EVS a Ae BAI URGNID ser. IML JUNE CUA AV a a Kn
hemmanet, på prosten. Hvad hade det behöfts,
om hemmanet icke förut hört till kronan, utan
redan då varit kyrkans eller presterskapets?
Men ,insändaren kan med fog göra den an-
märkningen tillbaka, som vi äfven komma att vid
en annan del af ämnet göra mot honom sjelf, då
han såsom bevis framdrager enstaka administra-
tiva beslut, att dessa ej bevisa någon laglig rätt.
Vi medsifve detta och hafva ej beiler lagt sådan
vigt derpå, som den han sjelf eljest söker gifva åt
dylika handlingar. Imedlertid torde af hvad vi
här yttrat, kunna anses bevisadt:
4:o0 att under danska tiden kyrka och prester-
skap haft skyldighet att bålla räkenskaper, som
kunna utvisa hvad rätt de hafva till kyrkobem-
manen;
2:o att de haft till pligt, att genom laglig åt-
gärd då söka återvinna sådana hemman, som dem
obehörigen fråntagits; :
3:0 att om de således den tiden icke haft do-
minium eller städja af bemroanen, synes ået der-
af vara tydligt, att detta ej dem tillkommit, så
vida de sedan icke lagligen gjort sin rätt gällan-
de; och
4:o0 att då nu anledningar finnas, att anse dem
hafva tillvällat sig dispositionen öfver en stor del
kyrkohemman, så måste de underkasta frågan der-
om laglig undersökning; en åtgärd, så mycket
windre betänklig för dem, som de äga, eller åt-
minstone böra äga i sin vård, de lättaste och sä-
kraste bevisen för sin egen rätt.
Innan vi helt och hållet lemna beskrifningen på
förhållanderna under danska tiden, tro vi oss jem-
väl böra härvid omnämna en handling, som till-
hör denna tid, och som utgjort, ömsom ett stöd,
ömsom en stötesten för dem, hvilka. vilja åt kyr-
korna bibehålla den inkräktade, och sedan år 4820
af konungen sanktionerade dispositionsrättigheten
öfver de Halländska hemmanen. Vi mene den
så kallade Lunds Landa-bok. Den är al synner-
lig vigt vid detta ärendes utredning.
Det var danske kouungen Fredrik Ill, som an-
befallde denna boks upprättande öfver alla kyr-
kornas och presterskapets hemman och lägenhe-
ter. Det skedde år 43569. Den författades enligt
kyrkoförvaltnngarnas och presterskapets egna upp-
gifter... Den hbar alltid bifvit åberopad, ända ihån
äldre tider, af presterskapet sjelf, då det behölt
styrka kyrkornas eller sina esna rättigheter till
hemman eller jordlägeaheter; likaså har den blif-
vit åberopad af danska regeringarne, såsom man
ser af en Christian IV:s resolution 1647 och en
Fredvik liI:s, 4650; begge befintliga i Kammar-
collegium härstädes. Den har städse blifvit al
embetsmyndigheter och af allmogen ansedd såsom
en tillförlitlig handling; och i äldre tider ansågs
den böra ega vitsord, så snart ej andra handlin-
gar funnos, som vederlade den. Insändaren i
Biet säger, att den innebåller uppgifter blott för
en del af Skåne, Bornholm och Halland. Afven
detta vittnar, att han blott följt de gamla upp-
giterna vid föredagningarna 1826 och 1823 inför
konungen ; ty det är bekant, att man sedan fått
upplysning om rätta förhållandet med denna hand-
ling. Den hade nemligen vid Skånes delning i
Malmö och Christianstads län blifvit söndertagen
och delad; och br v. Printzenereutz synes biott
vetat af Malmö-exemplaret. Sedan det i Christi-
anstad äfven kom i ljuset har man allt kompleit,
och akten är af den vigt, att det synes oförsvar-
ligt att icke en bestyrkt afskrift af bela Landa-
boken finnes i Kammarcollegii arkif. Man har
invändt emot denna handling, att den icke är un-
derskrifven; men sådant är förhållandet med nä-
stan alla dylika handlingar ifrän äldre tider; sam-
malunda med jordeböckerna; och likväl lär väl
ingen förneka dem vitsord, så vida ej deras orig-
tighet kan för något visst fall styrkas. Rikets
Ständer hafva icke, såsom i en annan insänd ar-
tikel i Biet påstås, yrkat, att Landaboken skulle
ega uteslutande vitsord: de hafva blott ansett, att
Landabokens äkthet numera är bevisad, samt att
den antydde vidden af den rätt kronan, enligt de
deri åberopade donations-, salu- och förpantnings-
brefvens lydelse utöfvat till kyrkohemmanen.
Pe hafva i detta som öfriga afseenden velat lem-
na till domstolarne att pröfva de laga skälen. In-
sändaren) söker nedsätta Landabokens tillförlitlig-
het, genom åberopande af ett Kungabref d. 3 Aug.
1801, att den ej fick tjena till grund för helgo-
naskyldens bestämmande i Lunds stift. Vi kun-
na ej inse, hvad bevis denna förklaring egentli-
gen skall innefatta, då Landaboken både förut och
efteråt eljest varit åberopad i såväl regeringsreso-
lutioner, som embetsutlåtanden. Att 41804 års
kontrasignant, som ännu var i 4818 och 41840
årens konstitutionella Statsråd, och der understöd-
de de Printzenereutziska föredragningarna, lagt vigt
på exceplionen, det kan man väl fatta; men i öf-
rigt bevisar detta ingenting.
Oss synes det påtagligt, att Landaboken endast
kommer att läggas till grund för sjelfva den för-
beredande åtgärden att låta krono-ombud väcka
och utföra talan angående alla de kyrkohemman,
till hvilka icke kyrkorna genast kunna visa deras
egande rätt; och vi anse lika litet Landabokens
anteckning, att denna tillhör kronan, som att den
tillhör kyrka eiler pastor, vara laga bevis.
p (Forts. e. a. g.)
UTRIKES.
Amrr T ÅA ATV