stämplingar mot allmänna lugnet, skulle de än hä flyta från sjelfva magistraten. Jag besökte många Massachusetts byar. och öfverallt herrskade, i afseei de på stafveriet och oroligheterna i och för detsan ma, en ganska mensklig sinnesstämning. Landtfolk är, så väl till sia natur som genom uppfostran, en a gjord fiende till slafveriet REVY ÅF TIDNINGARNA. Under titel: Politiska torneriagar af en Östgi the, läses i Östgötha Correspondenten en årtike som är ganska vacker till sin syftning, hvaraf x här nedan intaga ett utdrag: -pHvad grubblar du nu återigen på? frågade i gå min far, Prost och Kyrkoherde i ett af Östergöthlant bästa pastorater, hvad grubblar du nu återigen på du ser så fundersam ut, som om hela landets ve ell väl hvilade på dina skuldror. — Om jag ej hade något att tänka på, så hadeja ej heller något att lefva för. Jag tänker — derft lefver jag. Mycket stora tankar, kan jag tro, mycken visdo: i en liten hjerna, eller huru ? — Politik, min far, politik! Och härvid tog min far en mine på sig, som o1 han sett hin onde inför sig. Min far är pemligen en hederlig, aktningsvärd oc god prestman, en förträfflig och älskad herde för sin får, en vältänkande, välgörande och sanningsälskand menniska, inkasserar sitt tionde med beskedalighet oc håller till och med liktal för ingenting: lifvad af si kall, är hans hjerta fullt af kärlek, d. v. s. kärle till sin socken och sockenboarne, men der denna slu tar, der tar det öde Arabien vid. Patriotism istörre högre och fosterländskare betydelse känner han ick och all politik är för honom såsom kunskapens trä på godt och ondt. Att tala om dagens vigliga sam fundsfrågor, är att äta af detta träd, nedkalla synda straffet öfver sitt hufvud och vräkas ur paradiset, d vs. från pastoratet. Också rörde min far sina läp par i tydlig afsigt att besvärja det af mig uttalade fasaväckande ordet. Jag beslöt likväl att förekomm. bonom med en förklaring från min sida.. — Politiken, min far, är icke så förskräcklig, son ni anser den. Ni är uppfostrad med spökrädsla fö den. Jag har diat mitt vetande, mina sympathier mina älsklingsidger ur dess modersbröst. Jag är et barn af dagens frågor, af samfundets närvarande för hoppningar. Tidningarne, samhällslifvets spenar, hafv: fyllt min själ med lif. De politiska tilldragelserna som upprört nationer, förändrat författningar och re organiserat samhällslagar, knyta sig -:med hvarje tim ma allt fastare och fastare omkring mig, och jag kän ner väl att bandet blir allt oupplösligare. Politiken ä för er elt ondt, för mig ett godt, ni fruktar den son en fredsförstörare, jag älskar den som en Iduna, hvars ask de äpplen befinna sig, af hvilka staterne skola äta föryngring och hälsa. Imedlertid har jag a aktning för er ända hitintills förblifvit overksam, ja; bar tigit stilla, äfven då jag har ansett mig böra tala men detta tystnadens decorum är mig omöjligt at längre iakttaga. Stugan är mig för trång, och jag vill, jag måste, jag skall ingripa i den offentliga diskussionen, för att skaka bokdammet från mitt sinne. Förlåt mig, min far! Jag har velat sagt er detta, öppet bekänna för er min afsigt, innan jag gjorde något. Hemligheter böra ej skilja far och son. Hvad säger ni nu? Hyad ämnar du göra? — Landet går med hvarje dag allt närmare en stor och vigtig tidpunkt, nemligen nästa Riksdag. Ju vigtigare den är, desto vigtigare är det äfven, att man fäster sina tankar på den, riktar de olika ståndens heia uppmärksamhet på den, edeladt egnar sig åt den. Det är detta jag ämnar göra. Jag hatar alla små själars dåliga försök att nedsmutsä, att förgyckla och förlöjliga vissa stånd, men jag älskar att med allvarets vapen bekämpa dem; och med dessa vapen vill jag försöka ait skingra de illusioner, som omgifva dem. Ur djupet af min själ vill jag tala med Ridderskapet och sadeln, med Presteståndet, med Borgares!ändet och Bondeståndet och försöka visa dem deras gemensamma närvarande olyckiiga ställning, samt obestridliga behof af att kasta sig i hvarandras armar, och förtro sig till hvarann, såvida landet icke skall ännu ytterligare sönderslitas af olika, hvarandra korsande intressen, utan vinna förkofran och kraftuti gemensamma sträfvanden, i gemensamma öfverläggningar. Historien visar os3 mången blodig och grym tyckamp emellan dessa stånd, det har varit Sveriges olycka. Thorild sade också, att Sveriges stånd utgjort Sveriges obestånd. Väl derföre äfven om försoningens tid vore inne. Och sedan, hvad ämnar du sedan? — Sedan vill jag, såsom född Östgöthe och då min kärlek framföra!lt är fästad vid detta län, med stöd af riksdagsprotokollerna, framdraga länets alla förra riksdagsmän och visa hvad de gjorde sednaste Rikslag; på det länets innevånare må lära känna sina gna representanter. Och sedan ?, — Sedan vill jag försöka att utkasta en riksdagslan: ty att handla utan plan, är att bygga utan itning. Och förspilla din framtid ? . — Förspilla min framtid? Nej. skapa min framid. Det är mg icke obekant, att jargongen bland issa notabiliteter och vissa vederbörande fördömer ch ogiliar. hvar och en, som vågar tänka och tala beroende af dem, i enlighet med egen ölfvertygelse; Ren dessa skola en gång falla undan, och på deras rafvar skall ett annat slägte uppväxa och detta slägte kall välsigna dem, som arbetat i dess anda. Ack, du förspiller din embetsmannabana. — Att Yara medborgare, min far, är godtnog. Inen verkningskrets är större och intet embete kan känka större ära. Fullmakten är af Gud. Min-lar tog Sig härvid en dugtig pris.n Y —OM: FATTIGHUSET I UPSALA. Aftonbladet reproducerade nyligen ur tidningen horgny en artikel af Mag. Docens Ribbing, röande tillståndet i fattighuset i Upsala. hvilken