stämplingar mot allmänna lugnet, skulle de än hä
flyta från sjelfva magistraten. Jag besökte många
Massachusetts byar. och öfverallt herrskade, i afseei
de på stafveriet och oroligheterna i och för detsan
ma, en ganska mensklig sinnesstämning. Landtfolk
är, så väl till sia natur som genom uppfostran, en a
gjord fiende till slafveriet
REVY ÅF TIDNINGARNA.
Under titel: Politiska torneriagar af en Östgi
the, läses i Östgötha Correspondenten en årtike
som är ganska vacker till sin syftning, hvaraf x
här nedan intaga ett utdrag:
-pHvad grubblar du nu återigen på? frågade i gå
min far, Prost och Kyrkoherde i ett af Östergöthlant
bästa pastorater, hvad grubblar du nu återigen på
du ser så fundersam ut, som om hela landets ve ell
väl hvilade på dina skuldror.
— Om jag ej hade något att tänka på, så hadeja
ej heller något att lefva för. Jag tänker — derft
lefver jag.
Mycket stora tankar, kan jag tro, mycken visdo:
i en liten hjerna, eller huru ?
— Politik, min far, politik!
Och härvid tog min far en mine på sig, som o1
han sett hin onde inför sig.
Min far är pemligen en hederlig, aktningsvärd oc
god prestman, en förträfflig och älskad herde för sin
får, en vältänkande, välgörande och sanningsälskand
menniska, inkasserar sitt tionde med beskedalighet oc
håller till och med liktal för ingenting: lifvad af si
kall, är hans hjerta fullt af kärlek, d. v. s. kärle
till sin socken och sockenboarne, men der denna slu
tar, der tar det öde Arabien vid. Patriotism istörre
högre och fosterländskare betydelse känner han ick
och all politik är för honom såsom kunskapens trä
på godt och ondt. Att tala om dagens vigliga sam
fundsfrågor, är att äta af detta träd, nedkalla synda
straffet öfver sitt hufvud och vräkas ur paradiset, d
vs. från pastoratet. Också rörde min far sina läp
par i tydlig afsigt att besvärja det af mig uttalade
fasaväckande ordet. Jag beslöt likväl att förekomm.
bonom med en förklaring från min sida..
— Politiken, min far, är icke så förskräcklig, son
ni anser den. Ni är uppfostrad med spökrädsla fö
den. Jag har diat mitt vetande, mina sympathier
mina älsklingsidger ur dess modersbröst. Jag är et
barn af dagens frågor, af samfundets närvarande för
hoppningar. Tidningarne, samhällslifvets spenar, hafv:
fyllt min själ med lif. De politiska tilldragelserna
som upprört nationer, förändrat författningar och re
organiserat samhällslagar, knyta sig -:med hvarje tim
ma allt fastare och fastare omkring mig, och jag kän
ner väl att bandet blir allt oupplösligare. Politiken ä
för er elt ondt, för mig ett godt, ni fruktar den son
en fredsförstörare, jag älskar den som en Iduna,
hvars ask de äpplen befinna sig, af hvilka staterne
skola äta föryngring och hälsa. Imedlertid har jag a
aktning för er ända hitintills förblifvit overksam, ja;
bar tigit stilla, äfven då jag har ansett mig böra tala
men detta tystnadens decorum är mig omöjligt at
längre iakttaga. Stugan är mig för trång, och jag
vill, jag måste, jag skall ingripa i den offentliga dis-
kussionen, för att skaka bokdammet från mitt sinne.
Förlåt mig, min far! Jag har velat sagt er detta,
öppet bekänna för er min afsigt, innan jag gjorde nå-
got. Hemligheter böra ej skilja far och son. Hvad
säger ni nu?
Hyad ämnar du göra?
— Landet går med hvarje dag allt närmare en
stor och vigtig tidpunkt, nemligen nästa Riksdag. Ju
vigtigare den är, desto vigtigare är det äfven, att
man fäster sina tankar på den, riktar de olika stån-
dens heia uppmärksamhet på den, edeladt egnar sig
åt den. Det är detta jag ämnar göra. Jag hatar
alla små själars dåliga försök att nedsmutsä, att för-
gyckla och förlöjliga vissa stånd, men jag älskar att
med allvarets vapen bekämpa dem; och med dessa
vapen vill jag försöka ait skingra de illusioner, som
omgifva dem. Ur djupet af min själ vill jag tala
med Ridderskapet och sadeln, med Presteståndet, med
Borgares!ändet och Bondeståndet och försöka visa
dem deras gemensamma närvarande olyckiiga ställning,
samt obestridliga behof af att kasta sig i hvarandras
armar, och förtro sig till hvarann, såvida landet icke
skall ännu ytterligare sönderslitas af olika, hvarandra
korsande intressen, utan vinna förkofran och kraftuti
gemensamma sträfvanden, i gemensamma öfverlägg-
ningar. Historien visar os3 mången blodig och grym
tyckamp emellan dessa stånd, det har varit Sveriges
olycka. Thorild sade också, att Sveriges stånd ut-
gjort Sveriges obestånd. Väl derföre äfven om förso-
ningens tid vore inne.
Och sedan, hvad ämnar du sedan?
— Sedan vill jag, såsom född Östgöthe och då min
kärlek framföra!lt är fästad vid detta län, med stöd
af riksdagsprotokollerna, framdraga länets alla förra
riksdagsmän och visa hvad de gjorde sednaste Riks-
lag; på det länets innevånare må lära känna sina
gna representanter.
Och sedan ?,
— Sedan vill jag försöka att utkasta en riksdags-
lan: ty att handla utan plan, är att bygga utan
itning.
Och förspilla din framtid ? .
— Förspilla min framtid? Nej. skapa min fram-
id. Det är mg icke obekant, att jargongen bland
issa notabiliteter och vissa vederbörande fördömer
ch ogiliar. hvar och en, som vågar tänka och tala
beroende af dem, i enlighet med egen ölfvertygelse;
Ren dessa skola en gång falla undan, och på deras
rafvar skall ett annat slägte uppväxa och detta slägte
kall välsigna dem, som arbetat i dess anda.
Ack, du förspiller din embetsmannabana.
— Att Yara medborgare, min far, är godtnog. In-
en verkningskrets är större och intet embete kan
känka större ära. Fullmakten är af Gud.
Min-lar tog Sig härvid en dugtig pris.n Y
—-
OM: FATTIGHUSET I UPSALA.
Aftonbladet reproducerade nyligen ur tidningen
horgny en artikel af Mag. Docens Ribbing, rö-
ande tillståndet i fattighuset i Upsala. hvilken