skäl kar anses som en länk mellan egendomsherrp, om hvilket vi redan talat, och jordbrukaren, till hvilken vi nm komma.n — mmm se