EVS a Ae BAI URGNID ser. IML JUNE CUA AV a a Kn hemmanet, på prosten. Hvad hade det behöfts, om hemmanet icke förut hört till kronan, utan redan då varit kyrkans eller presterskapets? Men ,insändaren kan med fog göra den anmärkningen tillbaka, som vi äfven komma att vid en annan del af ämnet göra mot honom sjelf, då han såsom bevis framdrager enstaka administrativa beslut, att dessa ej bevisa någon laglig rätt. Vi medsifve detta och hafva ej beiler lagt sådan vigt derpå, som den han sjelf eljest söker gifva åt dylika handlingar. Imedlertid torde af hvad vi här yttrat, kunna anses bevisadt: 4:o0 att under danska tiden kyrka och presterskap haft skyldighet att bålla räkenskaper, som kunna utvisa hvad rätt de hafva till kyrkobemmanen; 2:o att de haft till pligt, att genom laglig åtgärd då söka återvinna sådana hemman, som dem obehörigen fråntagits; : 3:0 att om de således den tiden icke haft dominium eller städja af bemroanen, synes ået deraf vara tydligt, att detta ej dem tillkommit, så vida de sedan icke lagligen gjort sin rätt gällande; och 4:o0 att då nu anledningar finnas, att anse dem hafva tillvällat sig dispositionen öfver en stor del kyrkohemman, så måste de underkasta frågan derom laglig undersökning; en åtgärd, så mycket windre betänklig för dem, som de äga, eller åtminstone böra äga i sin vård, de lättaste och säkraste bevisen för sin egen rätt. Innan vi helt och hållet lemna beskrifningen på förhållanderna under danska tiden, tro vi oss jemväl böra härvid omnämna en handling, som tillhör denna tid, och som utgjort, ömsom ett stöd, ömsom en stötesten för dem, hvilka. vilja åt kyrkorna bibehålla den inkräktade, och sedan år 4820 af konungen sanktionerade dispositionsrättigheten öfver de Halländska hemmanen. Vi mene den så kallade Lunds Landa-bok. Den är al synnerlig vigt vid detta ärendes utredning. Det var danske kouungen Fredrik Ill, som anbefallde denna boks upprättande öfver alla kyrkornas och presterskapets hemman och lägenheter. Det skedde år 43569. Den författades enligt kyrkoförvaltnngarnas och presterskapets egna uppgifter... Den hbar alltid bifvit åberopad, ända ihån äldre tider, af presterskapet sjelf, då det behölt styrka kyrkornas eller sina esna rättigheter till hemman eller jordlägeaheter; likaså har den blifvit åberopad af danska regeringarne, såsom man ser af en Christian IV:s resolution 1647 och en Fredvik liI:s, 4650; begge befintliga i Kammarcollegium härstädes. Den har städse blifvit al embetsmyndigheter och af allmogen ansedd såsom en tillförlitlig handling; och i äldre tider ansågs den böra ega vitsord, så snart ej andra handlingar funnos, som vederlade den. Insändaren i Biet säger, att den innebåller uppgifter blott för en del af Skåne, Bornholm och Halland. Afven detta vittnar, att han blott följt de gamla uppgiterna vid föredagningarna 1826 och 1823 inför konungen ; ty det är bekant, att man sedan fått upplysning om rätta förhållandet med denna handling. Den hade nemligen vid Skånes delning i Malmö och Christianstads län blifvit söndertagen och delad; och br v. Printzenereutz synes biott vetat af Malmö-exemplaret. Sedan det i Christianstad äfven kom i ljuset har man allt kompleit, och akten är af den vigt, att det synes oförsvarligt att icke en bestyrkt afskrift af bela Landaboken finnes i Kammarcollegii arkif. Man har invändt emot denna handling, att den icke är underskrifven; men sådant är förhållandet med nästan alla dylika handlingar ifrän äldre tider; sammalunda med jordeböckerna; och likväl lär väl ingen förneka dem vitsord, så vida ej deras origtighet kan för något visst fall styrkas. Rikets Ständer hafva icke, såsom i en annan insänd artikel i Biet påstås, yrkat, att Landaboken skulle ega uteslutande vitsord: de hafva blott ansett, att Landabokens äkthet numera är bevisad, samt att den antydde vidden af den rätt kronan, enligt de deri åberopade donations-, saluoch förpantningsbrefvens lydelse utöfvat till kyrkohemmanen. Pe hafva i detta som öfriga afseenden velat lemna till domstolarne att pröfva de laga skälen. Insändaren) söker nedsätta Landabokens tillförlitlighet, genom åberopande af ett Kungabref d. 3 Aug. 1801, att den ej fick tjena till grund för helgonaskyldens bestämmande i Lunds stift. Vi kunna ej inse, hvad bevis denna förklaring egentligen skall innefatta, då Landaboken både förut och efteråt eljest varit åberopad i såväl regeringsresolutioner, som embetsutlåtanden. Att 41804 års kontrasignant, som ännu var i 4818 och 41840 årens konstitutionella Statsråd, och der understödde de Printzenereutziska föredragningarna, lagt vigt på exceplionen, det kan man väl fatta; men i öfrigt bevisar detta ingenting. Oss synes det påtagligt, att Landaboken endast kommer att läggas till grund för sjelfva den förberedande åtgärden att låta krono-ombud väcka och utföra talan angående alla de kyrkohemman, till hvilka icke kyrkorna genast kunna visa deras egande rätt; och vi anse lika litet Landabokens anteckning, att denna tillhör kronan, som att den tillhör kyrka eiler pastor, vara laga bevis. p (Forts. e. a. g.) UTRIKES. Amrr T ÅA ATV